Sidospårs framtid (Järnvägs- och Museiföreningar)

av Anders Sandgren @, Bredäng, måndag, oktober 07, 2019, 13:03 (15 dagar sedan)

Jag noterar kallelse till extra möte med Järnvägsmusei vänner där en höjning av årsavgiften skall behandlas. Orsaken är höjda tryck- och portokostnader för såväl tidningen Sidospår som årsboken Spår.

Nu är jag själv en person som gillar att hålla i tidningen och läsa den och kvalitén på tidningen är hög, men i en annan förening där jag är medlem (Veteranklubben Alfa) har man med hänvisning till dylika kostnadshöjningar övergått till digitaliserad medlemstidning (pdf) och d:o utskick. När hemsidan uppdateras (dessvärre ofta pga avlidna medlemmar) får man mailutskick om detta. Fortfarande kan de som så önskar få utskicken per post så än så länge är det frivilligt (så vitt jag vet). Det kan noteras att Veteranföreningen Alfa är en kamratförening för f.d anställda inom Stansaab/Datasaab i Stockholm och har med största sannolikhet en högre medelålder än Järnvägsmusei Vänner. Förvisso ett företag i IT-branschen men medlemmarna kommer från hela företaget.

Är det en möjlig framtida väg för Järnvägsmusei vänner att distribuera kallelser och Sidospår digitalt? Årsboken tycker jag inte skall förändras och det kan vara ett sätt att säkerställa kvaliteten på denna genom att minska kostnaderna för andra utskick.
Det kanske inte är rätt tid nu men jag tror att frågan kan behöva lyftas inom en snar framtid och väntar man för länge så kan konsekvenserna bli allvarligare.

Postnord bedriver ingen välgörenhet, åtminstone inte här, och portokostnaderna kommer att fortsätta att stiga liksom nog även tryckkostnaderna. Vi digitaliseras mer och mer oavsett vad vi tycker om det och om det har positiva eller negativa konsekvenser.

Sidospårs framtid

av Catarina, måndag, oktober 07, 2019, 16:06 (15 dagar sedan) @ Anders Sandgren

Framtidens järnvägsforskare kommer att förbanna digitaliseringen. Det är avsevärt lättare att leta uppgifter 50-100 år tillbaka i tiden, men den som vill fördjupa sig i vad som hände för 5 år sedan har det jobbigt.
Det som hände för 5 år sedan idag blir med tidens gång mer och mer intressant, men vilken digital dokumentation finns kvar om 50-100 år?

Sidospårs framtid

av Hans N @, måndag, oktober 07, 2019, 16:38 (15 dagar sedan) @ Catarina

Ett bra exempel är Ånghwisslan som gick samma väg (portokostnader mm mm) och tvingades lägga ner. Men genom en eldsjäl - Christer Andersson - omvandlades tidningen till digital utsändning (pdftidning) var 14.e dag, fungerar alldeles utmärkt och är fortfarande lika intressant (även med många bilder) och kanske tom än mer aktuell.
Är man en nostalgisk typ kan man både skriva ut, få den i pappersform och spara den på egna datorn
:-)

Sidospårs framtid

av Överkörmästaren, måndag, oktober 07, 2019, 17:52 (15 dagar sedan) @ Catarina

Framtidens järnvägsforskare kommer att förbanna digitaliseringen. Det är avsevärt lättare att leta uppgifter 50-100 år tillbaka i tiden, men den som vill fördjupa sig i vad som hände för 5 år sedan har det jobbigt.
Det som hände för 5 år sedan idag blir med tidens gång mer och mer intressant, men vilken digital dokumentation finns kvar om 50-100 år?

Det som du skriver ut idag och sparar i ett fysiskt arkiv?

Sidospårs framtid

av Catarina, måndag, oktober 07, 2019, 18:50 (15 dagar sedan) @ Överkörmästaren

Framtidens järnvägsforskare kommer att förbanna digitaliseringen. Det är avsevärt lättare att leta uppgifter 50-100 år tillbaka i tiden, men den som vill fördjupa sig i vad som hände för 5 år sedan har det jobbigt.
Det som hände för 5 år sedan idag blir med tidens gång mer och mer intressant, men vilken digital dokumentation finns kvar om 50-100 år?


