Jag läste i 1916 års banlära, sid 88, att för en blinkljusförsignal beräknades gasen räcka 70 dygn, vilket betydde att ackumulatorbyte behövde ske varannan månad för att säkerställa driften.Här varar ju blinken bara en tiondels sekund.Med 70 blink i minuten blir det 0,1 x 70 , 7 sek per minut som den lyser Jag funderade då på hur ofta man behövde byta på t.ex en trevingad semafor,som ständigt lyser. En gång i veckan??? Kanske någon vet? Gissa ,eller räkna ut det, kan jag göra själv.
Beträffande igensotning så har väl sådant aldrig varit något större problem på alla de AGA fyrar som är utrustade med solventiler, vad jag förstått.De stänger ju av vid solens uppgång och tänder vid skymning.Därav också mina funderingar i det första inlägget.
Igensättning av sot kan ju också lätt förebyggas genom att man för ett kort ögonblick före tändning låter gas, som inte är tryckreducerad, strömma igenom brännaren med hjälp av ett särskilt rör, som är direktförbundet med ackumulatorn via en ventil. Sedan kan man ju ta sig en funderare på, att; om inte lågan brinner,sker väl heller ingen igensotning?
Stationerna hade ju också personal som skulle inspektera växlar och tågvägar,och då var det ju också lätt att se om lyktorna var tända. Vad jag läste i banläran ,så skulle det också finnas ett 30 mm hål åt baksidan som sände ut s.k. stjärnljus,så man bakifrån på håll kunde se om lampan lyste eller ej. Vid mycket snö så måste man ju också ta sig ut och sopa rent växlar,så inte heller snö borde ju lägga något hinder i vägen för inspektion.:-) Sune