av Johan Björklund, Sunday, November 18, 2018, 21:13 (1979 dagar sedan)
Hej
Som uppväxt i Stocksund, dock alldeles för sent, så undrar man inblnad lite till mans vilken turtäthet som hölls på banan under 891-tiden. Någon som besitter en tidtabell från 60-talet eller tidigare?
mvh
Johan
av Christer Göransson, Sunday, November 18, 2018, 21:19 (1979 dagar sedan) @ Johan Björklund
Hej
Som uppväxt i Stocksund, dock alldeles för sent, så undrar man inblnad lite till mans vilken turtäthet som hölls på banan under 891-tiden. Någon som besitter en tidtabell från 60-talet eller tidigare?
mvh
Johan
Någon separat tidtabell för Långängsbanan gavs mig veterligt inte ut, utan tågen fanns bara med i tidtabellen för Stockholm-Näsbypark/Eddavägen som anslutningar i Stocksund.
Vad jag minns gick tågen ungefär varje kvart i rusningen och varje halvtimme övrig tid.
/Christer
av Johan Björklund, Sunday, November 18, 2018, 21:37 (1979 dagar sedan) @ Christer Göransson
Ok. Hade man inga avgångstider uppsatta på hållplatserna?
av Leif B, Sunday, November 18, 2018, 22:25 (1979 dagar sedan) @ Johan Björklund
Grafen för år 1960:
https://www.ekeving.se/hi/SJdok/graf160/9-10.pdf
av Johan Björklund, Tuesday, November 20, 2018, 11:13 (1978 dagar sedan) @ Leif B
Tack, hade missat den grafen. Trafik 05:40-01:30 ca med halvtimmestrafik i grunden och kvartstrafik 07-09 och 16-19 alltså. Strålande!
av Överkörmästaren, Tuesday, November 20, 2018, 12:00 (1978 dagar sedan) @ Johan Björklund
Bytte förarna tåg vid Stocksund på något sätt, eller hade man speciella turer som körde långängsvagnen hela dagen?
(Jag utgår från att den var enmansbetjänad, annars gäller frågan förstås konduktören också!)
av Anders Svensson, Tuesday, November 20, 2018, 15:07 (1978 dagar sedan) @ Överkörmästaren
Den enda gång jag (och en kompis) åkte Långängslådan, någon gång ca 1966, så tänkte vi oss att betala ombord på tåget, men det dök aldrig upp någon konduktör så vi klev av i Långängen, något skakis, efter en oavsiktlig gratisåkning... //Anders
av Johan Björklund, Tuesday, November 20, 2018, 16:32 (1977 dagar sedan) @ Anders Svensson
Såvitt jag läst så var det tänkt att föraren skulle gå igenom vagnen och sälja biljetter innan avgång från Stocksund respektive Stockby. Men han kanske inte hann/orkade med detta i ert fall.
Du som har åkt, hur var resan?
av Granis, Tuesday, November 20, 2018, 17:29 (1977 dagar sedan) @ Johan Björklund
Såvitt jag läst så var det tänkt att föraren skulle gå igenom vagnen och sälja biljetter innan avgång från Stocksund respektive Stockby....
Var det inte så att föraren skulle slippa detta genom att det fanns en biljettlucka från hytten in till resandeavdelningen? Ungefär som på dagens bussar alltså, även om resenärerna inte klev på tåget precis intill denna? Eller var det bara en av motorvagnarna som hade det arrangemanget (nr 32 vill jag minnas)?
/ L G
av Leif B, Tuesday, November 20, 2018, 21:09 (1977 dagar sedan) @ Granis
Såvitt jag läst så var det tänkt att föraren skulle gå igenom vagnen och sälja biljetter innan avgång från Stocksund respektive Stockby....
Var det inte så att föraren skulle slippa detta genom att det fanns en biljettlucka från hytten in till resandeavdelningen? Ungefär som på dagens bussar alltså, även om resenärerna inte klev på tåget precis intill denna? Eller var det bara en av motorvagnarna som hade det arrangemanget (nr 32 vill jag minnas)?/ L G
Jag har för mig att en av - eller alla - träburkar som fanns kvar 1989 hade biljettlucka. Kvarvarande då var 33, 35 och 36.
av Christer Göransson, Tuesday, November 20, 2018, 21:44 (1977 dagar sedan) @ Leif B
Såvitt jag läst så var det tänkt att föraren skulle gå igenom vagnen och sälja biljetter innan avgång från Stocksund respektive Stockby....
