Forts från ovan inlägg:

Det är inte praktiskt möjligt att rigga Wasa och ta en sväng till Waxholm, därför att Wasa då skulle falla i bitar. Därför är den nuvarande lösningen den bästa och den som ger störst utbyte. Antikvariskt sett vore det givetvis bäst om Wasa med vårdande personal arkiverades i ett bergrum för alltid, då kunde bevarandet säkerställas på bästa sätt.

Det är däremot möjligt att lappa ihop ett tåg/en järnväg till att ge samma intryck till passageraren som i sin krafts dagar, en möjlighet vi inte får undlåta att ta tillvara på. Men fallgroparna med att av driftstekniska eller andra skäl ta ut svängarna för vår egen bekvämlighets skull bör begränsas så långt möjligt. Då gör man ju misstaget att återinsätta fordon eller vad det gäller i rent "förvärvsarbete" igen. Autenticitet uppnås alltså genom att bryta kedjan av utveckling på en vald punkt. Det som hädanefter händer har historisk förankring, inget av det besökaren eller ännu hellre den kunnige experten ser bygger på förstagångsval gjorda av de bevarande krafterna såsom kulörval utan förankring, funktion utan förankring etc. Alla avsteg från autenticitet ska alltså vara [i]medvetna[/i] avsteg, denna handikapplift har dessa för- och nackdelar, denna asbest togs bort av följande skäl etc. Ett kullager insatt som en "teknisk förbättring" på en glidlagrad axel av något slag, en märkning av ett fordon enligt (tidskriften) Allt om Hobbys principer för modelljärnvägar etc blir då naturligt beteenden som lämpligen bestraffas genom kölhalning under en Djurgårdsfärja. Två gånger.

Autentisk-Äkta medger inom begreppet förekomsten av Förstlingar II, den kan sägas vara rimligt autentisk. Den uppmuntrar att fordon återställs i leveransskick eller andra önskade skick under dess "ekonomiska" livstid då det var ett bruksföremål, inte ett bruks- och nostalgiföremål. Begreppet utesluter fullständigt viss t ex AGJ-märkning, vissa t ex ÖSlJ-fordonsombyggnader, vissa t ex ULJ eller NJM-tågsammansättningar, listan kan göras jättelång så det är ingen tvekan om att det finns anledning att på allvar tänka igenom vad det är vi tror att vi håller på med lite till mans.

Oväntade konsekvenser, t ex: ÖSlJ, autentisk järnväg? Nej, men med en autenticitet i förmedlad upplevelse av järnväg? Ja! Höga poäng på 10-skalan. Banan är i högsta grad ett museum, en föremålssamling uppvisat i sitt mest autentiska, d v s trafiksatta, tillstånd under långt drivet autentiska förhållanden. OBJ: Autentisk järnväg? Ja! Men med en föremålssamling som inte har samma autentiska koppling till den autentiska banan det är frågan om.

Vad kan respektive göra? ÖSlJ flytta till en autentisk sträcka? Knappast möjligt. OBJ rensa ut icke-OBJ-fordon? Knappast möjligt. Men mer då, om autenticitet i mindre steg eftersträvas? ÖSlJ rätta till gamla synder i fordonsrenoveringar = värdehöjning. OBJ bygga vagnar med "spårbarhet i historien" likt Galtströmmarna gör = värdehöjning.

Antikvariskt? Nej. Höjer Autentiitet och Äkthet i leverans till kund? Ja, definitivt.

Allt detta är nog redan självklara värderingar för de flesta, även för de som av olika skäl sedan ändå motiverar att av bekvämlighet eller andra skäl fjärma sig mer än nödvändigt eller totalt från detta "när det sedan verkligen gäller".

Om vi kunde diskutera uppnådd autenticitet i olika beslut och handlingar så skulle vi både enskilt och som kollektiv snabbt komma en bra bit framåt med frågor som vad är värt att satsa på och varför då.

Så tycker och tror jag.