Det som du skriver ut idag och sparar i ett fysiskt arkiv?

Om en presumtiv framtida forskare inte ens är född idag kan han knappast ladda ned något överhuvudtaget idag.

Sidospårs framtid

av Överkörmästaren, måndag, oktober 07, 2019, 20:05 (15 dagar sedan) @ Catarina

Framtidens järnvägsforskare kommer att förbanna digitaliseringen. Det är avsevärt lättare att leta uppgifter 50-100 år tillbaka i tiden, men den som vill fördjupa sig i vad som hände för 5 år sedan har det jobbigt.
Det som hände för 5 år sedan idag blir med tidens gång mer och mer intressant, men vilken digital dokumentation finns kvar om 50-100 år?


Det som du skriver ut idag och sparar i ett fysiskt arkiv?


Om en presumtiv framtida forskare inte ens är född idag kan han knappast ladda ned något överhuvudtaget idag.

Nej och därför måste kanske vi som är födda idag kontinuerligt skriva ut potentiellt intressant information på papper och spara dessa i arkiv på samma sätt som man gjorde fram till för några år sedan...

Sidospårs framtid

av Catarina, måndag, oktober 07, 2019, 20:14 (15 dagar sedan) @ Överkörmästaren

Framtidens järnvägsforskare kommer att förbanna digitaliseringen. Det är avsevärt lättare att leta uppgifter 50-100 år tillbaka i tiden, men den som vill fördjupa sig i vad som hände för 5 år sedan har det jobbigt.
Det som hände för 5 år sedan idag blir med tidens gång mer och mer intressant, men vilken digital dokumentation finns kvar om 50-100 år?


Det som du skriver ut idag och sparar i ett fysiskt arkiv?


Om en presumtiv framtida forskare inte ens är född idag kan han knappast ladda ned något överhuvudtaget idag.


Nej och därför måste kanske vi som är födda idag kontinuerligt skriva ut potentiellt intressant information på papper och spara dessa i arkiv på samma sätt som man gjorde fram till för några år sedan...

Nu börjar det ta sig. Bra där!! Fast i vilken typ av arkiv? knappast personliga, fast andra finns väl inte. Systematisering är ju A och O.
Det är ju här jag ser ett problem, men är jag ensam om det så är det väl inte problem.

Sidospårs framtid

av Överkörmästaren, måndag, oktober 07, 2019, 20:39 (15 dagar sedan) @ Catarina

Framtidens järnvägsforskare kommer att förbanna digitaliseringen. Det är avsevärt lättare att leta uppgifter 50-100 år tillbaka i tiden, men den som vill fördjupa sig i vad som hände för 5 år sedan har det jobbigt.
Det som hände för 5 år sedan idag blir med tidens gång mer och mer intressant, men vilken digital dokumentation finns kvar om 50-100 år?


Det som du skriver ut idag och sparar i ett fysiskt arkiv?


Om en presumtiv framtida forskare inte ens är född idag kan han knappast ladda ned något överhuvudtaget idag.


Nej och därför måste kanske vi som är födda idag kontinuerligt skriva ut potentiellt intressant information på papper och spara dessa i arkiv på samma sätt som man gjorde fram till för några år sedan...


Nu börjar det ta sig. Bra där!! Fast i vilken typ av arkiv? knappast personliga, fast andra finns väl inte. Systematisering är ju A och O.
Det är ju här jag ser ett problem, men är jag ensam om det så är det väl inte problem.

Du är långt ifrån ensam om det.

Järnvägsdokument - vem sparar digitalt

av Thomas Tell @, Vallentuna, måndag, oktober 07, 2019, 23:58 (15 dagar sedan) @ Överkörmästaren

Jag kan hitta tidtabellsböcker från för hundar år sedan men nu finns de ju bara digitalt så om femtio år kan ingen hitta dagens tidtabellsböcker. Vem spar sådant?
Detta är bara ett exempel.
/tell

Järnvägsdokument - vem sparar digitalt

av Wk @, tisdag, oktober 08, 2019, 01:08 (14 dagar sedan) @ Thomas Tell

Jag skulle nog vilja säga att utmaningen är ännu större. För att nu ta tidtabeller som ett exempel: En del trafikföretag har redan upphört ens att producera denna typ av information i dokumentform - den finns enbart sökbar i en databas på nätet, och databasen uppdateras 'on the fly' med ändringar.