Var det inte så att föraren skulle slippa detta genom att det fanns en biljettlucka från hytten in till resandeavdelningen? Ungefär som på dagens bussar alltså, även om resenärerna inte klev på tåget precis intill denna? Eller var det bara en av motorvagnarna som hade det arrangemanget (nr 32 vill jag minnas)?/ L G
Jag har för mig att en av - eller alla - träburkar som fanns kvar 1989 hade biljettlucka. Kvarvarande då var 33, 35 och 36.
Deträburkar som fick biljettlucka var 33 och 34.
De fick dem när Eddavägspendeln skulle köras utan konduktör 1972. Då hade Långängsbanan lagts ned för 6 år sedan och motorvagn 32 (som var den som oftast gick där) skrotats.
Tjänstgöringen bestod av passresa till/från Stocksund och pendling på Långängsbanan.
Förare med problem (småsjuka eller annat) hamnade ofta där.
/Christer
av Björn Öman, Wednesday, November 21, 2018, 09:05 (1977 dagar sedan) @ Christer Göransson
Som boende i Stocksund, nära Stockby hpl mellan 1961 och 1970-talet under min läroverkstid kan jag berätta om de dagliga rutinerna vid Långängsbanan. Förarna brukade vara vissa personer, som man kände igen. Någon var väldigt sävlig och långsam, någon var ganska hetsig. Kanske de satte lite speciella personer på den tjänstgöringen. Det var ju nära till Stockholm Ö och bara gångavstånd till Mörby Verkstäder där de kunde komma ifrån. På vägen från Stocksund Stn kontrollerades ALDIG biljetter, det förutsattes att alla passagerare kom med Stockholmståget. På vägen från Långängstorp gick föraren igenom vagnen vid Stockby och sålde/kontrollerade biljetter. Det kostade 1,20 kr till Stockholm Ö (Stocksund- Östra Stn kostade 1,- kr). På onsdagarna (lill-lördan) kunde man köpa tur och retur för 1,50 kr, det var sedan hembiträdestiden.
Lådan passade normalt alla Djursholmstågen som gick en gång i halvtimmen och dessutom de extra Näsbyparkstågen i rusningstrafik, så det blev kvartstrafik i rusningen. Vissa Långängståg var helt fulla på t.ex. morgnarna, med gemytlig hög stämning för folk var ju grannar och kände varandra ibland sen generationer.
Det var bara 32:an, 33:an och 34:an som gick på banan, jag tror att den höga plattformen i Stocksund var i vägen för övriga motorvagnar. Mest 33:an och 32:an, de bytte vagn efter några veckors tjänstgöring.
Den minimalt underhållna banan gjorde att det var en väldigt skakig resa Stocksund-Långängstorp, men det kunde ju inte hända så mycket med endast en vagn. Man kände igen skarvarna under resan så man visste var man var när man satt i. Vagnen krängde i kurvorna. Dessutom small det väldigt i elkontakterna i uppförsbacken från Stocksund (och föraren drog alltid på oförsiktigt alla kontakter på en gång) så jag minns att en gång satt några fina damer från Stockholm i närheten av "elskåpet" och blev förskräckta och undrade vad det var som ramlade därinne, he he.
av John T, Wednesday, November 21, 2018, 14:15 (1977 dagar sedan) @ Björn Öman
Tack för att du fyllde på med läsvärda detaljer och upplevelser. Min mor tog då och då "lådan", som den ofta kallades, till och från Långängen på 50-talet, men hon har inte fullt så detaljerade minnen av resorna.
(Det fanns visst fler "lådor". Pendelvagnen mellan Dj. Ösby och Dj. Ekeby kallades tydligen för "Ekebylådan".)
av Granis, Wednesday, November 21, 2018, 19:37 (1976 dagar sedan) @ Björn Öman
Härlig story!
