Lutningsuppgifterna härstammar säkert från de stakningsuppgifter som räknades fram INNAN finprojekteringen påbörjades. Fast så hette det säkert inte då. Vid stakningen bestod den blivande banan i planet endast av elementen raklinje och cirkulärkurva och i profil av horisontal eller konstant lutning (medlut eller motlut) i km-räkningens riktning. Mellan dessa profilelement fanns inga "mjuka övergångar" (vertikalkurvor) utan endast brytpunkter, på vissa håll kallade "knäckar". Med dessa uppgifter grovstakades banan.

Efter detta vidtog sedan finliret för att göra järnväg (eller väg) av stakningslinjen genom landskapet. Nu tillkom övergångskurvor mellan raklinjerna och horisontalkurvorna, vilket innebar viss inåtförflyttning av cirkulärelementen. I profilen lade man in vertikalkurvor mellan de raka profilelementen för att ta bort "knäckarna" i stakningslinjen.

Efter dessa senare uppgifter byggdes järnvägen, men banans lutningsuppgifter byggde säkert på grovstakningen!

För den som vill kasta ut AutoCad, Microstation, Kordab, Inrail eller vad alla moderna beräknings- och ritningsprogram heter kan jag rekommendera tex G F Waldenströms "Handbok i Stakning av Kurvor", Skogstyrelsens läroböcker i byggande av skogsbilvägar eller liknande "back to basic-litteratur". (Är detta en form av "reverse engineering"? :-) )