Det bör givetvis finnas mera information - en del tjänstetidtabeller kan med lite möda och tur hittas på nätet. Men, som det också sagts.. vem sparar vad... och hur?
I andra fall är denna information klassificerad som företagshemlig p.g.a. konkurransutsatt verksamhet, lämnas inte ut, och makuleras efter viss tid enligt företagens regelverk.

Järnvägsdokument - vem sparar digitalt

av Anders Sandgren @, Bredäng, tisdag, oktober 08, 2019, 12:59 (14 dagar sedan) @ Wk
Redigerad av Anders Sandgren, tisdag, oktober 08, 2019, 13:48

Digitaliseringen är ett framtida problem då mycket av den information vi får idag är av flyktig typ. Det finns en risk att denna tid i någon framtid blir som andra historiska tider som saknade skriftspråk och där man får analysera föremål som krukskärvor, benbitar och ibland sopor för att skapa sig en bild.
Vi har idag websidor med mycket information inom vår bransch. Dessa kommer med största sannolikhet att förvinna när innehavaren tröttnar eller försvinner. Förvisso fanns det historiskt mycket dokumentation som var flyktig som griffeltavlor och anslagstavlor med meddelanden som idag hade varit intressant läsning men mycket annat finns ändå kvar. Hur man gör för att spara tidtabeller, utsättningslistor mm är ett svårt kapitel men en del borde gå att göra.
Ett annat problem är nutida foton som tas i stor mängd och sedan i bästa fall lagras i någon molntjänst (eller motsvarande). Men när innehavaren försvinner och kontot stängs så raderas filerna. Den moderna enkelheten att ta oändligt mycket bilder gör ju det inte lättare att prioritera vad som kan och bör sparas. Glasplåtar, diabilder, film och kopior är här säkrare då det trots allt krävs någon form av ansträngning för att förstöra dem.
En fd kollega scannade familjebilderna till en hårddisk och gjorde sig av med originalen. Sedan ramlade hårddisken i golvet och där försvann alltihop. Så kan det också gå men det drabbade nog mest honom och hans familj. Men mer omfattande saker har ju hänt, t.ex när SF's arkiv i Vinterviken brann 1941 och många filmer försvann eller när Slottet Tre kronor brann 1697 med många förstörda böcker som resultat. Djävulsbibeln räddades genom att kastas ut genom ett fönster och blev både skadad själv även skadade en åskådare som fick den på sig. Den väger 75kg. Den är numera digitaliserad förutom den eller de sidor som förstördes 1697.

Förvisso kan man hoppas på att mycket av den information som finns på nätet på något sätt fångas upp av museets arkiv men det är inte lätt. Lagringsutrymme är inte gratis och det gäller att hela tiden uppgradera och kopiera så att innehållet är läsbart.
Jag har disketter (8", 5 1/4" och 3 1/2";) med dokument i allehanda format (Alfaedit, Alfaword, Wordstar, Word perfect etc) som jag idag inte kan läsa. Jag har dessutom några meter pappersremsor...

Tråden har hamnat ganska långt ifrån originalinlägget och jag tror inte att arkivhanteringen av nutiden blir bättre för att vi envist håller fast vid pappersformat. En möjlighet är att som VK Alfa gå frivillighetens väg och låta de som hellre mottar digital information få utskicken på epost och Sidospår som pdf. Om man har samma eller olika medlemsavgift är en mer öppen fråga, VK Alfa har samma avgift. VK Alfa har 237 medlemmar och mer än hälften tror jag mottar informationen via epost. Medelålder 76.8år och 220 har epostadress, dvs 17 som saknar eller inte vill uppge.

Ett annat dilemma är ju GDPR som kan göra digitalisering svår när det finns personuppgifter. Om man skrivit vikingtidens runstenar som facebookinlägg idag så hade de kanske innehållit för mycket personlig information för att godkännas.
Kanske pdf-tidningar måste skickas via kivra eller motsvarande tjänster numera då de kan innehålla personlig information. Alfanytt innehåler mest bilder och reportage från möten och verkar kunna skickas via epost fortfarande. Däremot går mina lönebesked från jobbet numera med postnord då interna eposten inte ansågs uppfylla GDPR.

