Bl a ville man väl (ibland, här o där?) nyttiggöra stora vedlager, kanske?

Gengasdriften var tillräckligt hatad genom hela linjeorganisationen för att man snarast möjligt ville bli kvitt den. Inte minst på grund av risken för livsfarlig förgiftning. Andra orsaker var otymplig och kostsam hantering samt sämre prestanda.

Inledningsvis fanns inte tillräckligt med flytande bränsle att tillgå. Ganska snart var dock det problemet ur världen. Övergången drog därefter ut på tiden till följd av tidskrävande ombyggnader. Det var inte bara en fråga om att ställa om motorerna till drift med flytande bränsle. Många gånger skulle de dessutom ändras till dieseldrift vilket krävde insprutningspumpar etc.

Om jag förstått rätt så var importen av kol betydligt besvärligare än av petroleumprodukter...

Mycket riktigt. Därav det faktum att såväl SJ som EJ byggde om ånglok för oljeeldning efter kriget.