Tågstav - token block system (Järnväg allmänt)
Jag har sett länder där man använder tågstav och växlar den vid just obemannade stationer eller hållställen mellan block. Det brukar då vara så att man hämtar eller låser in staven i ett skåp.
Numera vanligt i Storbritannien; "No Signalman Key Token System". Tågen måste stanna vid alla mötesstationer. Även det urgamla systemet med bara en tågstav (träpinne) per enkelspårssträcka kan tillämpas vid obemannade stationer, ett exempel i Sverige var Norra Lidingöbanans enkelspårssträcka (formellt järnväg men trafikerad med spårvagnar) närmast bron.
Skulle man öka säkerheten på enkelspårssträckor hade nog en manuell linjeblockering varit en bättre lösning än token-/tågstavssystem. I brittiskinfluerade länder brukar detta kallas "tokenless block". Men sådant linjeblock blev aldrig infört mer än på några få sträckor i Sverige, antagligen bedömdes andra investeringar ge bättre utdelning både i ökad säkerhet och ökad kapacitet/minskade driftkostnader.
Under 1950-talet var man inom SJ oroad av de alltför många sammanstötningarna framför allt på sträckor som trafikerades med vissa möten vid obevakade stationer. Det diskuterades då att införa ett enkelt blocksystem som skulle kunna fungera även med obemannade stationer. Istället valde SJ att förbjuda möten på obevakad station samt satsa bl a på automatisk linjeblockering på trafikstarka linjer.
Numera finns radioblocksystem som löser säkerheten på enkelspår, men i Sverige har vidare utbyggnad av radioblock stannat av i väntan på ETCS nivå 3 för trafiksvaga linjer, något som ju skall prövas på Västerdalsbanan