Att två tåg i motsatt riktning kunde komma in på samma spår på stationen berodde antagligen på att ställverket inte medgav samtidig infart, och att det som en extra säkerhet var krav på att växeln i bortre änden av huvudtågvägen skulle ligga i normalläge för att man skulle kunna lägga infartstågväg.

På vilket sätt skulle säkerheten vara lägre ifall den "bortre" växeln varit i omlagt läge när det första tåget fick infartstågväg?

Eller fanns beroendet mellan infarten , och normalläget av signaltekniska orsaker?

(som "amatör" beträffande signaler, tycker man att tågen knappast hade kolliderat om den bortre växeln varit omlagd, samtidigt förstår jag riskerna, och det oönskade med samtidig infart.)

HS

Vevställverken brukade vara gjorda så. Alltså att vid infart till huvudtågvägen så krävdes båda växlarna i rakläge, både infarts- och utfartsväxeln. Vid infart till sidotågvägen krävdes endast infartsväxeln i rätt läge, alltså åt sidan.

Anledningen bör ha varit att infart till huvudtågvägen kunde göras med högre fart och därmed hade större behov av skyddssträcka efter tågvägens slutpunkt. Typ 200 meter, och då krävdes alltså även utfartsväxeln i rätt läge.