Uppsalastudent fysiskt, psykiskt och ekonomiskt drabbad av dubbelspår (Järnväg allmänt)

av Gunnar Ekeving, Friday, July 18, 2008, 22:17 (5732 dagar sedan)

I järnvägens barndom var det vanligt med gångbiljetter, alltså att mot betalning få idka det som nu benämns "spårspring". En juris studerande vid Uppsala universitet, bosatt i Knivsta-trakten, brukade ta vägen via banvallen för att snabbt komma till stationen. Därmed kunde han bo kvar i föräldrahemmet, och t o m åka hem och äta lunch mellan föreläsningarna!

Men plötsligt kom ett förbud mot att gå på banan. Studenten skrev den 25 mars 1913 till bandirektören vid SJ:s första distrikt. Förbudet kunde tvinga studenten att bosätta sig i Uppsala. Och att äta lunch i hemmet var inte att tänka på. Längs landsvägen var det 1574 meter till Knivsta station, raka spåret längs spåret bara 440 meter. Man undrar om studenten mätt upp sträckorna med måttband. I varje fall hade han drabbats av "nedsättning både i fysiskt och psykiskt avseende". Kunde han få dispens från förbudet skulle han "...gå så gott som skuldfri ut i livet, en onekligen tilltalande utsikt".

Svaret den 2 april blev "Med bästa vilja i världen kan jag icke villfara Eder begärna...". Järnvägsstyrelsen hade nämligen givit order om att gångbiljetter inte fick säljas till dubbelspårssträckor. Dubbelspår på sträckan hade tagits i bruk 1908, så antagligen hade järnvägen först så småningom kommit framt till att dubbelspårssträckor var extra riskabla för fotgängare. Alternativt hade det tagit några år innan budskapet nådde Knivsta.

Man får hoppas att studenten kunde fullfölja studierna trots den fysiska och psykiska nedsättningen, och att studieskulden så småningom blev slutamorterad.

Källa: Bandirektören första distriktet, dnr 323/13, i volym E3A:42, Göteborgs landsarkiv


Hela tråden: