När jag läser alla inlägg i denna tråden och tänker på de andra trådarna jag läst här på forumet om olyckor med liknande orsaker så undrar jag varför man aldrig införde ett tågstav system på enkelspåriga banor liknande det man hade i Storbritannien? Med ett tågstav system så kan inte sådana olyckor inträffa. Fanns det någon anledning till att man inte införde ett sådant system generellt i Sverige?

Tågstav användes ytterst sällan i Sverige. Orsaken är nog den glesa trafiken, och att systemet med tåganmälan trots allt ger god säkerhet.

Läser man brittiska olycksrapporter framkommer att ett antal sammanstötningar inträffat på enkelspråssträckor, detta beroende på att tåg kört iväg med fel tågstav/token, kört ut på enkelspår utan tågstav etc. Det har också förekommit att systemet manipulerats så att flera token kunnat tas ut för samma sträcka.

Jag hittar 6 olycksrapporter med detta som orsak, den senaste från 1910. Systemet är svår att misslyckas med.

Token-systemet är ganska oflexibelt när det gäller att kunna köra med vissa stationer obevakade - en viktig faktor på trafiksvaga linjer. Möten tar lång tid, och tågen måste sakta in avsevärt för att kunna utväxla tågstav eller annan typ av token ("automatiska" utväxlare har förekommit, men man gick ifrån detta eftersom det förekom alltför många misslyckade utväxlingar där tågstaven/motsvarande sprätte iväg ut i terrängen och var svår att återfinna).

Med tanke på att token i princip alltid utbyttes vid stationer så gjorde tiden inget, man skulle ju oftast göra uppehåll i alla fall. Systemet medger (formellt) inte samtida infart, så alla tåg var tvungna att sakta ner för tågmöte även om de inte skulle stanna vid stationen. Obevakade stationer (du menar stationer/mötesplatser där ställverket är obemannat vid vissa tider) är irrelevanta, för du kan inte gör token utbyte där då sträckorna var sida stationen/mötesplatsen behandlas som en enda block sträcka.