Dumheter. Det är inte för mycket begärt att kräva respekt för annans egendom, sedan får du tycka vad du vill. Att olovandes lägga ut filmer som man inte har rätt till är kriminellt, hur det nu lyckats undgå någon vid det här laget.

I min enfald så anser jag att staten i detta fall är både du och jag och alla andra svenskar, de som en gång gjort denna undervisningsfilm har fått betalt för sitt arbete.
Att som du "riva upp himmel och jord" för denna gamla undervisningsfilm som verkligen visar hur det gick till på en stor rangerbangård på 40-talet har jag ingen förståelse för.
Jag vill påstå att det inte finns en enda person som nu kan hävda att han äger detta material och skall ha det för sig själv eller försöka göra "affär" på detta.
Det hela visar en del av vår gemensamma historia som vi skall vara stolta över, och det är fint att dela med sig.
Själv är jag inte direkt känd för att vara paragrafryttare utan jag ser bara möjligheter i det mesta, finns det fler personer som sitter med skatter att dela med sig av så gör gärna detta. Själv försöker jag dra mitt strå till denna stack så gott det nu går.
Delad glädje är ofta dubbel glädje.

morrgan

Att du, som inte är upphovsman eller har någon annan koppling till filmen, eller för den delen tycks begripa hur regelverket är uppbyggt, kopplar in en myndighet som inte har med saken att göra, ändrar ingenting i sak: Utan uttryckligt medgivande från rättighetshavaren skall man hålla fingrarna borta. En person som ändå, trots att han fått veta vad som gäller, lägger ut en upphovsrättskyddad film utan lov visar enbart prov på dåligt omdöme.

En förnuftig person gör det enkelt för sig: han eller hon skriver till justitiekanslern, statens företrädare, med en redovisning av bakgrunden och ber om tillstånd för publicering. Får man inget medgivande låter man bli, får man statens tillstånd är allt frid och fröjd och man kan sova gott om natten. Med svart på vitt.

http://www.jk.se/