Du har flera gånger i den mycket intressanta bildserien om plankorsningar i Skåne antytt att det skulle vara vanligt med vridlyktor i stället för signaler på kryssmärkesstolpen. Min minnesbild från säg slutet av 40-talet och framåt är att vridlyktor som även signalerade mot vägen var synnerligen sällsynta.

ja, så kanske det var. När jag själv i början av 1960-talet började bli observant på vägskyddsanordningar var det definitivt ovanligt med vridlyktor överhuvudtaget. Under 1950-talet infördes ju V-signalerna som den normala signaleringen mot banan, och i varje fall fr o m säo 1959 annonserades särskilt i tidtabellsboken del A att korsningar fortfarande fick ha kvar den gamla typen av vridbar lykta t o m 1960. Sedan förlängdes denna dispens.

För signaleringen mot vägen började man använda elektriska lyktor i liten skala på 1920-talet. 1921 beslutade exempelvis SJ:s tredje distrikt att införa sådana lyktor vid Förslövsholm på Västkustbanan. Kryssmärken var då ännu inte standard, så man skaffade "stora varningstavlor" med texten "Varning för tåg" på en horisontell skylt. På skyltstolparna avsåg man montera röda elektriska lyktor från Wojidkows bleckslagerifabrik. LME hade lämnat ett dubbelt så dyrt anbud på lyktor, och skrev angående den av SJ valda lykttypen att den var "ej lämplig". Dock oklart vad som var olämpligt [3 signalsekt dnr 9/21]

1937 skrev SJ banbyrå till distrikten om att det var tillåtet att ha röd lykta monterad på kryssmärkesstolpen, såvida inte stolpen satt alltför långt från bommarna [Bbr 647/36].

1948 års utredning angående järnvägskorsningar skriver i sitt betänkande 1949 om bommar att "I ett flertal fall förekommer på kryssmärket framför bommen en röd lykta..". Man konstaterar också, att lykta på bomröret som regel saknas (liksom reflexanordning) [sid 6]. I betänkandet finns en plansch på "Nuvarande skyddsanordningar i Sverige", och där visas en bom med vridlykta, däremot ingen kryssmärkesstolpe med röd elektrisk lykta. Jag har sett arkivhandlingar om att man någon gång i början av 1950-talet (?) gjorde en aktion för att förbättra skyddet genom att sätta upp kryssmärkeslyktor och elektriska lyktor på bomrören i större skala. Samtidigt ändrades reglerna för avstånd mellan bom och spår. Kanske var det i samband med detta som lyktor på kryssmärkesstolparna blev riktigt vanliga.

Under 1950-talet förekom det fortfarande i många av SJ:s utredningar om modernisering av vägskyddsanläggningar uppgift om bomanläggningar med vridlyktor och utan lykta på kryssmärkesstolpen, men säkerligen var denna typ av anläggning redan då i minoritet.