Plåtstins, 2 bilder (Fotografier/bildfrågor)

av Ulfe @, Fagersta, fredag, april 06, 2018, 17:21 (1260 dagar sedan)

Hittade den här bilden i mina föräldrars negativalbum, inga anteckningar om var och när.
Det är en flaggstång och en el eller telestolpe t.v. om plåtstinsen och en telestolpe med många bryggor och trådar på t.h. Jag antar att det är nån form av väntkur som syns t.v.?

[image]

Bifogar en bild från Nedersta som verkar ha samma typ av plåtstins.

[image]

"Plåtstinsens" historia

av Ulf Pålsson @, Stockholm, fredag, april 06, 2018, 19:39 (1260 dagar sedan) @ Ulfe

Något som kallades påstigningsmärke infördes i trafikreglerna (Säo) 1929, i form av en rund gul skärm med svart kantrand och med en lykta i mitten som kunde visa brandgult sken som nattsignal. Betydelsen av ett påstigningsmärke var att ett tåg med behovsuppehåll skulle stanna.

1929–1973 kunde som ”påstigningsmärke” i stället användas enbart en lyktanordning (i princip en ljussignal) som visade brandgult fast sken eller var släckt. En sådan lykta kallades inofficiellt ’påstigningslykta’. Sådana förekom även efter 1973, som undantag från trafikreglerna (säo); i Valstad på f.d. Norsholm− Västervik−Hultsfreds järnväg fanns en i bruk i mitten av 1980-talet.

Påstigningsmärken med lykta var ofta så konstruerade att lyktan tändes när märket från sin normalställning längs med spåret vändes och med ett handtag hölls mot det ankommande tåget. När tåget hade stannat och den påstigande släppte handtaget, återgick tavlan till normalställningen och lyktan släcktes. På de platser där enbart en lyktanordning fungerade som ”påstigningsmärke” var det brandgula skenet tänt så länge man höll en strömbrytare intryckt; ett särskilt anslag uppmanade den påstigande att hålla knappen intryckt ända tills tåget hade stannat.

1947 ändrades enligt Säo kantranden på påstigningsmärket från svart till röd. I stället för en lykta i mitten av märket kunde det 1947–1973 finnas en reflektorprisma. 1952 återinfördes dock Säo den svarta kantranden på påstigningsmärket; sådan kunde förekomma undantagsvis fram till 1959.

1959 infördes möjligheten att använda reflexbeläggning på påstigningsmärket, i stället för lykta eller reflektorprisma i mitten av märket.

1973 ändrades benämningen från ’påstigningsmärke’ till påstigningstavla Från 1973 skulle påstigningstavlan obligatoriskt ha reflexbeläggning. Lykta eller reflektorprisma i mitten skulle inte längre finnas, enligt trafikreglerna (säo). (Ändå förekom sådana påstigningstavlor även efter 1973.)

2009 ändrades benämningen från ’påstigningstavla’ till det nuvarande påstigningssignal. 2009 slopades också termen ’behovsuppehåll’ på det ”sammanhängande järnvägsnätet” (inom JTF:s, nu TTJ:s giltighetsområde), och den nuvarande betydelsen av en påstigningssignal är helt enkelt att ange för föraren att resande önskar stiga på tåget. Påstigningssignalen har omsider kommit att bli ett ganska sällsynt signalmedel.
/up

"Plåtstinsens" historia

av LYR @, fredag, april 06, 2018, 20:23 (1260 dagar sedan) @ Ulf Pålsson

[image]

Ett exempel på plåtstins.
/LYR

"Plåtstinsens" historia

av 53 Wadsten @, Norrköping, lördag, april 07, 2018, 06:36 (1260 dagar sedan) @ LYR

Det finns ytterligare en ny variant av påstigningsmärke/plåtstins, denna finns i Molnby
på RB och liknar en "Bryggsemafor" som sitter på skärgårdsbåtarnas tilläggsbryggor.
tavlan fälls in i stolpen efter användning.

"Plåtstinsens" historia

av Thomas Tell @, Vallentuna, lördag, april 07, 2018, 11:13 (1260 dagar sedan) @ 53 Wadsten

Det finns ytterligare en ny variant av påstigningsmärke/plåtstins, denna finns i Molnby
på RB och liknar en "Bryggsemafor" som sitter på skärgårdsbåtarnas tilläggsbryggor.
tavlan fälls in i stolpen efter användning.