/ L G :-)
av Överkörmästaren, Wednesday, November 21, 2018, 20:48 (1976 dagar sedan) @ Björn Öman
Tack Christer och Björn för mycket intressanta svar!
av Johan Björklund, Wednesday, November 21, 2018, 21:09 (1976 dagar sedan) @ Björn Öman
Som boende i Stocksund, nära Stockby hpl mellan 1961 och 1970-talet under min läroverkstid kan jag berätta om de dagliga rutinerna vid Långängsbanan. Förarna brukade vara vissa personer, som man kände igen. Någon var väldigt sävlig och långsam, någon var ganska hetsig. Kanske de satte lite speciella personer på den tjänstgöringen. Det var ju nära till Stockholm Ö och bara gångavstånd till Mörby Verkstäder där de kunde komma ifrån. På vägen från Stocksund Stn kontrollerades ALDIG biljetter, det förutsattes att alla passagerare kom med Stockholmståget. På vägen från Långängstorp gick föraren igenom vagnen vid Stockby och sålde/kontrollerade biljetter. Det kostade 1,20 kr till Stockholm Ö (Stocksund- Östra Stn kostade 1,- kr). På onsdagarna (lill-lördan) kunde man köpa tur och retur för 1,50 kr, det var sedan hembiträdestiden.
Lådan passade normalt alla Djursholmstågen som gick en gång i halvtimmen och dessutom de extra Näsbyparkstågen i rusningstrafik, så det blev kvartstrafik i rusningen. Vissa Långängståg var helt fulla på t.ex. morgnarna, med gemytlig hög stämning för folk var ju grannar och kände varandra ibland sen generationer.
Det var bara 32:an, 33:an och 34:an som gick på banan, jag tror att den höga plattformen i Stocksund var i vägen för övriga motorvagnar. Mest 33:an och 32:an, de bytte vagn efter några veckors tjänstgöring.
Den minimalt underhållna banan gjorde att det var en väldigt skakig resa Stocksund-Långängstorp, men det kunde ju inte hända så mycket med endast en vagn. Man kände igen skarvarna under resan så man visste var man var när man satt i. Vagnen krängde i kurvorna. Dessutom small det väldigt i elkontakterna i uppförsbacken från Stocksund (och föraren drog alltid på oförsiktigt alla kontakter på en gång) så jag minns att en gång satt några fina damer från Stockholm i närheten av "elskåpet" och blev förskräckta och undrade vad det var som ramlade därinne, he he.
Tack för en utförlig och målande berättelse om livet på lådan!
Hur såg beläggningen ut mot slutet, hade det glesnat ombord på lådan eller var det fullspikat ända tills det bittra slutet? Hur togs nedläggningen emot i Stocksund, var folk sura eller var det ingen som brydde sig?
av Björn Öman, Thursday, November 22, 2018, 17:36 (1975 dagar sedan) @ Johan Björklund
Beläggningen var det nog inget fel på in i det sista. Det var ju en del av pendlartrafiken i Storstockholm och SL tog över ansvaret från SJ i de åren. Stocksundarna tog gärna tåget in till Stockholm för att slippa parkeringsbekymmer och köer på Norrtäljevägen, så passagerarantalet på Lådan var gott. Banan blev väl "upptäckt" skulle jag vilja säga av pamparna inom Landstinget/SL/SJ vid planeringen av den nya kollektivtrafiken. Det fanns något som hette Hörjelöverenkommelsen på den tiden som skulle samordna all kollektivtrafik i Stockholmsområdet. Inte kunde man ha en 1,3 km spårväg på egen banvall med 50-åriga gamla trävagnar i ett litet villasamhälle för sig självt! Det måste till något modernare. Så det fick bli en busslinje, nr 616, som gick raka vägen in till Stan från Långängen. Bussar som fick trängas med Danderydsbussarna och biltrafiken på Norrtäljevägen. Man ville ju ta bort trafikunderlag från övriga Roslagsbanan också. Det var det som var meningen.
