Vid tågspanardagen i Gävle var beredskapsloket SJ B 1108 föremål för uppkoppling och påeldning för att visa hur det skulle sett ut vid tagandet av loket i tjänst vid en eventuell nationell kris vid våra svenska järnvägar. Man hade medvetet inte satsat någon tid på uppsnyggning eller målning av något slag. Vilket var en riktig häftigt och järnvägshistorisk ovanlig syn.

Alla beredskapslok som kom ur förråd/lokskjul har av sina respektive föreningar fått en rejäl uppsnyggning/målning. Den skyddande tektylen på loken har därför tagits bort. De har blivit snygga blänkande museilok.

Nog skulle det vara på sin plats att faktiskt ha ett ånglok som det såg ut som beredskapslok med tektyl och allt. Inte minst ur en järnvägshistorisk synvinkel.

Jag har hört ryktesvägen att SJVM har en del planer på spara något ånglok intakt (utan uppsnyggning) från beredskapsreserven. Visst vore detta en riktigt god järnvägshistorisk gärning? Kanske vet HP något om detta?

Mvh Per-Åke Lampemo

Nu var det inte alla beredskapslok som var konserverade enligt "den gamla metoden" som bl.a innehöll rostskyddsbehandling och avfuktningsmedel (gel påsar). Detta skedde fram till ca 1970. Torrluftkonsrveringen hade då provats några år och genomfördes succsesivt fullt ut på dom lok som avsågs finnas kvar. Vid torrluftkonservering fanns ingen anledning att "gammel konservera" lok i samband med att överföring från driftfordonsparken till beredskapsfordosnparken genomfördes. Däremot fick dom ånglok som hade kvar sin ursprungliga rostskyddsbehandling behålla den. Även använt konserveringsmedel ändrades under tisperioden tidigt 1950 tal fram till ca 1970. Därutöver utfördes konserveringen mer eller mindre täckande av loket beroende på var konserveringen genomfördes. Exempel finns på lok som totaltäcktes (t.ex även armatur, glas o trä ytor). Buffertbalkar täcktes ibland men ibland lämnades dessa kvar med ursprunglig rödfärg och märkning.

Med tanke på att en del lok var berdskapslok i merparten av av sin levnad bör naturligtvis JVM visa upp detta när man dessutom redan har atrbetet utfört på en del lok. Men jag antar att tektyl/dinitrol fortfarande finns kvar i marknden?Lämpligen kan konserveringsmetoderna visas upp som bidrar till att långsiktigt skydda loket även vid inomhusförvaring. Gamla besiktningsprotokoll för lok som erhöll "gammelkonservering" och uppställdes utomhus visar på en mkt begränsad effekt... Gelpåsar som placerades ut förbrukades snabbt och konservering fick förbättras efter något år.

Å andra sidan var det tydligt vid uppställningen av f.d beredskapsånglok i Grängesberg att lokens yttre höll sig avsevärt bättre med loket som hade kvar sin ursprungliga "gammelkonservering" jämfört med dom som bara hade sin målning. Frågan är hur maskineri och lager och andra mer känsliga ytor klarat sig. E 902 t.ex erhöll aldrig någon "gammelkonservering" men gick förhållandevis lätt att få igång trots många års uppställning utomhus i Grängesberg.

En annan fråga är om yttre rostskyddsbehandling tillämpades innan dom väl dokumeneterade konserveringarna av beredskapsånglok från 1953 och framåt genomfördes. Hur skötte lokstationerna sina driftlok som dessförinnan i perioder var avställda?. Hur sköttes dom lok som en längre period var avställda utomhus i mitten av 1930 talet, bl.a vid Cv Ör ? Genomfördes någon förebyggande rostskyddsbehandling på dessa?