Jag hann inte med riktigt... Loken hade "Pielock ångtorkare", något som orsakade mer bekymmer än glädje. I hela världen fanns det kanske hundra lok (rätta mig, ni som vet bättre) som hade sådana. Ångtorkaren ifråga hänger under ångdomen, tanken var att den skulle vara enklare än Schmidt´s överhettare. Det var den i och för sig, men orsakade bara problem, utan att ge något tillbaka.

Enligt det ospecificerade tyskspråkiga verk jag har en kopia från så var överhettaren i dessa lok avsedd att nominellt höja temperaturen till 320 grader. Vid normal drift skall man ha uppnått en ångtemperatur mellan 300 och 350 grader med toppvärden på 400 grader. Jag vet inte vilken temperatur som en mer traditionell Schmidt överhettare ger.

Häftiga lok var det i alla fall

/Olof

Jag hann inte med riktigt... Loken hade "Pielock ångtorkare", något som orsakade mer bekymmer än glädje. I hela världen fanns det kanske hundra lok (rätta mig, ni som vet bättre) som hade sådana. Ångtorkaren ifråga hänger under ångdomen, tanken var att den skulle vara enklare än Schmidt´s överhettare. Det var den i och för sig, men orsakade bara problem, utan att ge något tillbaka.
Ja, och så hade loken Lentz ventilstyrning. Alltså, inte en slid som gick fram-och-tillbaka, utan ventiler som lyftes upp-och-ned som på vilken nutida förbränningsmotor som helst. Det var bättre ur ångfördelningssynpunkt; en slid öppnar och stänger "sakta men säkert", vilket är "diffust" ur ångfördelningssynpunkt. Så har det alltid varit, en slid var och är mycket beroende av exakt och "osliten" slidstyrning. Med en ventilstyrning ersattes sliden av ventiler, de styrdes av exempelvis en fram-och-tillbaka-gående linjal, som med urtag öppnade och stängde ventilerna. Det blev mycket distinktare "öppet" och "stängt" för inlopp och utlopp. Bra - men ventilerna tålde sällan hettan från ångan... de stängde inte "säkert".
Den enda järnvägsförvaltning jag kommer på som blev "vän" med ventilstyrning, är Österrikes Statsbanor. De utrustade flera hundra ånglok under 20- och 30-talen med ventilstyrningar. Under andra världskriget upphörde installationerna, de tillhörde Deutsche Reichsbahn, men om jag nu inte misstar mig (det gör jag ibland) så fortsatte ombyggnaderna efter kriget.
Berra

Jag vet inte vad i mitt inlägg du opponerar dig emot?
Jag skrev medvetet "överhettare" för det var vad den kallades för, men mina citationstecken är där därför att den inte höll vad den lovade. Mycket riktigt en ångtorkare, men det var inte så den marknadsfördes. Försök till vattentäta skott mitt i rundpannan hade naturligtvis inte förutsättningar att hålla tätt mot alla tuberna när de ständigt rör på sig av den varierande temperaturen.

Ventiler är per automatik inte bättre än en kolvslid. Kolvsliden rör sig i en nästan harmonisk rörelse och passerar portarnas regelkanter i nära maximal hastighet.
En ventil skall ständigt accelerera från viloläge när den är stängd till maximal hastighet direkt efter, och när den stänger så får smällen mot sätet inte bli för stor.
Alltså är en slid betydligt mer distinkt i sitt öppnande och stängande!
Det är andra saker som går att få bättre med ventiler: enklare smörjning, kort slaglängd, stor genomströmningsarea, separat reglering av tillopp och avlopp samt framförallt korta ångkanaler till cylindern.
Men inget av detta var färdigutvecklat i Lentz första version. Konstruktionerna såg helt annorlunda ut när de väl slog igenom 20-30 år senare!
Framförallt materialkvalitéer, berarbetningsprecision, ytbehandling mm. hade man inte kontroll över.

Ett annat lika "lyckat" försök vi ung. samma tid var väl ombyggnaden av ett av loken vid Svartelfs Jernväg?

Dag b

Vad det Caprottis ventilstyrning österikarna använde sig av?

Caprottis ventilstyrning animering.