Man kan undra varför man hade kostat på fjärrmanövrerade bommar här. Såvitt man kan se på gamla kartor var det en enskild väg som betjänade fyra-fem gårdar och sikten är fri i flera kilometer.

Normalt borde järnvägen inte varit skyldig att ordna bevakning vid en frisiktskorsning där vägen inte var "allmän eller allmänt befaren". I en del fall fanns dock gamla överenskommelser mellan järnvägsbolag och markägare eller andra lokala intressenter, där järnvägen gått med på att hålla med bevakade bommar eller grindar. Exempelvis fanns på linjen Nässjö - Oskarshamn ett par närbelägna bevakade övergångar, där SJ på 1950-talet tänkte ta bort skyddsanordningarna eller möjligen ersätta med automatiska ljus- och ljudsignaler eftersom vägtrafiken var obetydlig och sikten god. Då dök det emellertid upp ett gammalt avtal, där NOJ förbundit sig att hålla bevakning vid vägarna, så SJ fick nöja sig med att ersätta grindarna vid ena vägen med mekaniska bommar som kunde manövreras från den andra övergången. Därmed kunde antalet vägvakter halveras.