Litet vid sidan om ang arkivsäkerhet

av Christer Brimalm @, tisdag, oktober 08, 2019, 14:39 (14 dagar sedan) @ Anders Sandgren

Måste man inte väga in att material som är digitaliserat lätt kan kopieras i flera exemplar som lagras på olika ställen? En samling av originalhandlingar eller negativ eller diabilder kan lätt bli förstörd på en gång i en eldsvåda.Samma med böcker i ett bibliotek.
Hur blir det med tillgång till gamla nummer av en tidskrift då det är utrymmeskrävande att lagra sådant?
Man kan också mycket lätt göra digitalt material tillgängligt för många till låg kostnad, samt lätt sökbart.
Jag vill själv gärna ha böcker och tidningar på papper, men det digitala har många fördelar även ur arkivsynpunkt, inte bara nackdelar.

Vad gäller den konkreta frågan om Sidospår tycker jag man kunde kolla alternativet med att de som vill ha den på papper betalar en något högre medlemsavgift än de som väljer att få den i digital form.

Litet vid sidan om ang arkivsäkerhet

av Catarina, tisdag, oktober 08, 2019, 16:39 (14 dagar sedan) @ Christer Brimalm
Redigerad av Catarina, tisdag, oktober 08, 2019, 16:54

Vad gäller den konkreta frågan om Sidospår tycker jag man kunde kolla alternativet med att de som vill ha den på papper betalar en något högre medlemsavgift än de som väljer att få den i digital form.

Det här är ett vanligt sätt att tvinga folk till något de inte vill, som finns i samhället i stort.
Visst det låter ju bra att den som vill ha tidningen i pappersformat ska få det, och de som vill ha tidningen digitalt ska få det. Fast man kommer ju till en brytpunkt då det inte är försvarbart att trycka en tidning över huvudtaget. Då är det bara att glömma tryckt material över huvud taget och säga farväl till några medlemmar.

Jag har en teori och här är ju "Spår" inget bra exempel eftersom även icke medlemmar har tillgång till tidning då den utlagts digitalt som pdf på nätet.

Om man letar efter en historisk artikel som skrivits i föreningsskriften XXYY, så är man oftast utlämnad till andra- och tredjehands marknaden. I min teori är chansen att hitta det jag söker proportionerligt till antalet tryckta ex, om antalet tryckta ex minskar torde chansen att hitta ett ex minska med samma procentsats.

Litet vid sidan om ang arkivsäkerhet

av Stefan Skoglund @, Stenstorp, tisdag, oktober 08, 2019, 16:58 (14 dagar sedan) @ Catarina

Jag har en teori och här är ju "Spår" inget bra exempel eftersom även icke medlemmar har tillgång till tidning då den utlagts digitalt som pdf på nätet.

Om man letar efter en historisk artikel som skrivits i föreningsskriften XXYY, så är man oftast utlämnad till andra- och tredjehands marknaden. I min teori är chansen att hitta det jag söker proportionerligt till antalet tryckta ex, om antalet tryckta ex minskar torde chansen att hitta ett ex minska med samma procentsats.

Den ska finnas (sedan kan exemplar försvinna) på KB i Stockholm och i Lund.
De övriga som exv Gbg och Umeå kan ha den men måste.

--
Student i järnvägsdrift, datorvetenskap, signaltekniker, och ambulerande ånglokseldare om man inte hittar mig ombord på en viss ångbåt under sommartid eller i en danslokal.

