F-lok, el, Stockholm C, 1966-67, 3 bilder

Tre bilder på F-lok med den gamla fönsterinfattningen.

[image]

Tre bilder på F-lok med den gamla fönsterinfattningen.

Vad är det för vagn?

Det är en NS liggvagn från Hoek van Holland.

Loket på bild 3 har man nog glömt att vända då slickepinnarna sitter i södra änden. Kanske man inte var så noga alla gånger. Men visst var det så att A-änden med "pinnarna" skulle vara vända mot norr? HJP kanske vet mer om detta men så har det iallafall sagts mig under årens lopp. Rätt eller fel? Loket kanske bara användes i släporna till och från Cst(Stockholms Central)och Hagalund.
tobbe

"Slickepinnarna" användes för att markera lokets framände, dvs den ände där den för tillfället bemannade förarhytten befann sig. Det har ingenting att göra med lokets A- eller B-ände utan de användes framför allt för att växlingspersonal lätt skulle se vilken av lokets hytter som var bemannad och för att kunna förutsäga åt vilket håll loket skulle röra sig om man signalerade "fram" eller "back" till föraren.

Vad som är A- eller B-ände på ett elektriskt dragfordon har ingen betydelse ur trafiksynpunkt, det är ju lika väl körbart i båda riktningar och från båda hytterna, utan begreppet används mer ur teknisk synpunkt - t ex för att ange var i fordonet vilken slags utrustning som bara finns i ett exemplar är belägen, likadana saker som finns i flera exemplar i samma fordon (motorer, axlar, sittplatser i motorvagnar etc) numreras utgående från A-änden osv.

Man lade aldrig ner besvär på att vända ett felfritt lok för att det skulle komma åt formellt sett "rätt" håll, men det var såklart en annan sak om något tekniskt fel t ex medförde att loket bara var körbart från ena hytten eller att bara ena ändens koppel, tågvärmeuttag etc var användbart.

Vid den här tiden hade man för länge sedan slutat med att flytta framändeskärmarna. I början på 60-talet förekom i Hagalund att lok vändes bara för att bli norrvända.

Det var väl så jag egentligen menade då jag började som tågfotograf ofta var på Cst(Stockholm Central)i slutet av 1969 och framåt då pinnarna oftast satt vända mot norr. Det var ju också en markering vid växling om loket backade resp. körde framåt. Förvisso skulle ju den röda slutlyktan markera detta dessutom,(bara en petitess i all välmening).
tobbe

Hmm! Har studerat massor av bilder på D-lok och på SAMTLIGA lok sitter framändes-skärmarna på den sidan som har två drivaxlar framför blindhjulet. Är detta en slump?

Hmm! Har studerat massor av bilder på D-lok och på SAMTLIGA lok sitter framändes-skärmarna på den sidan som har två drivaxlar framför blindhjulet. Är detta en slump?

Det är ingen slump! Samtliga D-Lok saknar hållare för signalskärm i bakänden.
Så förklaringen att skärmen skulle sitta där föraren befinner sig är totalt fel! I vart fall när det gäller D-loken samt alla enhyttslok.
Samma förhållande gäller för ellok Mg, F, och Da.
Så signalskärmen sitter alltid i framänden och som alltid är "A" ände senare.

Hmm! Har studerat massor av bilder på D-lok och på SAMTLIGA lok sitter framändes-skärmarna på den sidan som har två drivaxlar framför blindhjulet. Är detta en slump?

Det är ingen slump! Samtliga D-Lok saknar hållare för signalskärm i bakänden.
Så förklaringen att skärmen skulle sitta där föraren befinner sig är totalt fel! I vart fall när det gäller D-loken samt alla enhyttslok.
Samma förhållande gäller för ellok Mg, F, och Da.
Så signalskärmen sitter alltid i framänden och som alltid är "A" ände senare.

BJ

(Bild från Samlingsportalen.se)
[image]

Samtliga D-Lok saknar hållare för signalskärm i bakänden.

