Det beror helt på hur du definierar dina antikvariska principer. ;-)

...vilket jag väl härmed har gjort, d v s tagit avstånd från gängse antikvariska bevarandeprinciper eftersom de är kontraproduktiva antingen genom att förhindra brukande av föremålet (dödat) eller bevarandet (samexistera med nutiden). Teknikkulturen har få gemensamheter med "klassisk museiverksamhet" eftersom de syftar till och drivs av helt olika incitament.

Mer slående är att berörda organisationer kanske inte har gjort det lika tydligt. Och så uppstår ju frågan ideligen "vad håller vi på med och vad ska det kallas för". Men en drivkraft finns ändå där och den ruckas inte av att det slås blå dunster i form av ifrågasättanden av legitimiteten i det utförda t ex genom att tala om antikvariska principer. Jag vill påstå att de argument jag framför är de drivkrafter som gör att vi alls har en idéellt driven teknikkulturvård, men att den är så svagt åskådliggjord att irrationella beteenden ständigt blommar ut och väcker frågan "vad är det här egentligen" även bland de "troende". Vi har skapat en tidsmaskin som museiproffs med all rätt borde avunda oss istället för att missunna oss, den ligger långt utanför deras ekonomiska räckvidd och potential. Vi förtjänar att sätta våra egna begrepp kring den och definiera den själva eftersom den har skapats utanför etablerade ramar. Enda haken är att vi inte riktigt klarar att sätta namn på företeelsen, som sagt...