I "Teknisk Vagntjänst" daterad dec 1962 står att en vagn får högst vara nedlastad så att avstånd mellan fjäderband och långbalk får vara högst 10 mm. För vagn till utlandet max 20 mm. Avser normalspår. Om detta gäller i dag också vet jag inte.
Jag antar att en fjäder som står med max nedböjning under lång tid mattas en del. Men samtidigt bör ju fjädern vara dimensionerad för betydligt högre last för att klara av de påfrestningar som uppstår t.ex. vid passage över en skarv med stort avstånd mellan rälerna. Fjädrarna på ett ellok bör ju tåla att bära hela vikten under dess livstid (eller åtminstone mellan huvudrevisionerna). Här är ju den statiska vikten nära konstant hela tiden.
Fjäderegenskaperna påverkas nog en hel del om fjädern är belastad eller inte. Jag kan tänka mig att en tom godsvagn är "stummare" i gången än en maxlastad. Här gäller det för konstruktören att beräkna fjädrarna så att vagnens gångegenskaper påverkas så lite som möjligt oberoende av hur mycket vagnen är lastad. Det har säkert också med ramens vridstyvhet att göra.
PLj

I det aktuella fallet skall vagnen lastas med flera slipers inom en mycket snar framtid