I Säo-1947 finns också en funktion nämnd som heter Tågvakt. Denne ansvarar för tågs klarering enligt Säo bl.a på sådan lastplats vars huvudsignal manövreras av platsens personal. På annan driftplats än station ger tågvakt avgång om sådan tjänstgör för tåget till tåg med fast uppehåll eller behovsuppehåll. Kan Höllviksnäs varit en sådan lastplats?
Tågvakt ingick i begreppet Tågexpeditör men tågvakt som begrepp verkar ha försvunnit under Säo-1947:s giltighetstid.
Ja, det är riktigt att det mellan 1941 och 1959 fanns både funktionen 'platsvakt' och 'tågvakt' i trafikreglerna (Säo). Så här är historien vid SJ:
1924 inrättades 'platsvakt' i Säo, med följande förklaring: ”tjänstehavare, som på eget ansvar handhar göromålen med tågens expediering enligt säkerhetsordningen å annan driftplats än station”.
1934 justerades förklaringen för 'platsvakt' till: ”tjänstehavare, som på eget ansvar handhar göromålen med tågens expediering enligt säkerhetsordningen å annan driftplats än tåganmälningsstation”.
(Vid enskilda järnvägar gällde delvis andra regler fram till 1936.)
1941 delade man upp dittillsvarande 'platsvakt' i dels 'tågvakt' som hade mer omfattande säkerhetstjänst (och inte förekom vid hållplatser), och 'platsvakt' som inte hade så omfattande säkerhetstjänst (och kunde finnas vid hållplatser). Så här var förklaringarna i Säo:
Tågvakt:
1941–1947: ”den som förestår driftplats, vars personal ej handhar säkerhetstjänsten (…); detta gäller sådan driftplats, där huvudsignal ej skall finnas eller vars huvudsignal manövreras under ansvar av annan än platsens personal”.
1947–1959: ”den tjänstehavare, som ansvarar för tågs klarering enligt säo på blockpost, signalplats och sådan lastplats, vars huvudsignal manövreras av platsens personal”.
Platsvakt:
1941–1947: ”den som förestår driftplats, vars personal ej handhar säkerhetstjänsten (…); detta gäller sådan driftplats, där huvudsignal ej skall finnas eller vars huvudsignal manövreras under ansvar av annan än platsens personal”.
1947–1959: ”föreståndare för hållplats och sådan lastplats, där huvudsignal ej finnes eller där huvudsignalen manövreras av annan personal än platsens”.
På 1950-talet kunde det alltså inte finnas någon tågvakt vid Höllviksnäs, som var en hållplats (d.v.s. utan växel och utan huvudsignal).
Vid SJ:s smalspåriga linjer, där 1948 års Säkerhetsreglemente (Sär) gällde till 1959, fanns inga tågvakter, men platsvakter kunde finnas, med förklaringen ”föreståndare för tåg-, last-, håll- eller signalplats”.
Men, 1959 ändrades terminologin igen: Det som till 1959 var 'platsvakt' ändrades nu till 'tågvakt' (och 'platsvakt' försvann), och det som till 1959 hade utgjort 'tågvakt' utgick utan ersättning. Följande förklaring gällde för 'tågvakt':
1959–1973: ”tjänsteman som har hand om viss säkerhetstjänst på lastplats, hållplats eller obevakad station”.
Så efter 1959 fanns det vid Höllviksnäs förmodligen en 'tågvakt', åtminstone under sommarsäsongen. Men då var tågvakten inte längre inblandad i att ge "avgång". Däremot ålåg det tågvakten att till tåg med behovsuppehåll visa "varsamhet" om uppehållet behövdes för påstigande och annars "klart för avgång". Något utväxlande av signaler med tågbefälhavaren, som platsvakten gjorde fram till 1959, ägde dock inte längre rum, utan föraren skulle stanna tåget om bara någon av tågbefälhavaren eller tågvakten hade visat "varsamhet". Om båda hade gett "klart för avgång", passerade tåget utan att "avgång" gavs.
'Tågvakt' utgick ur säo 1973.
/up