Det som avses är morselinjen som ordinarie kommunikationsmedel. Ej som kvarbliven reserv el. dyl (Som nyanställda ej fick någon rutin på). SNJ-boken nämner inget om sen morsetelegrafi, vilket borde ha varit ett unikum.

SJ slopade telegrafikravet i trafiksäkerhetstjänst 1929 och bolagsbanorna dito 1934. Sedan gällde det för resp. bolag att skaffa pengar till ersättande telefoni (I regel L M Ericssons selektorsystem). Ofta hade de större råd, men
de mindre inte. Övergången till telefoni fick bli en av förstatligandekostnaderna.

Telegrafiperioden belyses knappast alls i olika historiker. För att bli t ex tkl var det ett absolut krav att kunna lära sig telegrafera. Annars fick man söka sig till annat. Vid SJ var morseutbildningen centraliserad till Tomteboda
i något liknande dagens datasalar. Slutprovet omfattade både SJ:s och Telegrafverkets telegramutföranden och sändtakt och felantal sammanvägdes.

Min far var tomtebodaelev på 1930-1932 års trafikelevkurs. Mycket för tjänstgöringen på övergångsstationer mot bolagsbanor (För pappas del blev det BJ). Vid nästa trafikelevkurs (1936-1938) var telegrafin struken som obligatoriskt ämne. Utbildning fick vid behov ske lokalt.