Järnvägsmuseum - bättre eller sämre. - 2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Blir järnvägsmuseum bättre eller sämre efter renoveringen?
Vad kostar renoveringen?
Museet i Ängelholm fick väl göra sig av med en del föremål, när dom byggde om. Knappast bra, eller vad tycker du?

Blir järnvägsmuseum bättre eller sämre efter renoveringen?

Och hur exakt ska man veta det nu tänkte du?

Vad kostar renoveringen?
Museet i Ängelholm fick väl göra sig av med en del föremål, när dom byggde om. Knappast bra, eller vad tycker du?

Jag tror det blir sämre för den verkligt intresserade för nu byggs det för att locka Svensson och barn.
/tell

"Svensson" behövs för att få besökare som räcker för driften.
Vi specialintresserade får nog vårt på de specialdagar som brukar anordnas.
-Per

Ett upplägg mer riktat mot den breda allmänheten och för att få ut kunskap om järnvägens utveckling och dess betydelse för samhällsutvecklingen är nog bara av godo. I dag är den allmänna kunskapen om järnväg så dålig att det behövs en mer allmän presentation av järnvägsteknik och utvecklingen, föremålen, fordonen blir då viktiga delar i detta.
Går detta sedan att kombinera med ett uppdrag att samla och visa en större mängdfordon för de mer intresserade blir det nog bra för alla.

Klassiskt i sammanhanget är förklaringen från pappan till det lilla barnet varför tågen är så små i Mariefred: "Jo, först var tågen så här små, sen när tiden gick blev de större och till slut så stora som riktiga tåg idag".
Där behövs upplysningen för den bredare publiken!

Jag tänker på mina besök på Deutsches museum och Verkehrsmuseum i Tyskland på -80-talet där det då fanns massor intressanta objekt att titta på för mig. Det fanns fullskala och modeller samt modelljärnvägar.
Tidigare hade järnvägsmuseum mycket föremål på utställningen men nuförtiden skall allt sättas i sitt sammanhang tidsmässigt så föremålen får stryka på foten.
Så en riktigt järnvägsintresseerad turist hittar inte mycket i Gävle i jämförelse, tycker jag.
/tell

Bäste Thomas!
Tillåt mig detta inlägg som en gammal tågtönt, ja, du känner nog mig, och likaledes synnerligen involverad som styrelseledmot i den lilla illustra museijärnvägen i Gästrikeskogarna,Jädraås-Tallås Järnväg! Om vi skulle inrikta vår verksamhet till järnvägsintresserade och, må uttrycket förlåtas, tågtöntar, så skulle vi raskt få lägga ner vår verksamhet. Våra besökare är i huvudsak barnfamiljer där många har besökt oss som barn och nu kommer tillbaka med sina barn och barnbarn!Därför måste vi för vår överlevnad anpassa oss till detta utan för den skull göra avkall på den museala verksamheten. Vi tycker att vi lyckats mycket bra med detta! Som ett exempel på detta är att vi sedan några år tillbaka och även för 2018 får ett generöst bidrag från de Göranssonska Stiftelserna för att låta familjer med ungdomar upp till 17 år att låta dessa unga åka gratis! Stiftelsen ser uppenbarligen värdet i vår verksamhet och för kommande generationer!

Med hälsningar
Torbjörn Jansson

På en ideel museibana helt ok men på statens Järnvägsmuseum...
/tell

Klassiskt i sammanhanget är förklaringen från pappan till det lilla barnet varför tågen är så små i Mariefred: "Jo, först var tågen så här små, sen när tiden gick blev de större och till slut så stora som riktiga tåg idag".
Där behövs upplysningen för den bredare publiken!

Egentligen ett ganska bra svar.
Från början var det korta lok och vagnar och många linjer var smalspåriga.
Med tiden blev allting större, det smala spåret breddades eller lades ned.
Så visst har väl pappan rätt - i det förenklade.
-Per

Från början var det korta lok och vagnar och många linjer var smalspåriga.
Med tiden blev allting större, det smala spåret breddades eller lades ned.
Så visst har väl pappan rätt - i det förenklade.

Nej, det är precis tvärt om!

Experiment förekom internationellt i olika spårvidder innan järnvägarna slog igenom på riktigt, men när järnvägarna väl var utvecklade var det dagens normalspår som gällde. De blev med tiden smalare, krokigare och simplare i utförandet för att nå längre och längre ut i obygden, med obygdens mindre ekonomiska förutsättningar.

Normalspåriga järnvägar här i landet, som kom sent med internationella mått, föregicks bara av enstaka experiment på smalare spårvidder. Som fullödiga järnvägar var dom normalspåriga ett trettiotal år före den första av de minsta smalspåriga!

