Man får med all säkerhet se historien som en skröna och nöja sig med att körningen skedde i en för sin tid mycket hög hastighet. Loket hade säkert inte hastighetsmätare och att besättningen eller någon assagerare i den situationen skulle ha sysslat med att klocka hastigheten med stoppur verkar osannolikt.

Dock kan man inte utesluta att ett amerikanskt ånglok sid tidpunkten skulle hade kunnat drivas upp i den farten, åtminstone i svagt nedförslut. USA hade redan då en del lok som var större och effektstarkare än de europeiska.

Under 1800-talet var Storbritannien annars ledande ifråga om snabba tåg, men den högsta säkert belagda uppnådda hastigheten före 1900 i det landet är 90 mph (145 km/t) i två fall.

Sverige är inget att jämföra med. Det var ett rätt mediokert land vid den tiden vad gäller snabba lok eller hastighet på järnväg. Men 120 km/t hade man nog kunnat skrämma upp något av de gamla A-loken (spinnrockarna) eller Ca-loken i om man verkligen vågat. Banorna inbjöd inte till hög fart på den tiden och lokens effekt var låg. Först 1906 fick man köra 90 på SJ, men det var i första hand banan och inte loken som låg bakom denna gräns.