Hej alla.
Att rulla med E och E2-lok kan få konsekvenser för vevlagren. De har lätt för att banka sig varma. Hur stor risken är beror i stor utsträckning på lokets utrustning.
De flesta E och E2-lok har bara luftinsläppningsventiler på ångrören från ånglådan till cylindrarna. När man då rullar med dem med full fyllning 76%, som man skall, så sker följande: Under det skede, som om man hade kört med loket hade varit Inströmningsskedet, så suger kolven in luft i cylindern genom luftinsläppningsventilen. När sliden stänger för inströmning blir det vacuum i cylindern. Sedan öppnar sliden för Förutströmningsskedet. Då sugs luft in från blästerröret, för att sedan omedelbart tryckas ut igen när kolven vänt och Utströmningsskedet börjat. sedan stänger sliden för utströmning och Kompressionsskedet börjar. Sedan börjar Förinströmningsskedet, men eftersom regulatorn är stängd har vi inget tryck, utan den komprimerade luften blåser ut i ångrören. Alla har väl hört ’tjoffsandet’ från luftinsläppningsventilerna. De normala skedena med Inströmning, Expansion, Förutströmning, Utströmning, Kompression och Förinströmning stämmer inte när loket rullar.
Tryckväxlingarna i vevlagren kommer vid ogynnsam vevvinkel och kolvhastighet. Lagren bankar sig varma.
Ett antal E och E2-lok byggdes om och fick luftvägsventiler som komplement till luftinsläppningsventilerna. När regulatorn stängts så öppnar de en förbindelse mellan cylindern båda ändar. Kolven pumpar bara luften fram och tillbaka. Ett antal av dem fick även ångspridare för smörjoljan. Då blåses överhettningsoljan med ånga sista biten in till smörjställena. (Den fungerar på tryckskillnaden mellan kronan och slidskåpet. Tänk på att kranen på kronan måste vara HELT öppen. Ett par varv är otillräckligt!)
Lok utrustade på detta sätt kan rulla väldigt långt utan några som helst problem. De bankar inte i vevarna och smörjer bra. Denna ombyggnad som var kostsam skulle inte gjorts om det inte var problem.
Lok utan luftvägsventiler skall helst inte rulla alls. In till station med stängd regulator och full fyllning går bra, men ej i högre hastighet på linjen. Då får man problem.
Att rulla med ’lättånga’ utföres enklast genom att anpassa fyllningen efter hastigheten, men med ett mycket lågt ånglådetryck, några kilo bara. Håll ögonen på ånglådemanometern. Börjar den ’darra’ så är fyllningen för liten i förhållande till ånglådetrycket. Det blir en vacuumögla på indikatordiagrammet (om man hade haft en sådan uppkopplad). Öka då antingen fyllningen eller trycket. Anpassa alltid fyllning och tryck till varandra så att loket går mjukt. Det gäller all körning vare sig den sker med ’lättånga’ i transport, eller i skarpt läge.
Det mest bränsleekonomiska är ju att köra med höga ånglådetryck och stor expansion = små fyllningar. Många lok klarar inte små fyllningar, de börjar ’hugga’ och rycka. I låga farter kan man aldrig köra med små fyllningar. Uppträder loket enligt ovan så öka fyllningen och minska ånglådetrycket. Kom ihåg att loket skall gå mjukt. Vid stor belastning kanske loket jobbar med 55 á 60% fyllning och fullt öppen regulator och ändå går mjukt. Då är å andra sidan farten låg. Allt är ett samspel mellan fart, vagnvikt, stigning, fyllning och ångtryck. Anpassa så att det känns bra. Vad gör litet extra kol och vatten. Reparationer är mycket dyrare.
När man kör ånglok så behöver man de flesta av sina sinnen. Lukten kan avslöja en begynnande varmgång (eller en sämre eldare).J Hörseln kan avslöja att något har börjat glappa, eller redan gått varmt (det visslande ljudet av ett helt nersmält storlager som går på bronset). Känseln kan avslöja en onormal rörelse i loket. Synen, den är fullt upptagen med att se på banan, samt att då och då slänga ett öga på vattenståndet i pannan (det finns tyvärr eldare som är väl optimistiska om möjligheten att kompensera fallande ångtryck med mindre vatten). Som sagt, som förare skall man använda all sina sinnen. Då ger dig loket mycket information om sitt tillstånd.
Detta var allt för denna gången.
Thomas ’Stora Borås’ Börjeson, lokförare i Borås och med Ångloksbevis utfärdat av Statens Järnvägar 1983. Ja på fredag är det exakt 25 år sedan.