Denna stins är ett hemmabygge av en plåtslagare.
/tell

"Plåtstinsens" historia

av Kjell Aghult @, lördag, april 07, 2018, 10:50 (1260 dagar sedan) @ Ulf Pålsson

...de platser där enbart en lyktanordning fungerade som ”påstigningsmärke” var det brandgula skenet tänt så länge man höll en strömbrytare intryckt; ett särskilt anslag uppmanade den påstigande att hålla knappen intryckt ända tills tåget hade stannat.

Så var fallet på vissa platser vid f d TÖJ, t ex Hidingsta. Jag och en knattekompis cyklade
en gång dit och "bustryckte" på knappen (Utan något tåg i sikte). Vaksamma platsvakt Asta såg oss dock från postlokalen och kom ut: "Varför står ni och lyser med den där?"

Mellanliggande Mark och Stortorp hade vanliga, mekaniska "stinsar". Sandtorp och Tybble
inget alls (Den senare vid banvaktsstugan vid gamla norrköpingsvägen, i dag inom stadsdel i Örebro).

En så typisk närbana som "Svartåmärra" fick lustigt nog först 1957 (mekaniska) påstig-
ningsmärken - överallt. I 30 år förarna fått vara själva vaksamma - småhållplatserna tillkom i
20-talets busskonkurrens.

1957 var också enda gång jag sett en platsvakt "grönflagga" (varsamhet) för tågpåstigande. I Östanvik på f d DHdJ: Vår lilla familj semestrade i vacker natur i den s k Orebygden. Plv var tillika grindvakt (plankorsningen låg nära) och måste passa alla tåg. Ö. avbemannades 1961,
då också vägskyddet automatiserades och växlarna togs bort.

"Plåtstinsens" historia

av Ola Almquist @, Göteborg, lördag, april 07, 2018, 12:36 (1260 dagar sedan) @ Kjell Aghult

...de platser där enbart en lyktanordning fungerade som ”påstigningsmärke” var det brandgula skenet tänt så länge man höll en strömbrytare intryckt; ett särskilt anslag uppmanade den påstigande att hålla knappen intryckt ända tills tåget hade stannat.

Så var fallet på vissa platser vid f d TÖJ, t ex Hidingsta. Jag och en knattekompis cyklade
en gång dit och "bustryckte" på knappen (Utan något tåg i sikte). Vaksamma platsvakt Asta såg oss dock från postlokalen och kom ut: "Varför står ni och lyser med den där?"

Mellanliggande Mark och Stortorp hade vanliga, mekaniska "stinsar". Sandtorp och Tybble
inget alls (Den senare vid banvaktsstugan vid gamla norrköpingsvägen, i dag inom stadsdel i Örebro).

En så typisk närbana som "Svartåmärra" fick lustigt nog först 1957 (mekaniska) påstig-
ningsmärken - överallt. I 30 år förarna fått vara själva vaksamma - småhållplatserna tillkom i
20-talets busskonkurrens.

1957 var också enda gång jag sett en platsvakt "grönflagga" (varsamhet) för tågpåstigande. I Östanvik på f d DHdJ: Vår lilla familj semestrade i vacker natur i den s k Orebygden. Plv var tillika grindvakt (plankorsningen låg nära) och måste passa alla tåg. Ö. avbemannades 1961,
då också vägskyddet automatiserades och växlarna togs bort.

I Borggård fanns en högt placerad lykta på hållplatsbygnaden. Var detta ett påstigningsmärke? Den fanns förmodligen kvar tills huset brändes ned (sorgligt nog).

M.v.h.
Ola

"Plåtstinsens" historia

av Kjell Aghult @, lördag, april 07, 2018, 15:41 (1259 dagar sedan) @ Ola Almquist

I Borggård fanns en högt placerad lykta på hållplatsbygnaden. Var detta ett påstigningsmärke? Den fanns förmodligen kvar tills huset brändes ned (sorgligt nog).