Men man gjorde en felbedömning, i och med att de flesta passagerarna gick av bussen vid Stocksund Stn och tog tåget in till Stockholm Ö i stället. Det blev också många som tog bilen/cyklade/gick till Stocksunds Stn och tog tåget därifrån i stället för buss 616. Den extra bussningen in till Stockholm tog bort efter ett par år. Man kan säga att Stocksundarna hade "röstat med fötterna".
Stocksund Köping, som alltså var egen kommun, lyste tyvärr med sin frånvaro vad gäller protester mot nedläggningen. Det var en annan tid 1966.
av Leif B, Tuesday, November 20, 2018, 21:17 (1977 dagar sedan) @ Överkörmästaren
Bytte förarna tåg vid Stocksund på något sätt, eller hade man speciella turer som körde långängsvagnen hela dagen?
(Jag utgår från att den var enmansbetjänad, annars gäller frågan förstås konduktören också!)
En historia som berättats mig går ungefär så här: "det var en vikarierande förare som körde "lådan" en dag och när avgångstiden var inne så startade han från Långängstorp, varvid de förskräckta passagerarna ropade "Vad gör du? Han som sitter där har ju inte kommit än!"
Historien tyder ju på att det var några få förare som normalt körde "Lådan" och kände sina resenärer, om inte till namnet så åtminstone till utseende och morgonvanor. I så fall underlättade det säkert också biljetthanteringen genom att föraren visste vilka som hade månadskort och på sin höjd behövde kontrollera övriga. (Om han inte helt överlät kontrollen till "kontan" på tåget Stocksund - Stockholm?)
Jag har inte hört något om konduktörer på "Lådan", men det är ju tänkbart att det fanns, åtminstone de allra första åren.
av Gunnar Ekeving, Tuesday, November 20, 2018, 21:52 (1977 dagar sedan) @ Överkörmästaren
Bytte förarna tåg vid Stocksund på något sätt, eller hade man speciella turer som körde långängsvagnen hela dagen?
Jag har skrivit lite om banan här. Det finns indikationer på att förarturerna nog huvudsakligen inte var uppsplittrade med körning både på Långängsbanan och andra linjer:
* 1955 körde en motorvagn iväg från Stocksund utan fungerande broms. I Långängstorp gick vagnen genom stoppbocken och välte. Föraren fick sedan tjänstgöra som konduktör på den buss som ersatte tågtrafiken. Troligen bra att föraren efter den omskakande händelsen inte omedelbart fortsatte med körning på annan sträcka.
* 1943 blev en taxibil påkörd av motorvagnen. Motorföraren (alltså föraren av tåget) hade då kört på Långängsbanan i nästan tre timmar.
av Överkörmästaren, Sunday, November 18, 2018, 22:27 (1979 dagar sedan) @ Johan Björklund
Ok. Hade man inga avgångstider uppsatta på hållplatserna?
Hade man det på andra sträckor på Roslagsbanan? I alla fall på senare år har man ju alltid haft linjetidtabeller uppsatta, vilket nog egentligen är mer praktiskt för allmänheten än de "bussmässiga" hållplatstidtabellerna som inte visar mellanliggande uppehåll och sånt på ett särskilt överskådligt sätt.
av Thomas Tell, Sunday, November 18, 2018, 23:57 (1979 dagar sedan) @ Överkörmästaren
...de "bussmässiga" hållplatstidtabellerna som inte visar mellanliggande uppehåll och sånt på ett särskilt överskådligt sätt.
Sådana har SL just börjat med på RB, tyvärr.
/tell
av Ulf Pålsson, Sunday, November 18, 2018, 22:27 (1979 dagar sedan) @ Christer Göransson
Som Christer skriver, det fanns en anslagstidtabell för hela "Djursholmsbanesystemet" mellan "stan" (Engelbrektsplan och Stockholm Ö) och "förorten" (Eddavägen, Näsbypark, Dj Ekeby och Långängstorp). Långängslådan avgick från Långängstorp en minut innan Eddavägs- och Näsbyparkståget avgick från Dj Ösby mot Stockholm. Marginalerna var mycket små; det var bara två minuters övergångstid i Stocksund.
Jag föreslår att du studerar den grafiska tidtabell från 1960--61 som finns på Gunnar Ekevings webbplats.