Hursomhelst: INGEN av dessa maskiner var någon "vilt (ång)rusande fullblodshäst" = ett lok som bara drog och bildade ånga bättre o bättre, ju hårdare hon kördes, den saken är fullkomligt klar. Vilket t ex Churchwards och Collets fantastiska, urgamla lok på GWR gjorde. Alltid.

1) fyrcylinder kompound = tummen ner, automatiskt, på sådär fem av dom tio viktga punkterna, bl a hetsen i fyren (för det fanns ju inte mycket till hets kvar i blästerkonan...) Möjligen hade dubbelskorsten förbättrat läget en del - men sånt vågade ju inte stenåldersgubbarna på SJ ge sej på att pröva... O B S att slidanordningen var en kopia av Baldwins/Vauclains misslyckade gemensamma slid för vardera sidans cylindrar... Utdömd i hela USA senast 1915, sådär.

2) På tok för låg sth...!!! Ungefär som att alltid köra amerikanska diesellok på fjärde körläget istället för åttonde...

Idag skulle det faktiskt vara rätt kul att testa F 1200 i 130-140 knyck. Med rätt glesa roster och superkol. Om nu inte dom kassa sliderna bromsar för mycket...