Något som kallades påstigningsmärke infördes i trafikreglerna (Säo) 1929, i form av en rund gul skärm med svart kantrand och med en lykta i mitten som kunde visa brandgult sken som nattsignal. Betydelsen av ett påstigningsmärke var att ett tåg med behovsuppehåll skulle stanna.

1929–1973 kunde som ”påstigningsmärke” i stället användas enbart en lyktanordning (i princip en ljussignal) som visade brandgult fast sken eller var släckt. En sådan lykta kallades inofficiellt ’påstigningslykta’. Sådana förekom även efter 1973, som undantag från trafikreglerna (säo); i Valstad på f.d. Norsholm− Västervik−Hultsfreds järnväg fanns en i bruk i mitten av 1980-talet.

Påstigningsmärken med lykta var ofta så konstruerade att lyktan tändes när märket från sin normalställning längs med spåret vändes och med ett handtag hölls mot det ankommande tåget. När tåget hade stannat och den påstigande släppte handtaget, återgick tavlan till normalställningen och lyktan släcktes. På de platser där enbart en lyktanordning fungerade som ”påstigningsmärke” var det brandgula skenet tänt så länge man höll en strömbrytare intryckt; ett särskilt anslag uppmanade den påstigande att hålla knappen intryckt ända tills tåget hade stannat.

1947 ändrades enligt Säo kantranden på påstigningsmärket från svart till röd. I stället för en lykta i mitten av märket kunde det 1947–1973 finnas en reflektorprisma. 1952 återinfördes dock Säo den svarta kantranden på påstigningsmärket; sådan kunde förekomma undantagsvis fram till 1959.

1959 infördes möjligheten att använda reflexbeläggning på påstigningsmärket, i stället för lykta eller reflektorprisma i mitten av märket.

1973 ändrades benämningen från ’påstigningsmärke’ till påstigningstavla Från 1973 skulle påstigningstavlan obligatoriskt ha reflexbeläggning. Lykta eller reflektorprisma i mitten skulle inte längre finnas, enligt trafikreglerna (säo). (Ändå förekom sådana påstigningstavlor även efter 1973.)

2009 ändrades benämningen från ’påstigningstavla’ till det nuvarande påstigningssignal. 2009 slopades också termen ’behovsuppehåll’ på det ”sammanhängande järnvägsnätet” (inom JTF:s, nu TTJ:s giltighetsområde), och den nuvarande betydelsen av en påstigningssignal är helt enkelt att ange för föraren att resande önskar stiga på tåget. Påstigningssignalen har omsider kommit att bli ett ganska sällsynt signalmedel.
/up

Väntan på tåget vid Sörtjärn i mitten av 80-talet, Sörtjärn är beläget mellan Åsarna och Sveg.

Hittade den här bilden i mina föräldrars negativalbum, inga anteckningar om var och när.
Det är en flaggstång och en el eller telestolpe t.v. om plåtstinsen och en telestolpe med många bryggor och trådar på t.h. Jag antar att det är nån form av väntkur som syns t.v.?

Jag tror att jag har hittat platsen.
Transtrand

M.v.h.
Ola