Solventiler i semaforer - gasventil (Signaler/säkerhet)

av Gunnar Ekeving @, tisdag, mars 02, 2010, 23:18 (3614 dagar sedan) @ Kurt G Möller

Solventilen var mej veterligt bara en GAS-ventil, aldrig en elektrisk ventil.

Men skulle inte det fungera? Solen går upp och belyser ventilen, gasen till signallyktan minimeras eftersom dagsignalen (semaforvingen) är väl synlig och nattsignalen inte behövs. När skymningen faller öppnar ventilen, evighetslågan sätter fart på det normala starka skenet i signallyktan.

Att solventiler troligen inte användes i stor omfattning i järnvägssignaler kan ha berott på att SJ och andra järnvägsförvaltningar hade farhågor för att signalen skulle kunna förbli mörk när natten föll. Det förekom nämligen efter att man infört acetylengasbelysning att tändningen av nedre skenet i tvåvingade signaler inte fungerade när den restriktiva signalbilden två vingar skulle visas. Brännarna sotade igen när lyktan inte ständigt lyste, och evighetslågan förmådde inte tända full lyskraft. Samma sak kunde förstås hända med översta lyktan om den var släckt under dagen.

Den solventil som finns på Sveriges Järnvägsmuseum kommer från svängbron vid Hugnora sund på sträckan Tillberga - Ludvika, och reglerade kanske gastillförseln till en "vridlykta" placerad på svängspannet och avsedd för signalering både mot farleden och mot banan. Då var det ingen stor risk för järnvägen om lyktan slocknade, eftersom bron normalt stod i läge för järnvägstrafik. Och när bron skulle öppnas för att släppa fram sjötrafik fanns brovakten på plats och kunde kontrollera att lyktan lyste. Möjligen kunde en släckt lykta öka risken för att en ouppmärksam skeppare körde på bron.


Hela tråden:

 RSS-feed av trådar

powered by my little forum