Det var mycket vanligt nere på kontinenten, t ex i Frankrike, att motorvagnar hade "förkrympta" stöt- o draginrättningar. Dessa kan mckt väl vara original - vagnen var väl f ö dåvarande standardmodellen för lev. inom Europa.

Det var än en trevlig bild av Sentinells ångvangnar:
Undra om koppel o det övriga tingeltangel är originalt från fabrik eller något som har tillkommet lokalt.
HHGB i Danmark kom ochså snart underfund med att det var praktisk att kunde ta med en godsfinke till det "lösa" - är det det samma här? För mig ser det så ut.

Antagligen (med tanke på datum för konstruktion) så modifierades denna van efter leverans.

Det tidiga vagnarna hade inga draganordningar, men utvecklingen av pannorna medförde högre dragkraft vilket gjorde att man kunde dra släp (ofta resgodsvagnar på LNER, men i bland även passagerarvagnar). Den andra anledningen för buffertar och kopplingar var att tillåta växling inne på lokstallen och verkstäder. LNER hade som nämt tidigare 80 Sentinel ångvagnar och samtliga hade draganordningar, de flesta byggdes med detta och de tidigare vagnarna modifierades efter hand.

Notera att vagnen på fotot är en ledad vagn, vilket senare vagnar (efter ungefär 1927-8) inte var, då Sentinel hade utvecklat både kontruktionen och drivanordingen (kardanaxlar med växellåda) så att en ledad konstruktion inte var nödvändig. Utvecklingen gav en mycket jämnare gång, högre hastigheter (upp till 110 km/t) och mindre underhåll.