Det är intressant att på flertalet av dessa skånska plankorsningar är signaleringen mot vägen inte anordnad med AGA's signallampor av den senare så vanliga modellen med anting rund bakgrundsskärm (för enskens) eller oval på höjden (för tvåskens), utan en signal som i mångt och mycket ser ut som ett trafikljus med avlång rektangulär skärm/lykthus.

Signaler mot vägen vid anläggningar utan bommar tycks inte ha börjat få stora bakgrundsskärmar förrän kanske under 1940-talet. Elektriska signaler med en röd och en vit lyktenhet ansågs troligen vara en variant på vanliga trafikljus, som ju än i dag väldigt sällan har bakgrundsskärm. Gassignalerna ansågs kanske lysa så kraftfullt att de inte behövde bakgrundsskärm? Sanderssons elektriska signaler med färgväxlare, som på bilden nedan, hade heller inga bakgrundsskärmar, trots att det ofta klagades på att ljuset var svagt

Ytterligare bilder

Järnvägens första huvudljussignaler i Sverige hade heller inga bakgrundsskärmar, de kom först i mitten av 1920-talet. I Nordamerika tycks bakgrundsskärmar på järnvägssignaler däremot redan tidigt ha varit ganska vanliga.

Vid en del skånska vägövergångar fanns ännu i slutet av 1950-talet "V-signaler", alltså för signalering mot banan, med separata vita och röda sken, och utan bakgrundsskärm. Jag räknar med att lägga ut några bilder på sådana signaler endera dagen.

Var detta månne en tidig variant av signalering mot vägen när kravet på vitblink kom ?

Övergången från grön till vit blink tycks inte ha medfört någon ändring i signalerna annat än byte från grön till ofärgad/månvit lins