Skulle man öka säkerheten på enkelspårssträckor hade nog en manuell linjeblockering varit en bättre lösning än token-/tågstavssystem. I brittiskinfluerade länder brukar detta kallas "tokenless block". Men sådant linjeblock blev aldrig infört mer än på några få sträckor i Sverige, antagligen bedömdes andra investeringar ge bättre utdelning både i ökad säkerhet och ökad kapacitet/minskade driftkostnader.

Nej, nu blandar du ihop äpplen och päron. Alla brittiska (och de flesta brittiskinfluerade) banor har linjeblockering som grundprincip - hela signalsystemet bygger på detta. Tågstav är bara något som tillkommer på enkelspåriga sträckor.

I de första tågstavsystemen så var staven inte kopplat till linjeblockering och det gick att göra misstag. Denna möjlighet försvann i samband med införandet av sk "electric token" systemen, där tågstavarna står i ett lås som är kopplat elektriskt till linjeblockeringsinstrumenten i ställverket (och därmed avgör om du som ställverksvakt kan ställa tågväg eller inte) och via telegrafsystemet till nästa ställverk

Nästa utveckling blev sk "tokenless block", där man använder spårledningar i båda ändar av enkelspåret kopplat till linjeblockeringen för att bedöma om sträckan är hinderfri eller inte innan man sätter tågväg och släpper iväg tåget.

Det senare systemet kan även nyttjas vid fjärrblockering av banan, och så har skett på vissa ställen i Storbritannien.

Man har också tillämpat radioblock system i Storbritannien i samband med tokenless block, exempelvis i Skottland.