Gunnar Johansson, lokförare i Växjö, berättade för mig omkring 1965 att vagnen sänts till Vislanda för skrotning efter en olycka. Denna skulle ha orsakats av varmgång på en glidlagerförsedd överföringsvagn. Lasten i form av en normalspåig G-vagn skulle då ha vält över tjänstevagnen.

Och detta skulle då tydligen ha skett i kurvan in mot stationen.

Det fanns två lokförare i Växjö som hette Gunnar Johansson.
Det var "Karlshamns-Gunnar" som man hör på smeknamnet varifrån han kom och "Långe-Gunnar" som blev trogen Växjö som stationeringsort under hela sitt yrkesliv.
"Karlshamns-Gunnar" körde ofta godstågen 9811/12 Växjö - Oskarshamn med Gp-lok som dragkraft.

När jag utbildades till lokförare så hade jag en tid som handledare en lokförare som hette Erik Selin.
Han var Långe-Gunnars bäste vän.
Gunnar var redan förare när Erik eldade för honom för första gången någon gång på 1940-talet på Växjös normalspåriga växellok K4 871.

Erik och jag kom varandra riktigt nära så när han gick i pension i januari 1986 så hade jag förmånen att få närvara på den fest han hade på kvällen.
Där deltog en hel del gamla lokförare och rälsbussförare som nu alla är döda och man ångrar sig nu så ini norden att man inte knöt kontakter med dem och träffade dem för att prata om deras minnen från deras yrkesliv. Nu är det för sent.
Det är nog det jag ångrar mest i mitt liv.
Man var så förblindad av järnvägsfordon och miljöer att man glömde bort människan.

Under festen så berättade emellertid Långe-Gunnar följande berättelse.
Jag tyckte det lät helt otroligt men Gunnar bedyrade att det var sant.

Han körde ett försenat snälltåg från Kalmar till Alvesta med S 1257, f.d. CWJ 9.
För att köra in tid så påstod han att han på vissa sträckor med bra spårläge och någorlunda rakspår var uppe i den svindlade hastigheten 138km/tim!
Mer alltså än det svenska inofficiella hastighetsrekordet på 137,5km/tim med ett A-lok.
Jag betvivlade detta men han verkligen, nästan förnärmat, framhärdade att det var sant.

Någon högre SJ tjänsteman åkte med på tåget och märkte att det gick väl fort.
Han lyckades att klocka farten mellan några km-stolpar och kunde då konstatera att det gick alldeles för fort.
Han skrev en skarp rapport på händelsen som skickades till Miö ( Maskiningenjören) i Växjö.
Dagen efter blev Gunnar inkallad till Miö som redogjorde för rapporten och undrade vad Gunnar hade att komma med till sitt försvar.
Gunnar berättade då att han bara försökte köra in tid för resenärernas skull med hänseende till anslutningar i Alvesta och att han bara körde fort där han visste att banan höll för det.
Gunnar trodde att nu skulle det bli en hård disciplinär åtgärd så han blev mäkta förvånad när Miö efter Gunnars redogörelse knycklade ihop rapporten med följande ord:
’Ja, här på Miöx har vi rymliga papperskorgar!’
Saken var därmed utagerad.

Nämnas kan att det finns en kvar i livet som har kört NVHJ X1 eller "Gamle Svarten" som den kallades i folkmun.
Det är Allan Svensson som bor i Växjö.
Han kom hit från Västervik 1964 efter de hade breddat banan Västervik - Åtvidaberg och det uppstod en viss övertalighet på personal i Västervik.