Järnvägsdokument - vem sparar digitalt

av Stefan Skoglund @, Stenstorp, tisdag, oktober 08, 2019, 15:57 (14 dagar sedan) @ Anders Sandgren

Digitaliseringen är ett framtida problem då mycket av den information vi får idag är av flyktig typ. Det finns en risk att denna tid i någon framtid blir som andra historiska tider som saknade skriftspråk och där man får analysera föremål som krukskärvor, benbitar och ibland sopor för att skapa sig en bild.
Vi har idag websidor med mycket information inom vår bransch. Dessa kommer med största sannolikhet att förvinna när innehavaren tröttnar eller försvinner. Förvisso fanns det historiskt mycket dokumentation som var flyktig som griffeltavlor och anslagstavlor med meddelanden som idag hade varit intressant läsning men mycket annat finns ändå kvar. Hur man gör för att spara tidtabeller, utsättningslistor mm är ett svårt kapitel men en del borde gå att göra.
Ett annat problem är nutida foton som tas i stor mängd och sedan i bästa fall lagras i någon molntjänst (eller motsvarande). Men när innehavaren försvinner och kontot stängs så raderas filerna. Den moderna enkelheten att ta oändligt mycket bilder gör ju det inte lättare att prioritera vad som kan och bör sparas. Glasplåtar, diabilder, film och kopior är här säkrare då det trots allt krävs någon form av ansträngning för att förstöra dem.
En fd kollega scannade familjebilderna till en hårddisk och gjorde sig av med originalen. Sedan ramlade hårddisken i golvet och där försvann alltihop. Så kan det också gå men det drabbade nog mest honom och hans familj. Men mer omfattande saker har ju hänt, t.ex när SF's arkiv i Vinterviken brann 1941 och många filmer försvann eller när Slottet Tre kronor brann 1697 med många förstörda böcker som resultat. Djävulsbibeln räddades genom att kastas ut genom ett fönster och blev både skadad själv även skadade en åskådare som fick den på sig. Den väger 75kg. Den är numera digitaliserad förutom den eller de sidor som förstördes 1697.

Förvisso kan man hoppas på att mycket av den information som finns på nätet på något sätt fångas upp av museets arkiv men det är inte lätt. Lagringsutrymme är inte gratis och det gäller att hela tiden uppgradera och kopiera så att innehållet är läsbart.
Jag har disketter (8", 5 1/4" och 3 1/2";) med dokument i allehanda format (Alfaedit, Alfaword, Wordstar, Word perfect etc) som jag idag inte kan läsa. Jag har dessutom några meter pappersremsor...

Vad beträffar remsorna:
det finns personer och verksamheter i Stockholm eller i närheten som kan läsa remsorna.
Dokumentfilerna kan vara svårare om det är programegna format där det saknas existerande verktyg för att konvertera dem.

De som har äldre DEC maskiner där program läses in från remsa har erfarenheten att remsorna så länge som de klarar sig från fukt så klarar de sig länge. Samma sak med äldre halvtumsband där tillverkaren hittade rätt i hur bandet gjordes.
Miss i specifikationen av limmet - då håller bandet 15 år högst....

--
Student i järnvägsdrift, datorvetenskap, signaltekniker, och ambulerande ånglokseldare om man inte hittar mig ombord på en viss ångbåt under sommartid eller i en danslokal.

Järnvägsdokument - vem sparar digitalt

av J. O. Andersson, Solna, onsdag, oktober 09, 2019, 02:02 (13 dagar sedan) @ Stefan Skoglund

Nåväl, det är väldigt många faktorer att räkna med.

Filformat är egentligen inget problem alls - så länge formatet är dokumenterat så går det relativt enkelt att översätta.

Pappersremsor är ganska stabila, och så är även dom flesta optiska och magnetiska lagringsmedia, men inte alla. Tillgången till läsare, mjukvara och dokumentation för dessa är i längden det största problemet.

Långsiktig digital arkivering bygger på att man löpande flyttar filerna till nya media, och att man behåller specifikationerna för filformatet.

Lagringsmedia faller i pris i princip i takt med att lagringsbehovet ökar, men både att löpande föra över digital information till nyare (kompaktare) lagringsmedia och att underhålla ett volymmässigt ständigt växande och mer krävande pappersarkiv kostar pengar.

Ingen arkivering är gratis.

Det går oftast att återskapa data från hårddiskar som havererat (även betydligt värre haverier än om dom blivit tappade i golvet), om man är beredd att betala för det. Jämförelsen med djävulsbibeln tidigare i tråden är relevant, hade det varit en hårddisk som man kastade ut genom fönstret idag så hade det sannolikt gått att återskapa minst lika mycket av innehållet.

