I början av 1886 föreslog Tc Skårman inköp av en s k ångdressin, då det var dyrt att framföra persontåg med en 6-kopplad godstågsmaskin.
Järnvägsföreningen hade gjort en utredning om ångdressiner. OFWJ använde ångdressin mellan Nyköping och Oxelösund sommartid. ViBJ använde ångdressin mellan Vislanda och Bolmen fyra dagar i veckan sommartid. Kunde dock inte användas i snö och stark köld.
I april 1886 undrade ULJ om OFWJ verkstad kunde bygga en ångdressin för 17 passagerare med leverans i juli 1886.
I november 1887 meddelades att ULJ Tc skulle åka till OFWJ verkstad för att få klarlagt vilken typ av ångdressin som skulle vara lämpligast för ULJ.
Dec 1887: Kostnadsförslag från OFWJ verkstad och Ljunggrens på ångdressiner. Inget av förslagen passade ULJ. Skulle begära prisuppgift från Ljunggrens på ångdressin i form av släpvagn avsedd för 20-30 passagerare
Jan 1888: Förslag från Ljunggrens på ångdressin med plats för 28 passagerare. Smidda hjul, plåtbekladnad, plattform, lanternin och värmeledning. Pris 10.000 kr. Platsantalet skulle minskas med 4. Leverans 1 juni 1888.
Mars 1889: Ångdressinens leverans försenad. Endast i trafik omkring 14 dagar föregående sommar.
Mars 1890: Åtgärd vidtagen för anbringande av ett tredje hjulpar på ångvdressinen för att minska drivhjulens friktion. Utrymmet för passagerare i ångdrssinen väl begränsat. En lätt öppen släpvagn under tillverkning i Norrtälje. Därefter plats för ca 50 personer i ångdressinstågen. Driftkostnaden för ångdressinen hade uppgått till 4,8 öre/km, (förutom personalkostnaden). Denna kostnad var ungefär 1/5 av kostnaden för ett ULJ-lok.
Maj 1891: ULJ ångvagn skulle användas i genomgående turer Uppsala-Norrtälje under sommaren. Hyra för ångvagnen 16 öre/km och för släpvagnen 4 öre/km.
/Stig Lundin