Plankorsningen Helgedal, även benämnd Hedentorpsvägen, låg drygt en kilometer från Långebros stationshus i riktning mot Gärsnäs.

När dessa bilder togs i november 1957 bevakades korsningen av en kvinnlig vägvakt. Grindarna var nio meter långa och svårmanövrerade. Vägtrafiken hade på senare år ökat avsevärt, skrev distriktschefen till Kungl Järnvägsstyrelsen månaden efter fototillfället.

På bilden nedan syns framför vägvaktskuren en fristående vridlykta med bomsignalskärm. Dessa anordningar var troligen mekaniskt förbundna med den högra grinden.

Den 11 augusti 1958 klockan 14 ersattes vägvakten och grindarna av en automatisk fällbomsanläggning med enhetsdriv. För tåg mot Långebro fungerade bommarna helt automatiskt, styrt av spårledningar. För tåg mot Gärds Köpinge skulle bommarna normalt fällas med en tryckknapp på manöverapparaten vid Långebro. Om detta inte gjordes, och utfartssignalen visade "kör", fälldes bommarna dock automatiskt när tåget kom in på en spårledning som började vid utfartssignalen, cirka 700 meter före plankorsningen. Om tåget av någon anledning måste passera utfartssignalen i stopp fälldes bommarna inte förrän tåget kom in på en spårledning utanför infartssignalen, 200 meter före korsningen.

Lyftning av bommarna skedde normalt automatiskt. Om bommarna låg nere mer än fem minuter ringde en larmklocka. Om en bom inte lyftes automatiskt kunde den frikopplas med en speciell nyckel och lyftas för hand. Denna frikopplingsnyckel fanns bakom en låst lucka på reläkuren. Sträckvakten hade en nyckel till luckan, och ytterligare en sådan fanns i Långebro. Dessutom fanns en reservnyckel bakom en glaslucka som i nödfall kunde slås sönder. När frikopplingsnyckeln togs bort från sin plats bröts strömmatningen till bomdriven.

V-försignaler fanns på båda sidor om övergången

Bilder från Sveriges Järnvägsmuseum, uppgifter från tredje signalsektionens arkiv, dnr 136/57