De minsta järnvägarna var sedan de första som förlorade dragkampen med vägtrafiken och försvann, inte för att dom var gamla utan för att deras transportuppdrag var lättast att ersätta.

Järnvägarnas verkliga höjdpunkt var trafikbanorna med 600mm spårvidd när dom var som mest utbyggda, sedan började pendeln svänga tillbaks och vägtrafiken tog över och järnvägsnätet decimerades.

Hade utvecklingen fortsatt istället för att reverseras så hade vi kanske haft monorail idag. :-P

Kanske lite tidigt att recensera hur ombyggnaden blev, den är ju nätt och jämt påbörjad.

Vi kan väl anta så länge att det blev bättre.

Ett museum ska inte "förfalla" till att bli ett museum över sig självt snarare än sitt tema. Då har det bytt tema. Så ett museum över SJ:s museum vore lite för mycket och till det sämre. Som när museibanor konstaterar att deras fordon har varit museifordon mycket längre än vad de varit trafikfordon och börjar tänka om det betyder att det museala ursprunget har starkare förankring i museidriften än vad det har i trafikarbete. Då har man kommit på glid och då byter man tema till något mycket mer obetydligt än det ursprungliga temat.

Så, att man alls förnyar sig betyder i slutänden att man fokuserar på sitt tema och inte på sig själva som "entitet" eller vad man ska kalla det. Det är bra.

Men det är ingen lätt fråga. Vissa muséer har kanske en sådan kvalitet i sig själva att allt för stora förändringar vore en förlust. Nordiska muséet t ex. Men jag tycker nog inte att järnvägsmuséet i Gävle är utsatt för det dilemmat.

Så, att man alls förnyar sig betyder i slutänden att man fokuserar på sitt tema och inte på sig själva som "entitet" eller vad man ska kalla det. Det är bra.

och museal verksamhet omfattar inte endast bevarande och uppvisande av föremål. Järnvägsmuseet har (med stöd av Järnvägsmusei vänner) på senare år genomfört en gigantisk förbättring när det gäller att ordna upp, digitalisera och tillgängliggöra samlingar av bilder och dokument.

Digitaliseringen tycker jag är en väldigt viktig funktion som måste hållas på fortsatt hög prioritet.

Kanske lite tidigt att recensera hur ombyggnaden blev, den är ju nätt och jämt påbörjad.

Vi kan väl anta så länge att det blev bättre.

Ett museum ska inte "förfalla" till att bli ett museum över sig självt snarare än sitt tema. Då har det bytt tema. Så ett museum över SJ:s museum vore lite för mycket och till det sämre. Som när museibanor konstaterar att deras fordon har varit museifordon mycket längre än vad de varit trafikfordon och börjar tänka om det betyder att det museala ursprunget har starkare förankring i museidriften än vad det har i trafikarbete. Då har man kommit på glid och då byter man tema till något mycket mer obetydligt än det ursprungliga temat.

Ja, men håll med om att det vore roligt att inrätta ett "Järnvägshobbyns metamuseum" som är ett museum över museibanor och järnvägsmuseer!

Bland självklara museiföremål kan då nämnas museibanornas dagböcker, högar av gamla tågtidningar, Almex-maskiner, otaliga tjänstebilar av typ Volvo 240 samt givetvis minst en av Djurgårdslinjens göteborgsmustanger! ÖSlJ:s gamla viadukt över södertäljebanan borde väl också passa in i något magasin.

Ja, men håll med om att det vore roligt att inrätta ett "Järnvägshobbyns metamuseum" som är ett museum över museibanor och järnvägsmuseer!

Nej :-)

En hög skitiga blåkläder, ett kvarglömt mjölkpaket med namn på som inte får röras på grund av kylskåpsprinciperna, alla dysfunktionella möten där ingen vill ge sig om småsaker fast man är överens om helheten, en hammare insmord med färg för att någon har öppnat färgburkar med den, fukt och kyla, osv osv.

Men så sa man väl om Klarakvarteren också och där tycker jag ju att det var synd att riva dem.

Ja, det behövs muséer över olika saker. Gör ett föreningsmuseum, isolera minnet av lorten och dumheterna där så lovar jag att inte besöka det. Bry er inte om ifall jag lovar omkring utanför entrén som en mal kring en glödlampa, jag vill verkligen inte gå in, egentligen.

Jag har i o f s sagt det förr på detta forum (tror jag), men "..det var det bästa (men kanske inte finaste ;-) ) jag läst sedan jag konfirmerade mig"!

/ L G :-)