Undertecknad har verkligen jobbat för att historiska klenoder skall kunna visas levande och vill inte ha dem i glasmontrar men.... Ibland undrar men till vilket pris? Många gånger måste man byta så mycket på en historisk maskin så den inte är så historisk längre. Vi har alla olika uppfattning om var gränsen går och själv har jag jobbat mycket för det historiska i Nora på 80- och 90-talen. Här är några ex jag varit inblandad i. Vid renoveringen av NBJ BCF 28 ville en majoritet av aktiva att vi skulle montera i elbelysning i gasljusarmaturen. - Spelar väl ingen roll? Mest därför man ansåg gasbelysningen vara farlig och inte begrep sig på den. Alltså - skulle det vara gas, så fick men själv fixa det och så blev det. Vid renovering av TGOJ 125 ville oxå många att orginalmonterade tryckluftssystemet från 1908 skulle bytas till vanliga knorrdetaljer för det begriper alla osv.... New York systemet saknade bara pumpregleraren samt hade en mycket dålig ledningstrycksreglerare. Vi lyckades med att knovertera en Knorr pumreglerare för att styra pumpen samt montera en yttre ledningstrycksreglerare och plugga den inbyggda i tågbromsventilen. Lite fanatist kanske, men nu är orginaldelarna i bruk istället för att ligga i en finka någonstans.

Dit jag vill komma är att jag tycker man är fel ute ifall till varje pris skall ha liv i dom historika maskinerna så man byter/bygger om trasiga detaljer i en hast för att maskinen måste fungera. Då är det bättre att dom blir avställda och tillfälligt tar till t ex en E2:a. / Janne