Detta är Vadstena kommuns besked till museijärnvägen och detta kan belysas av den skrift-’växling’ som försiggått den allra senaste tiden. Mycket har redan blivit känt av kommunens agerande men det allra färskaste är följande.

Den 15 maj lämnade föreningens kassör Christer Brimalm (Vadstenabo) in en skrivelse där han förmedlade en anhållan om att företrädare från Fedecrail och MRO skulle få sammanträffa med kommunledningen. I detta möte skulle även representanter från Riksantikvarieämbetet, Sveriges Järnvägsmuseum samt Arbetets Museum vara företrädda. Denna skrivelse lämnades obesvarad!
En förnyad anhållan lämnades in den16 juni eftersom riden började rinna ut för föreningen. Denna skrivelse besvarade kommunstyrelsens ordförande Caroline Uneus i ett mail med följande lydelse

’Beträffande uppvaktning av kommunens företrädare vill vi att avvecklings planen ska vara inlämnad innan till Fritids teknisk nämnd.
Därefter ta vi ställning för ett eventuell uppvaktning av berörda företrädare.’

(Den dåliga svenskan står kommunstyrelseordföranden för.)

Christer Brimalm har i ett svar påpekat att önskemålet i första hand är att sammanträffa med kommunledningen (och inte bara fritids- och tekniska nämnden).

Under tiden har Eivor Folkesson(mp) ställt en enkel fråga under kommunfullmäktiges junisammanträde till ordföranden i fritids- tekniska nämnden om vad Vadstena kommun skall ha för ’egen verksamhet’ i fastigheten som man sagt upp (lokstallet mm). Frågan besvarades inte eftersom nämndordföranden lägligt nog inte var närvarande (och inte heller sänt något svar trots att frågan lämnats in före sammanträdet). Frågan kvarstår därför till augustisammanträdet.

Detta agerande från kommunens sida kallar jag (och flera med mig) för utpressning för att bli av med museijärnvägen.

Däremot har Torsten Nilsson (Arbetslivsmuseet) lämnat in en begäran till Länsstyrelsen om kulturminnesförklaring av järnvägen tillsammans med en enkel beskrivning.

Att inget svar kommit från kommunen om vad området skall användas till efter att järnvägen försvunnit kan bero på att det inte finns några som helst planer för fortsatt användning mer än möjligtvis parkeringsplats (gäller förmodligen även byggnaderna efter att de rivits).

Det kommunen däremot tagit till sig är en skrivelse från några lantbrukare vilka anser att järnvägen är i vägen för dem. En av dessa (dessutom högt placerad bland undertecknarna av skrivelsen) borde nog börja med att läsa Järnvägslagen och vad som står där om intrång. Han har nämligen plöjt igen gränsdikena mot järnvägen och under åtminstone ett par decennier odlat bland annat spannmål ända upp till rälsen - förmodligen enda järnvägen i världen där tåget kan bli påkört av en arbetande skördetröska även om detta ännu inte hänt. Med tanke på detta intrång verkar den debatt som förts i ett grannforum om spårspring närmast löjeväckande (debatten alltså...).

Ytterligare en liten men pikant detalj är att när personalen på ett passerande tåg artigt hälsade på kommunens gatuchef besvarade denne hälsningen med Fingret!