Det är väl egentligen en viktig tankeställare att vad ska man göra om det inte blir som man tänkt sig?

Vad händer om det kommer dubbelt så många? Det kommer ingen? Vad gör man om solen skiner?

Har många minnen från AGJ där man "bränner krutet" på enskilda "jippo-dagar" med resultatet överfyllda vagnar och försenade tåg. För bra marknadsföring och väckt intresse kan slå tillbaka då folk inte tycker det är trivsamt och skojigt längre.

Lagom är bäst - eller vad ska man säga? :-P

ES

När det gäller Far som farfar och museibanors olika jubileum och dylikt finns det väsentliga skillnader mellan evenemang som exempelvis ULJ 40 år och Far som farfar.

När det gäller en museijärnvägs s.k jippon eller jubileum så finns där en poäng som exempelvis inte Far som farfar kan tillgodogöra sig. Det är den marknadsföring som görs innan och under samt efter ett s.k jubileum.

Denna marknadsföring får en positiv inverkan på veckorna efter vid en museijärnvägs trafik. Folk som inte kanske kunde åka tåget väljer kanske att vänta och ta sin resa då läget är lite lugnare och tågen inte är överfulla. Man kan helt enkelt dra nytta över en längre tid efter ett jubileum med god marknadsföring vid en museijärnväg. Denna längre marknadsförings-effekt funkar inte på exempelvis normalspåriga BJs arrangemanget "Far som farfar" ångtågen i detta fall gick endast denna söndag.

Möjligtvis kan faktiskt AGJ eller SkLJ dra nytta av ett arrangemang typ "Far som farfar" då efter-effekten kring publiciteten på ångtåg kanaliseras mot museijärnvägarnas ångtågstrafik sommartid. Med andra ord tror jag att museijärnvägarna i västsverige med största sannolikhet dragit nytta av BJs arrangemang Far som farfar. Detta skapar mervärde för alla parter och diskussioner som varit om konkurens och dylikt mellan olika aktörer faller egentligen platt till marken.

Lite tankar från Per-Åke Lampemo