Inte helt säkert.Det kan ha varit den s k växlingssignalen, beskriven i östgötasmalspårets
linjebok av 1955. Bangården kurvade och fast gult sken betydde "sakta framåt" och blinkande
dito "sakta back". Knappar fanns vid godsmagasinsporten, vars växling föranledde fast signal.
Styckegodset överfördes dock 1958 till Svelast, som bl a kunde direktbetjäna Borggårds bruk -
bättre matcha de rena bilföretagen.

Det rätt moderna stationshuset togs i bruk nyåret 1948. Sades ha i vart fall delvis ha byggts
av återvunnet virke från Kvismarens dito - som brunnit eller rivits året innan. Och byggts
alltför stort - samtrafiken med Hjälmaren (Kvismare kanal) uteblev. Virke från Borggårds
äldre hus lär ha återanvänts i Kränge på Skänningelinjen.

Husen ingick länge i banavdelningens allmänna ansvarsområde. Bara SJ Stockholm fick med
tiden särskilt husunderhållsområde (huo). SJ Fastighet blev egen division först 1988.

"Plåtstinsens" historia

av Ola Almquist @, Göteborg, söndag, april 08, 2018, 00:21 (1259 dagar sedan) @ Kjell Aghult

I Borggård fanns en högt placerad lykta på hållplatsbygnaden. Var detta ett påstigningsmärke? Den fanns förmodligen kvar tills huset brändes ned (sorgligt nog).

Inte helt säkert.Det kan ha varit den s k växlingssignalen, beskriven i östgötasmalspårets
linjebok av 1955. Bangården kurvade och fast gult sken betydde "sakta framåt" och blinkande
dito "sakta back". Knappar fanns vid godsmagasinsporten, vars växling föranledde fast signal.
Styckegodset överfördes dock 1958 till Svelast, som bl a kunde direktbetjäna Borggårds bruk -
bättre matcha de rena bilföretagen.

Det låter rimligare. 1965 var sidospåret borta vilket ses på denna bild.

Det rätt moderna stationshuset togs i bruk nyåret 1948. Sades ha i vart fall delvis ha byggts
av återvunnet virke från Kvismarens dito - som brunnit eller rivits året innan. Och byggts
alltför stort - samtrafiken med Hjälmaren (Kvismare kanal) uteblev. Virke från Borggårds
äldre hus lär ha återanvänts i Kränge på Skänningelinjen.

Det återanvändes i sin helhet. Bild på huset i Kränge finns här och ett flygfoto från Borggård finns här.
Om den äventyrliga transporten har det skrivits i Tåg och Spår nr 78.

M.v.h.
Ola

"Plåtstinsens" historia

av Kjell Aghult @, söndag, april 08, 2018, 12:31 (1259 dagar sedan) @ Ola Almquist

...Det låter rimligare. 1965 var sidospåret borta vilket ses på denna bild...

I princip var ju varje fast objekt eget kostnadsställe - vars nytta måste värderas. Och
prioriteringar alltid nödvändiga.

Uppdelningen Svelast-bil/"smågodståg" gav givetvis debatt - dubbelorganisation? Men totalt
minskade personalbehovet. Småtågen infogades alltmer i de större stationernas lokomotorjobb.
Och vissa styckegodskunder "i skogen" kunde fås/behållas bara med Svelast-bil: Som körde direkt
t/fr terminalen. Ett exempel är (dagens börsnoterade) Fagerhults Armatur: Firman direktbetjänades från Svelasts Jönköpingsterminal: Godset såg i vart fall på senare år aldrig Habo stn. Och fraktsedlarna behandlades i Jö.

Jag än inte sett någon bra förklaring till varför järnvägens styckegods golvades - i alla
fyra nordiska järnvägsländerna.

"Plåtstinsens" historia

av Överkörmästaren @, måndag, april 09, 2018, 20:41 (1257 dagar sedan) @ Kjell Aghult

Jag än inte sett någon bra förklaring till varför järnvägens styckegods golvades - i alla
fyra nordiska järnvägsländerna.

Förklaringen är väl helt enkelt att loppet var kört så fort lastbilarna och vägnätet utvecklats tillräckligt långt.

Järnvägstransporten innebar väl som regel högre pris, långsammare leveranser, kanske även mer godsskador och ovanpå detta en hel del oförutsägbara förseningar. Det gjorde kanske inte så mycket på den tiden då kunderna inte kände till något annat, men så snart de såg ljuset var det väl strängt taget över.

