Intressant artikel. Det skulle dröja fyra år innan ett nytt ställverk stod på plats, f ö det som står kvar än idag.

ja, det blev försenat eftersom man inom SJ hade svårt att bestämma sig för om det var lämpligt att satsa på ett reläställverk eller ställarställverk.

Efter branden lämnade Signalbolaget 1949 offert på dels reläställverk och dels en anläggning med 48-fälts ställverksapparat av Södertäljetyp (ställarställverk med elektriskt förreglingsregister). 1950 kom nya offerter på både relä- och ställarställverk.

SJ valde ställarställverksalternativet, en reläställverksanläggning av aktuell storlek ansågs kräva alltför mycket tidskrävande specifikations- och konstruktionsarbete. Ställarställverk kunde dessutom ordnas snabbare genom att materiel lånades i beredskapsförrådet. Det ställverk som installerades är inte av Södertäljetyp utan av den vidareutvecklade typ som första gången användes i Enköping.

Det finns ett rykte om att Borås ställverksapparat egentligen skulle varit avsedd för Hässleholm, där man hade en anläggning som var svår att utvidga och en ställverksapparat som hade vissa brister eftersom den var en sorts prototyp för ställverk med elektriskt förreglingsregister. Jag har dock inte hittat några uppgifter om att någon sådan apparat faktiskt beställts till Hässleholm, även om planer på byte till 48-fälts ställverksapparat av Södertäljetyp fanns några år tidigare. Men SJ-arkiven är inte kompletta, och bland Signalbolagets arkivhandlingar finns väldigt lite om beställningar och leveranser till SJ vid den tiden, så Hässleholmsteorin behöver inte vara fel. I Hässleholm fick man i varje fall leva med sin gamla signalsäkerhetsanläggning ett par decennier ytterligare