Jag köper inte ditt argument rakt ut, av den enkla anledningen att du har begränsat den till endast fordonet, vilket jag anser är för snett.

Vi tar ett bevarat brittiskt lok som exempel. Som de flesta vet så bevarades LNER lok 4472 [i]Flying Scotsman[/i] då den togs ur trafik på 1960-talet. Loket är en LNER litt A3, ritat av Sir Nigel Gresley. När loket hade gått i museitrafik ett tag så krävdes pannrenoveringar, och dåvarande ägaren valde att byta pannan helt och hållet. Han satte på en panna från en litt A4. Ur ditt perpsektiv Micke så är detta fel. Men, ur ett bredare historiskt perspektiv så är detta rätt då LNER hade som policy att endast ha en panntyp till olika grupper av loktyper. För att förtydliga, det fanns endast en panntyp i produktion till storloken i A-serierna (A1, A3, A4 osv), och panntypen ändrades allt eftersom man förbättrade pannan. Detta innebar att flera A1 lok fick A4 pannor då dom reparerades efter andra världskriget, dvs dom fick aldrig en A3 panna. Liknande saker hände med en del A3 och A4 lok, som fick pannor av samma typ som Arthur Peppercorn satte på sina A1 lok. Detta innebär att NRM borde ha beställt en ny panna av samma typ som den man satte på [i]Tornado[/i] i stället för att renovera den befintliga pannan, då detta hade varit mer historiskt korrekt (LNER hade aldrig försökt renovera pannan till den grad NRM nu gör).

Vi kanske ska akta oss för att måla in oss själva i ett hörn när vi bevarar och renoverar fordon, och jag skulle förordra att vi har en något bredare syn på saker. Naturligtvis så ska vi dokumentera vad vo göt, men vi ska inte dra oss för att göra ändringar om detta innebär säkrare trafik eller stora reduceringar i underhållsbehov.