I ASG:s 50-årsbok antyds det att 1966 års vinter kan ha blivit en vändpunkt, det var ju mycket riktigt ett stort "tågstrul" det året.

"Plåtstinsens" historia

av Kjell Aghult @, tisdag, april 10, 2018, 07:27 (1257 dagar sedan) @ Överkörmästaren

Jag än inte sett någon bra förklaring till varför järnvägens styckegods golvades - i alla

fyra nordiska järnvägsländerna.


Järnvägstransporten innebar väl som regel högre pris, långsammare leveranser, kanske även mer godsskador och ovanpå detta en hel del oförutsägbara förseningar. Det gjorde kanske inte så mycket på den tiden då kunderna inte kände till något annat, men så snart de såg ljuset var det väl strängt taget över.

En kollega arbetade på dåvarande styckegodset på Stockholm N. Hon gladdes att SJ till sist
lyckats få Äggcentralen (!) som kund, "p g a för mycket godsskador på bilarna". Mindes hon fel?


I ASG:s 50-årsbok antyds det att 1966 års vinter kan ha blivit en vändpunkt, det var ju mycket riktigt ett stort "tågstrul" det året.

I vart fall SJ Örebro miste då ASG samlastningsvagnar. Just av kvalitetsskäl.

Men huru i de andra tre länderna? I Finland lär järnvägsstyckegodset ha varit kvar till
för bara några år sedan. I Danmark överlevde det SJs 15 år. Norge hade inlett raden redan 1972.

"Plåtstinsens" historia

av 53 Wadsten @, Norrköping, tisdag, april 10, 2018, 16:35 (1256 dagar sedan) @ Kjell Aghult

Skickade min cykel 1967 med SJ fraktgods från Sösdala till Falsterbo, efter en vecka kom den fram i misserabelt skick, bara att slänga på tippen i Skanör och kräva SJ på en ny dylik.
Så illa behandlade man godset på järnvägen.

"Plåtstinsens" historia

av Kjell Aghult @, tisdag, april 10, 2018, 17:14 (1256 dagar sedan) @ 53 Wadsten

Skickade min cykel 1967 med SJ fraktgods från Sösdala till Falsterbo, efter en vecka kom den fram i misserabelt skick, bara att slänga på tippen i Skanör och kräva SJ på en ny dylik.
Så illa behandlade man godset på järnvägen.

Det måste ha hänt något ovanligt (Jfr Äggcentralens transportörsbyte). Ingen fraktförare kan i längden helt undgå godsskador. Under min pryo 1967 på ASG i Örebro kunde man då och då få höra: "Det har dom slagit sönder på stockholmsbilen (göteborgsbilen etc)". Liksom SJ
hade ASG s k godsreglerare: Saknat, övertaligt och skadat gods var deras sysslor.

"Plåtstinsens" historia

av Överkörmästaren @, onsdag, april 11, 2018, 22:30 (1255 dagar sedan) @ Kjell Aghult

Skickade min cykel 1967 med SJ fraktgods från Sösdala till Falsterbo, efter en vecka kom den fram i misserabelt skick, bara att slänga på tippen i Skanör och kräva SJ på en ny dylik.
Så illa behandlade man godset på järnvägen.

Det måste ha hänt något ovanligt (Jfr Äggcentralens transportörsbyte). Ingen fraktförare kan i längden helt undgå godsskador. Under min pryo 1967 på ASG i Örebro kunde man då och då få höra: "Det har dom slagit sönder på stockholmsbilen (göteborgsbilen etc)". Liksom SJ
hade ASG s k godsreglerare: Saknat, övertaligt och skadat gods var deras sysslor.

På järnväg skakas godset omkring i vertikalled; på lastbil är väl just den rörelsen ett mindre problem medan ungefär vad som helst kan hända på alla andra ledder. Det var kanske därför äggen klarade sig så bra på järnväg; de är förpackade på ett sätt som tar upp stötar bra i just vertikalled men ganska uselt vid slag mot framstam, sidolämmar eller intilliggande gods.

Sen har ju även ASG genom tiderna uttytts "Alltid skadat gods"; ingen rök utan eld kanske...