Det var fel att säga samtliga D-lok.
D101 till 159 ser ut att ha haft signalskärmhållare även i "B" änden vid leverans.
Dessa försvinner dock på många lok och saknas när A-B märkning införs.
BJ

Hmm! Har studerat massor av bilder på D-lok och på SAMTLIGA lok sitter framändes-skärmarna på den sidan som har två drivaxlar framför blindhjulet. Är detta en slump?

Har gjort precis samma iaktagelse. Och nej, det kan inte vara en slump.
Det verkar som att "normalläget" för skärmar/märkning var i A-änden.

Nylevererade lok verkar alltid haft skärmar/märkning placerade i A-änden.
Senare lok med EJ flyttbar målad/klistrad märkning fick den också i A-änden. /WS/

Framändan på ett D lok är den ände där transformatorn är placerad. Den har mycket riktigt också två drivhjul i denna. Sune

Elektroloks "framände" var den ände där transformatorn var placerad. Om transformatorn var i lokmitt var det den ände där huvudbrytaren var placerad. "Slickepinnarna" satt i den änden, som alltid var vänd mot norr.
Undantag på malmbanans dubbellok, som ju bestod (består) av två identiskt lika "lokhalvor". Hur man gjorde där vet jag faktiskt inte.
Berra

Elektroloks "framände" var den ände där transformatorn var placerad. Om transformatorn var i lokmitt var det den ände där huvudbrytaren var placerad. "Slickepinnarna" satt i den änden, som alltid var vänd mot norr.
Berra

Menar du att man alltid vände loken med framänden mot norr!?
Så loken i tåg från Stockholm till Göteborg alltid gick med B-ände först?
BJ

Elektroloks "framände" var den ände där transformatorn var placerad. Om transformatorn var i lokmitt var det den ände där huvudbrytaren var placerad. "Slickepinnarna" satt i den änden, som alltid var vänd mot norr.
Berra

Menar du att man alltid vände loken med framänden mot norr!?
Så loken i tåg från Stockholm till Göteborg alltid gick med B-ände först?
BJ

Det lär ha funnits sådana lokala regler på vissa bangårdar, man kan t ex ha velat ha alla växellok vända så att "framåt" vara att trycka vagnar mot växlingsvallen och "bakåt" vara att dra vagnarna från vallen. Eller i ett färjeläge kan det vara ännu mer kritiskt att det inte blir missförstånd om "framåt" betyder tryck ut mot färjan eller dra in mot land.

Däremot har jag inte hört talas om något sådant när det gäller linjelok och det låter lite väl opraktiskt: skulle tåg som Örebro - Stockholm via Västerås lägga in ett extra uppehåll i Frövi för att åka upp till vändskivan och snurra loket ett halvt varv? Och likadant på vägen tillbaka?

Möjligen förekom under första tiden efter elektrifieringen av Malmbanan för O-loken hade flagghållare (första tiden hade man blå/gula vimplar i stället för "slickepinnar" ) på båda lokhalvorna. Möjligen flyttade man flaggorna från lokhalva till lokhalva i Kiruna resp Riksgränsen.

Elektroloks "framände" var den ände där transformatorn var placerad. Om transformatorn var i lokmitt var det den ände där huvudbrytaren var placerad. "Slickepinnarna" satt i den änden, som alltid var vänd mot norr.
Berra

Menar du att man alltid vände loken med framänden mot norr!?
Så loken i tåg från Stockholm till Göteborg alltid gick med B-ände först?
BJ

Det lär ha funnits sådana lokala regler på vissa bangårdar, man kan t ex ha velat ha alla växellok vända så att "framåt" vara att trycka vagnar mot växlingsvallen och "bakåt" vara att dra vagnarna från vallen. Eller i ett färjeläge kan det vara ännu mer kritiskt att det inte blir missförstånd om "framåt" betyder tryck ut mot färjan eller dra in mot land.

Däremot har jag inte hört talas om något sådant när det gäller linjelok och det låter lite väl opraktiskt: skulle tåg som Örebro - Stockholm via Västerås lägga in ett extra uppehåll i Frövi för att åka upp till vändskivan och snurra loket ett halvt varv? Och likadant på vägen tillbaka?

