En halv kilometer söder om Staffanstorps stationshus (vid infarten från Malmö) låg plankorsningen vid Nevishög. Bilderna togs i november 1957.

Trots det korta avståndet till Staffanstorp manövrerades bommarna vid Nevishög (även benämnd Hagalid) av separat vägvakt. Fram till början av 1960-talet sköttes växlar och signaler vid Staffanstorp från en kur i norra och en annan kur i södra änden av bangården, så man kan undra varför järnvägsmannen i södra kuren inte även manövrerade bommarna vid Nevishög, som knappast låg mer än några hundra meter bort. På andra stationer hade man kilometerlånga mekaniska ledningar för fällbomsmanövrering. Kanske var vägen vid Nevishög så starkt trafikerad lokal bevakning ansågs nödvändig?

Att båda bomstativen står på samma sida av vägen kan bero på den elledning som tycks finnas längs andra vägkanten och/eller att man ville undvika att dra den mekaniska ledningen för ena bommen under vägen, något som ofta orsakade trassel.

Trots att bommarna manövrerades lokalt fanns ringklockor på fällbomsstativen, något som var obligatoriskt bara för bommar som manövrerades på avstånd.

På bilden ovan ser man att den fristående vridlyktan har en avskärmning, förmodligen för att inte bilförare i kurvan skulle se sken av fel färg. Signalering mot vägen skedde ju med kryssmärkeslyktor, så vridlyktorna hade betydelse endast för lokförarna.

En V-signal fanns också, och det är möjligt att signalpersonalens besök beror på att man just monterat denna signal. I så fall borde nästa åtgärd vara att plocka ner vridlyktan och bomsignalskärmen.

Den mekaniska trådledning som syns till vänster om spåret på nedersta bilden går antagligen till en skivförsignal. Fotografen borde alltså stå med ryggen mot Staffanstorps station. Någon som känner till de lokala förhållandena kan säkert korrigera/komplettera informationen!

Bilder från Sveriges Järnvägsmuseum