Kvaliteten på behandlingarna varierade som sagt kolossalt. I augusti 1958 tillbringade jag nästan en hel dag med att detaljgranska hela drösen med lok som stod där då - dels ett ganska stort gäng nyavställda 1067-lok; dels L..t, dels W..t, en 6-7 stycken, uppe vid stationen, och dels en blandad samling 891- och 1435-lok nere på skrotningsplatsen. Ja, ngn enstaka 1067-maskin fanns oxå där nere på treskensspåret.

Loken uppe på stn var helt obehandlade; betr. dom övriga varierade "konservtillståndet". Det var alldeles uppenbart att man ibland bara hade blaskat på Dinitrol eller Tectyl hursomhelst ovanpå smuts och stybb och rost... Flera koltag i både tender- o tanklok hade stora rosthål, likaså asklådor, där askan tittade fram. Man hade inte ens askat ur ett par av loken!

Vissa av dom avställda loken förvånade en verkligen - t ex det ganska moderna S14p 3080; f d VGJ 13; enmanslok byggt 1930 med sth 60, stora förråd och radialaxlar...! Just detta måste ha fått ngn större skada relativt tidigt, varför annars slopa...?? Beredskapspersonvagnar fanns ju i mängder på Västgötanätet...?!

Jag tror man får skilja mellan mellan beredskapsrevisioner (som utfördes av huvudverkstäderna) och löpande förbättringar av konserveringar o byte av gel påsar som utfördes lokalt. Efter beredskapsrevisioner skulle loken vid beredskapstillstånd kunna hålla för minst 6 månaders tjänstgöring innan ny revision. I dessa revisioner ingick även konservering och belastade Fsbr ekonomiskt. Samtidigt fanns ekonomiska gränser. Allt för slitna lok förslog Fsbr istället slopning/skrotning.

Därutöver är det speciellt med smalspårsloken. Jag har sett handlingar från Fsbr som inte entydigt ger svar huruvida smalspåriga beredskapsånglok kan sägas existerat. En del smalspårsånglok anges vara beredskapsånglok i skriftlig kommunicering. Likaså är det klarlagt att en del smalspårsånglok kom att konserveras och ställas upp i olika lokstall. Santidigt fanns alla smalspårsångloken kvar bland driftfordonsrullarna så länge dom inte slopats. Jag har heller aldrig sett att några kostnader för konservering eller uppsrustning belastat Fsbr ekonomiskt.
En hypotes är att om några smalspårsånglok kom att konserveras eller må vara bristfälligt konserveras så gjordes detta lokalt eftersom loken formellt var driftånglok men var övertaliga. Leverans av förbränningslok och motorvagnar gjorde även att loken knappast var prioriterade att få inomhusplats. Det var då lätt att åtminstonde använda lite överbliven tektyl eller dinitrol för att hålla värsta rosten borta i avvktan på ev slopning.
Jag tror inte dom bristfälliga konserveringar du Kurt såg hade något med tidigare beredskapsrevision eller beredskapskonservering att göra.

Men det ställer iaf en fråga i vilken omfattning konservering /rostskyddsbehandling användes lokalt av lok som ej tillhörde beredskapsfordonsparken utan bara var avställda och övertaliga driftånglok. Likaså om rostskyddsbehandling /konservering förekom t.ex i mitten av 1930 talet då ett antal ånglok blev långtids avställda och ställdes bl.a upp utomhus vid Ör.

Du förde inga anteckningar Kurt om vilka individer som bar spår av (bristfälliga) konserveringar eller rostskyddsbehandling?