Möjligen förekom under första tiden efter elektrifieringen av Malmbanan för O-loken hade flagghållare (första tiden hade man blå/gula vimplar i stället för "slickepinnar") på båda lokhalvorna. Möjligen flyttade man flaggorna från lokhalva till lokhalva i Kiruna resp Riksgränsen.

Det är riktigt att på malmbanan hade man vimplar som flyttades över när förarpersonalen bytte hytt. När sedan framändeskärmarna ersatte vimplarna så skulle dessa alltid gå mot norr så som Berra riktigt säger. Om det bara gällde malmbanan skall jag låta vara osagt. Tror att detta upphörde på 60-talet.

När jag började min bana och på riktigt började köra 1970 var det aldrig tal om att vända lok så att skärmarna kom mot norr, men jag kommer ihåg en av de äldre som på senare år haft innretjänst kom en dag ut och hojtade om att loket var felvänt för skärmarna var mot söder.

Vad beträffar dubbelloken så var det alltid den individ med lägsta nummer som blev framände.
Således sattes skärmarna upp på denna.
Ibland kunde det hända att man slirade på detta när man kopplade ihop olika individer vid haverier o.d. Då kunde två framändar, eller två b-änder kopplas ihop och då fick ju den ena B-ändan framändeskärmar. När dom sedan kopplades samman med ordinarie individ var det inte alltid att framändeskärmarna flyttades från det lok som gått som framända även om det var det högre numret på ursprungsindividen. Om det berodde på glömska eller slarv vet jag inte, men det brukad ordnas till det rätta på sikt.

B.Bodin

Elektroloks "framände" var den ände där transformatorn var placerad. Om transformatorn var i lokmitt var det den ände där huvudbrytaren var placerad. "Slickepinnarna" satt i den änden, som alltid var vänd mot norr.
Berra

Menar du att man alltid vände loken med framänden mot norr!?
Så loken i tåg från Stockholm till Göteborg alltid gick med B-ände först?
BJ

Framänden är en sak. A-änden är en annan sak. Slickepinnarna utgjorde definitionsmässigt framänden och gick att flytta.

Framänden är en sak. A-änden är en annan sak. Slickepinnarna utgjorde definitionsmässigt framänden och gick att flytta.

Ja. Håller med.
Men det finns ingen hållare för signalskärmar ("slickepinnar")
i bakänden / B-änden på alla ellok och diesellok.
Dessa flyttades alltså inte!
Enligt ritning EBR 21864 från 18-11-1940 så benämns skärmarna som just "Signalskärm" för elektr. lok och motorvagnar. 1940 byttes vit färg på skärmen till gul.
Kan det vara så att dessa signalskärmar egentligen var till för synlighet. Varför har man signalskärmar på rälsbussar?
BJ

Framänden är en sak. A-änden är en annan sak. Slickepinnarna utgjorde definitionsmässigt framänden och gick att flytta.

Ja. Håller med.
Men det finns ingen hållare för signalskärmar ("slickepinnar")
i bakänden / B-änden på alla ellok och diesellok.
Dessa flyttades alltså inte!

Jag borde kanske ha skrivit att de ”kunde vara” flyttbara, det fanns ju på slutet också målade (eller om de nu var tejpade) skärmar.

Enligt ritning EBR 21864 från 18-11-1940 så benämns skärmarna som just "Signalskärm" för elektr. lok och motorvagnar. 1940 byttes vit färg på skärmen till gul.
Kan det vara så att dessa signalskärmar egentligen var till för synlighet. Varför har man signalskärmar på rälsbussar?
BJ

De var till för att utmärka framänden så att föraren körde åt rätt håll när framåt eller back visades.

Framänden är en sak. A-änden är en annan sak. Slickepinnarna utgjorde definitionsmässigt framänden och gick att flytta.

Ja. Håller med.
Men det finns ingen hållare för signalskärmar ("slickepinnar")
i bakänden / B-änden på alla ellok och diesellok.
Dessa flyttades alltså inte!
Enligt ritning EBR 21864 från 18-11-1940 så benämns skärmarna som just "Signalskärm" för elektr. lok och motorvagnar. 1940 byttes vit färg på skärmen till gul.
Kan det vara så att dessa signalskärmar egentligen var till för synlighet. Varför har man signalskärmar på rälsbussar?
BJ

Pa har hållare i bägge ändar. De första trä D-lok hade hållare i bägge ändar från början.

