Fast nu var frågan hur många som definierat vilken kompetens som behövs.

Jag tror att de flesta resonerar som du verkar göra, kan man hitta någon med bakgrund som kan anses lämplig så blir det bra. Det innebär indirekt att kravet på kompetens mer eller mindre definieras baserat på vem som finns tillgänglig. Kanske inte så konstigt att föreningarna gör på liknande sätt?

Grejen är ju att det är inte så det står i förordningen att man ska gå tillväga, och om man gör som man gör (som du säger) så får man de resultat man därmed får. Vi kan konstatera att många tycker det här är svårt (ja, det är svårt) samtidigt som ingen kan sätta ord på vad man behöver kunna för att det ska vara lätt, eftersom man inte ägnar tid åt att hitta svaret som förordningen uppmanar en till.

Så, hur löser man det? Jag har gett ett förslag på det i denna tråd. Hur andra gör, är ju just det där sättet att jobba som inte funkar.

Nu uppfattade jag det som att du menade att lagstiftningen innebär krav på kompetensprogram även för handläggare. När du nu har förtydligat detta med att det enbart var ett förslag är jag med, det är ett möjligt sätt att lösa det, men inte det enda, och framförallt ett väldigt ovanligt sätt.