Den stora fördelen med digitala arkiv är dock att det är enkelt att kopiera data till flera fysiska platser för lagring, gärna på olika typer av media, inklusive att sökning i materialt inte påverkar originalet. Ett pappersarkiv nöts för varje gång det används, till slut blir materialet så slitet så man inte längre kan ha det tillgängligt. Ett digitalt arkiv kan hela tiden vara fullt tillgängligt för alla.

Naturen tar tillbaks allt organiskt material i längden. Av jord är du kommen, av jord skall du åter varda. Papper och diabilder mm har en begränsad livslängd, oavsett hur väl dom förvaras. I förlängningen måste alla arkiv digitaliseras för att över huvud taget finnas kvar.

Det stora problemet är inte i vilket format data publiceras. Om det finns kvar så kommer det ändå att vara i digitaliserad form i framtidens arkiv, oavsett om det ges ut på papper eller som "pdf" idag. Problemet är utgivnings- och arkiveringstakten.

Något som ges ut i intervall går alltid att arkivera, men sådant som är i ständig förändring sekund för sekund är oerhört svårt att arkivera så att det blir representativt.

--
Såvida inget annat angivits är eventuella åsikter i ovanstående inlägg helt och hållet mina egna personliga och inte uttryckta i egenskap av representant för någon förening. Jag är fullt kapabel att vara såhär dryg på egen hand!

Järnvägsdokument - vem sparar digitalt

av Kjell Friberg @, onsdag, oktober 09, 2019, 05:52 (13 dagar sedan) @ J. O. Andersson

Det är inte alltid det går att återskapa innehållet på en kraschad hårddisk, gamla system kanske har filformat som inte längre är kompatibla. Därför bör innehållet på sådana gamla system översättas manuellt till modernare filformat innan hårddisken kraschar. Jag har själv råkat ut för detta fenomen i den grå forntiden och tursamt nog hade jag översatt mycket av filinnehållet till ett läsbart format innan denna hårddisk gav upp. Detta uråldriga system var för övrigt självdestruerande vid felaktig hantering av filerna.

Järnvägsdokument - vem sparar digitalt

av Jan Frelin @, Vällingby, onsdag, oktober 09, 2019, 17:02 (13 dagar sedan) @ Kjell Friberg

Det finns kända exempel på att man inte lyckats läsa 50 år gamla astronomiska observationer eftersom banden inte längre gick att läsa någonstans.

Järnvägsdokument - vem sparar digitalt

av J. O. Andersson, Solna, lördag, oktober 19, 2019, 04:34 (3 dagar sedan) @ Jan Frelin

Fysiska lagringsmedia, diskformat/filsystem och filformat är tre helt och hållet olika saker. Det är som spår, tidtabell och järnvägsfordon, dom har med varandra att göra, men det är inte samma sak och det blir lite knasigt när man råkar förväxla dom.

--
Såvida inget annat angivits är eventuella åsikter i ovanstående inlägg helt och hållet mina egna personliga och inte uttryckta i egenskap av representant för någon förening. Jag är fullt kapabel att vara såhär dryg på egen hand!

Sidospårs framtid

av Stefan Skoglund @, Stenstorp, måndag, oktober 07, 2019, 18:51 (15 dagar sedan) @ Catarina

Framtidens järnvägsforskare kommer att förbanna digitaliseringen. Det är avsevärt lättare att leta uppgifter 50-100 år tillbaka i tiden, men den som vill fördjupa sig i vad som hände för 5 år sedan har det jobbigt.
Det som hände för 5 år sedan idag blir med tidens gång mer och mer intressant, men vilken digital dokumentation finns kvar om 50-100 år?

Så länge man inte bryter mot lagen (eller om spridningen är liten) så ska även digitala media lämnas in till KB.

KB är ganska så flexibla vad beträffar vilka format som de kan ta emot.

Eländet är snarare att inte så många kommunbibliotek kommer att ha den och
att mottagaren (medlemmen) enbart kommer kunna läsa den så länge deras dator eller padda fungerar (om man nu inte har en egen bra lösning för att långtidsspara den)

--
Student i järnvägsdrift, datorvetenskap, signaltekniker, och ambulerande ånglokseldare om man inte hittar mig ombord på en viss ångbåt under sommartid eller i en danslokal.