Vad de kallades på ritningen är en sak. I i säkerhetstjänst var det säo som gällde och där kallades de "framändeskärmar".

[image]

Vad de kallades på ritningen är en sak. I i säkerhetstjänst var det säo som gällde och där kallades de "framändeskärmar".

Tack för bra förtydligande.
Med andra ord så är alltid framände samma sak som senare A-ände och framändesskärmar flyttades inte.
BJ

Vad de kallades på ritningen är en sak. I i säkerhetstjänst var det säo som gällde och där kallades de "framändeskärmar".

Tack för bra förtydligande.
Med andra ord så är alltid framände samma sak som senare A-ände och framändesskärmar flyttades inte.
BJ

Nej. Däremot satt framändesskärmarna alltid i A-änden på de lok som bara hade hållare i A-änden (eller en målad framändesskärm i A-änden). Men vid växling med ett ensamt sådant lok när dagsignal gällde blev det så eftersom framändesskärmarna alltid satt där dom satt.

Hel rätt. Framände är inte detsamma som A-ände. A-ände är en teknisk benämning som, om jag minns rätt är knuten till huvudtransformatorns placering på ellok och huvudmotorns placering på diesellok. Framände var alltid den ände där framändeskärmarna satt. Oftast satt de i A-änden men de kunde på vissa fordon sitta i B-änden. Som man ser på den här bilden hade T11 framändeskärmarna i B-änden: http://www.samlingsportalen.se/getitem-record?PID=SE_SJM_FG_Jvm_KDAJ09239

Hel rätt. Framände är inte detsamma som A-ände. A-ände är en teknisk benämning som, om jag minns rätt är knuten till huvudtransformatorns placering på ellok och huvudmotorns placering på diesellok. Framände var alltid den ände där framändeskärmarna satt. Oftast satt de i A-änden men de kunde på vissa fordon sitta i B-änden. Som man ser på den här bilden hade T11 framändeskärmarna i B-änden: http://www.samlingsportalen.se/getitem-record?PID=SE_SJM_FG_Jvm_KDAJ09239

Och som framgår av andra inlägg så flyttades vimplarna under den första eltiden på Malmbanan. Även den första tiden med framändesskärmar på Västra Stambanan fanns åtminstone möjligheten att flytta dem (hållare i båda ändar på loken.)

Om man slutade flytta dem samtidigt som skärmar ersatte vimplar (bör varit 1922 eller strax därefter) som lokf skriver i sitt intressanta inlägg, eller först något senare mot vore intressant att veta. Senast mot slutet av 20-talet bör det ju varit eftersom stål D-loken inte fick hållare i B-änden. På de bilder jag hittat på Pa-loket från musela tiden saknas också hållare i ena änden, så de har antagligen demonterats vid någon revison.

Någon som har bildbevis eller någon tjänsteorder som kan låsa tidpunkten?

Den här diskussionen återkommer lite då och då. Vid någon tidpunkt brukar den här bilden komma fram. Vi tar den väl igen: http://www.samlingsportalen.se/getitem-record?PID=SE_SJM_FG_Jvm_KCAC00958
Den visar D 102 i Kiruna med framändeskärmar i B-änden. Samlingsportalen anger tiden till cirka 1930, men hur säker den dateringen är vet jag inte. Samlingsportalens dateringar är ofta lite osäkra. Det kan tilläggas att bilden också finns hos Riksantikvarieämbetet, som anger tiden till 1940-1959, men på vilken grund framgår inte.

En regel som gällde BJ i Göteborg att normalläget för loken var skorsten mot Åmål.

morrgan

Som en kommentar till BJ så gick oftast loken söderut från Stockholm med pinnarna norrut men skulle nåt lok ändå vara felvänt så fick man ordna det vid senare tillfälle. Felvänt blev det ofta när ett godståg från Tomteboda mot Värtan rullade genom triangelspåret och blev felvänt därmed. Om sedan tågsättet därifrån skulle söderut så uppstod detta automatiskt, för inte återgick man mot Tomteboda bara för att vända loket. Hände även när ett motorvagnståg mod X2 eller dito inkom Stockholm felvänt så nyttjade man triangeln vid Tomteboda om tid fanns att vända det. Ånnu en petitess i ämnet.
tobbe

Elektroloks "framände" var den ände där transformatorn var placerad. Om transformatorn var i lokmitt var det den ände där huvudbrytaren var placerad. "Slickepinnarna" satt i den änden, som alltid var vänd mot norr.