"Plåtstinsens" historia

av Lennart Petersen @, lördag, april 14, 2018, 20:45 (1252 dagar sedan) @ 53 Wadsten

Skickade min cykel 1967 med SJ fraktgods från Sösdala till Falsterbo, efter en vecka kom den fram i misserabelt skick, bara att slänga på tippen i Skanör och kräva SJ på en ny dylik.
Så illa behandlade man godset på järnvägen.

Och 1971 blev jag ”med lägenhet” och nästan hela möblemanget levererades med järnväg och SJ-gods. Det kom från TIbro, Totebo och några andra fabriker. Allt kom fram i perfekt skick och en del av möblerna står kvar ännu i mycket gott skick.

"Plåtstinsens" historia

av Ola Almquist @, Göteborg, lördag, april 07, 2018, 12:57 (1260 dagar sedan) @ Kjell Aghult

...de platser där enbart en lyktanordning fungerade som ”påstigningsmärke” var det brandgula skenet tänt så länge man höll en strömbrytare intryckt; ett särskilt anslag uppmanade den påstigande att hålla knappen intryckt ända tills tåget hade stannat.

Så var fallet på vissa platser vid f d TÖJ, t ex Hidingsta.

Precis. T.ex. i Åsvittinge och på f.d. NVHJ mellan Åtvidaberg och Jenny, t.ex. i Blidstena.

M.v.h.
Ola

"Plåtstinsens" historia

av Granis @, lördag, april 07, 2018, 17:55 (1259 dagar sedan) @ Ola Almquist

Åtminstone sommaren 2002 fanns en sådan kvar vid plattformen på Yxningens fd station på VB. Huset ägdes då av ett järnvägsintresserat par, som hade behållit plattformen utanför huset. Även om de hade låtit densamma växas igen av träd, så nämnda ljussignal var svår att se från håll.

/ L G

"Plåtstinsens" historia

av Christian Ljunggren @, söndag, april 08, 2018, 00:09 (1259 dagar sedan) @ Granis

Vid Brårums hpl mellan Gusum o Valdemarsvik fanns också en dito påstigningssignal.

Med vänlig hälsning

Christian

"Plåtstinsens" historia. Även i Hamburg

av Leif B @, söndag, april 08, 2018, 11:09 (1259 dagar sedan) @ Ola Almquist

...de platser där enbart en lyktanordning fungerade som ”påstigningsmärke” var det brandgula skenet tänt så länge man höll en strömbrytare intryckt; ett särskilt anslag uppmanade den påstigande att hålla knappen intryckt ända tills tåget hade stannat.

Så var fallet på vissa platser vid f d TÖJ, t ex Hidingsta.

Precis. T.ex. i Åsvittinge och på f.d. NVHJ mellan Åtvidaberg och Jenny, t.ex. i Blidstena.

M.v.h.
Ola

Även i Hamburg fanns en påstigningslyckta.

Källa

Plåtstins, 2 bilder

av Ulfe @, Fagersta, lördag, april 07, 2018, 15:09 (1260 dagar sedan) @ Ulfe

Väntan på tåget vid Sörtjärn i mitten av 80-talet, Sörtjärn är beläget mellan Åsarna och Sveg.

[image]

Plåtstins, 2 bilder

av Ola Almquist @, Göteborg, söndag, april 08, 2018, 20:58 (1258 dagar sedan) @ Ulfe

Hittade den här bilden i mina föräldrars negativalbum, inga anteckningar om var och när.
Det är en flaggstång och en el eller telestolpe t.v. om plåtstinsen och en telestolpe med många bryggor och trådar på t.h. Jag antar att det är nån form av väntkur som syns t.v.?

[image]

Jag tror att jag har hittat platsen.
Transtrand

M.v.h.
Ola

Plåtstins, 2 bilder

av Ulfe @, Fagersta, söndag, april 08, 2018, 22:05 (1258 dagar sedan) @ Ola Almquist

Tack Ola! Det stämmer att mina föräldrar varit i de trakterna. Min mor arbetade på ett försäkringsbolag som hade en gård, kallad Försgården i Transtrand, som de anställda kunde använda. Bilden borde vara tagen runt 1950. Hälsar Ulf.

powered by my little forum