Sidospårs framtid

av Kanal C @, måndag, oktober 07, 2019, 19:33 (15 dagar sedan) @ Stefan Skoglund

Framtidens järnvägsforskare kommer att förbanna digitaliseringen. Det är avsevärt lättare att leta uppgifter 50-100 år tillbaka i tiden, men den som vill fördjupa sig i vad som hände för 5 år sedan har det jobbigt.
Det som hände för 5 år sedan idag blir med tidens gång mer och mer intressant, men vilken digital dokumentation finns kvar om 50-100 år?


Så länge man inte bryter mot lagen (eller om spridningen är liten) så ska även digitala media lämnas in till KB.

KB är ganska så flexibla vad beträffar vilka format som de kan ta emot.

Eländet är snarare att inte så många kommunbibliotek kommer att ha den och
att mottagaren (medlemmen) enbart kommer kunna läsa den så länge deras dator eller padda fungerar (om man nu inte har en egen bra lösning för att långtidsspara den)

Padda?

Sidospårs framtid

av Mattias Jansson @, måndag, oktober 07, 2019, 20:21 (15 dagar sedan) @ Kanal C

Padda?

Ett i vissa kretsar populärt namn på läsplatta. (Kommer sannolikt att om tio år vara lika frekvent använt som "nalle" om mobiltelefon är idag.)

Sidospårs framtid

av Mats Björkelund @, tisdag, oktober 08, 2019, 16:34 (14 dagar sedan) @ Catarina

Det blir lite för enkelt när man säger att det är bättre med pappersdokument och fotografier ur forskningssynpunkt. I princip allt papper tillverkat i modern tid - efter 1850 - är gjord på mekanisk pappersmassa som degraderar tämligen fort. Det blir med tiden missfärgat och sprött. Film och foton som inte är baserade på silver förstörs ännu snabbare. Så pratar vi forskning om hundratals år så är det ingen lösning att skriva ut på papper.

/Mats B

Sidospårs framtid

av Peter B, tisdag, oktober 08, 2019, 20:31 (14 dagar sedan) @ Mats Björkelund

Tyvärr försvann mitt långa inlägg om olika massatyper i "Too Many Requests."
Är majoriteten av papper verkligen från mekaniska massa menar du?

Jag har under några år jobbat på Kamyr/Kvaerner (den del som idag ingår i Valmet) som till för 25 år sedan hade levererat ca 400 kemiska massakokerier world-wide och då hade en marknadsdominans.

Nu säger jag inte att kemiska massa ger papper med bättre arkivbeständighet. Men jag är tveksam till att majoriteten av tryck- och kontorspapper görs med mekaniska massa.

Slipmassa och CMTP används ju i alla fall i omslagspapper för att ge hög hållfasthet, men i alla fall förr gjorde ju Bäckhammar omslagspapper av kemiska massa, så motsatsen finns ju.

Synd forumet kraschade.... borde väl lära mig skriva med Open office från början.

Sidospårs framtid

av Peter Lidskog @, onsdag, oktober 09, 2019, 02:47 (13 dagar sedan) @ Peter B

Jag har jobbat inom pappersindustrin i över 35 år, till allra största delen med finpapper, dvs kopierings och printerpapper. Jag har aldrig stött på mekanisk massa i denna bransch.

Sidospårs framtid

av Mats Björkelund @, onsdag, oktober 09, 2019, 11:39 (13 dagar sedan) @ Peter Lidskog

Jag skrev mekanisk pappersmassa eftersom det var det man började med men det inkluderar även kemiska processer. Men problemet kvarstår. Att gamla dokument har klarat sig flera hundra år beror på att de gjordes av lump av bomull eller linne. Efter 1850 gör man normalt inte det. Tag fram en bok som är 100 år och vik ett hörn och sannolikheten är stor att det bryts av. Och sedan har vi problemet med missfärgningar. Pappersindustrin har säkert lärt sig en del men jag har svårt att tro att vanliga tryckalster skrivs på arkivbeständigt material.

Om man googlar på "paper degradation" så hittar man massor med sidor om problemet. Library of Congress har bl a studerat ämnet. Arkivering är svårt men att bara skriva ut på papper är ingen slutlig lösning.

/Mats B

RSS-feed av trådar
powered by my little forum