Roslagsbanan hade alla dragfordonen vända med fram/A-änden åt söder.

Pratar vi då om Nord Väst Skandinavien Paris Expressen? Tåget med det tjusigaste namnet någonsin. Inte så ofta fångat på bild men minns det väl från min barndom.
Mvh/Alex

Rättelse, namnet ska vara Skandinavien-Parisexpressen Nord-Västexpressen
Tåget på bilden bör vara St 128 och söderut var det St 127.

Pratar vi då om Nord Väst Skandinavien Paris Expressen? Tåget med det tjusigaste namnet någonsin. Inte så ofta fångat på bild men minns det väl från min barndom.
Mvh/Alex

Om du pratar om Nord Väst Expressen så pratar du om nattåget som gick Hoek van Holland - Amersfoot - Bremen - Hamburg - Köpenhamn från 1952, genomgående vagnar till Stockholm fanns i olika perioder och så sent som 1984. Motsvarande dagtåg hette Holland-Skandinavien Express. Jag har för mig att båda tågen slutade gå 1988.

Längst till höger På bild 1 skymtar städ och vagnpersonalens uppehållslokaler "Ambassaderna",
ett provisorium som blev långlivat.

Den stora tegelbyggnaden på bild 2 är gamla Klarahallen, riven någon gång på 80-talet.

På vissa bangårdar gjorde man det enkelt för sig och bestämde i Tdt-A eller i stationens säkerhetsplan att tex föraren vid växling alltid skulle befinna sig i dragfordonets södra ände, eller att södra änden av ett dragfordon alltid skulle anses vara framände alldeles oavsett var slickepinnar satt.

Vid tex regelbundet förekommande färjeväxling, vagnvändning eller rampning av smalspårsvagnar torde ovanstående varit ändamålsenligt. Sålunda inget bjäfs om var slickepinnarna satt en viss dag på en viss maskin. Inte heller någon tvekan om ifall föraren valt att sätta sig i ena eller andra (tredje eller fjärde) hytten, eller hur en Ub, Hg eller T44 råkar vara vänd en viss dag.

"Framåt är DITÅT, vad du än tycker!" har säkert mer än en förare fått höra av bestämd vxl-ps... :-)

(Det kan ju beröra även andra personalgrupper utöver växlingsledaren och den aktuelle föraren, tex vägvakter, skjutspassare etc som på avstånd följer växlingsrörelserna och har lättare att se växlarens signaler än huruvida ett lok eller släpa rör sig i en viss riktning.)

I dessa sammanhang är det ju också intressant att reflektera över andra länders sätt att uttrycka sig i ämnet, tex "Mot mig!" eller "Från mig!".

"Framåt är DITÅT, vad du än tycker!" har säkert mer än en förare fått höra av bestämd vxl-ps... :-)

Precis så är det. Jag brukar roa mig med att köra i backriktningen när jag ringer ut mig från stall till Sävenäs Väster. Trots att back borde visas är det alltid framåt som ges. Egentligen borde jag då köra längre tillbaka in i stallområdet, ta ner och gå hem....:-D

I Hagalund var det så i början på 60-talet att tågdragaren nere i "kurvan" växlade fram avgående tomtåg och avgående ensamma lok genom att visa framåt mot dem. Det kunde då hända sig att två väntande avgångar reagerade på samma signal. Det hände att det slutade i en sammanstötning nere mot kurvan. Därför bestämdes att tomtågen skulle dras fram med signal framåt och ensamma lok skulle dras fram med signal back. Detta oavsett hur det ensamma loket var vänt.

2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

F-lok, el, Stockholm C, 1966-67, 3 bilder (Fordon: lok)