Smalspåriga personvagnar: GJ (Järnväg allmänt)

av Johan O @, onsdag, november 06, 2019, 22:46 (11 dagar sedan)

Hej igen!

Vi har nu lämnat fastlandet för ett besök på Gotland. Först och främst ska vi säga att inlägget till största delen baseras på Föreningen Gotlandstågets mångåriga forskande, publicerat både här på forumet och i föreningens tidskrift ”Spårstumpen”. Vissa små bidrag kan vi dock ge, bland annat har vi hittat några nya uppgifter i VoV- och postarkiven.

Under andra halvan av 1800-talet förs flera förslag fram om att bygga järnvägar på Gotland. År 1875 har man kommit så långt att man söker koncession för en linje Visby-Hemse. Bygget drar igång under våren år 1877 och redan i september året efter är den 57 kilometer långa banan klar för invigning.

Även om trafiken är rätt blygsam de första åren uppstår det snart tankar på förlängning av järnvägen. År 1896 invigs den första etappen i GJs norra gren, linjen Visby-Väskinde.

Mycket tack vare Roma sockerbruk, som öppnas år 1894, ökar trafiken snabbt runt sekelskiftet och trots att bettrafiken bara pågår under ett par hektiska veckor under hösten ger det så stora intäkter att man kan utöka järnvägsnätet. Sträckan Väskinde-Tingstäde öppnas år 1899 och söderut förlängs banan från Hemse till Havdhem året efter.

De två sista delarna, Havdhem-Burgsvik i söder och Tingstäde-Lärbro i norr öppnar år 1908 respektive 1921. I och med det är järnvägen hela 117 kilometer lång.
Trots att konkurrensen från biltrafiken blir stor redan under 1920-talet finns det fortfarande år 1944 långt gångna planer på att förlänga den norra grenen från Lärbro till Fårösund.

Till slut är blir den ekonomiska situationen så dålig att GJ tas över av staten, först som statligt bolag år 1947 och året efter helt införlivat i SJ. Redan tolv år senare läggs persontrafiken ned och år 1964 rivs de sista spårmetrarna av fd GJ.

Fordonens nummerserier
Till skillnad många andra banor har GJ parallella nummerserier för personvagnar och godsvagnar. Normalt är risken för sammanblandning liten, men eftersom banans sommarvagnar (som har nummer i godsvagnsserien) råkar ha samma nummer som några av personvagnarna blir det lite rörigt att hålla isär vagnsindividerna.

Någon annat som rör till det lite är att GJ återanvänder vagnsnummer, det finns därför ibland en, två eller kanske tre vagnar som haft samma nummer. I det här inlägget kommer vi därför att gå igenom vagnarna typ för typ istället för rent kronologiskt.

Personvagnar
Till invigningen av järnvägen år 1878 köps hela den första vagnparken från Landskrona mekaniska verkstad. Personvagnarna är 8 till antalet, en ren förstaklassvagn, fyra kombinerade första- och tredjeklassvagnar och tre rena tredjeklassvagnar.

Förstaklassvagnen får nummer 1, AC-vagnarna nr 20-23 och C-vagnarna nummer 40-42.

Alla vagnarna har ingång från sidorna och är lika stora, men liksom på andra banor har förstaklassavdelningarna fler fönster på sidorna. Tyvärr finns det vad vi vet inga bilder på någon av vagnarna tagen under 1800-talet, varken i samband med invigningen eller senare.

[image]
Ett utsnitt av en välkänd bild från Visby visar någon av tredjeklassvagnarna C 40-42 omkring år 1910.

År 1898 klassar man ned första klass till andra klass, A 1 blir B 1 och AC 20-23 blir BC 20-23.

År 1901 sker den första ombyggnaden av vagnarna, då BC 20 börjar användas som postvagn. Man slopar tredjeklassavdelningen och vagnen får littera BD. Fem år senare blir även systervagnen BC 21 ombyggd till postvagn. Här väljer man dock att slopa andraklassavdelningen och vagnen får därmed littera CD.

De ursprungligen åtta vagnarna blir år 1908 sju när BC 22 totalförstörs i en olycka på hamnspåren i Visby. På underredet från vagnen byggs senare en tankvagn. De kvarvarande vagnarna fortsätter gå i reguljär trafik in på 1910-talet, men börjar nu konkurreras ut av modernare vagnar.

År 1919 byggs ytterligare en av vagnarna om till postvagn. Den här gången är det en tredjeklassvagn, C 42, som blir ombyggd till littera CD. Vagnen förses även med lanternintak, antingen samma år eller år 1927.

B 1 slopas som trafikvagn i början av 20-talet.

[image]
GJ lok 5 har stannat till i Roma med ett tåg bestående av vagnar ur serierna G 206-210, C 40-42 och sist C 43/CD 44.

År 1927 höjer man hastigheten på banan och de äldsta vagnarnas löpverk bedöms inte vara godkända för detta. År 1927-1929 slopas därför samtliga kvarvarande vagnar utom CD 42. Den byggs istället om med förlängt axelavstånd och blir samtidigt ren postvagn, men trots det döms vagnen ur redan efter sex år.

De slopade vagnarna får i flera fall nya liv. C 40 och D 42 blir bägge verkstadsvagnar, BC 20 och 21 blir ombyggda till I-vagnar och underredet från BC 23 förses med en hemmabyggd G-vagnskorg på sockerbruket i Roma.

Smalspåriga personvagnar: GJ

av Johan O @, onsdag, november 06, 2019, 22:46 (11 dagar sedan) @ Johan O

Tvåaxliga lanterninvagnar
Runt sekelskiftet har verkstadsindustrin på Gotland kommit ikapp fastlandet och från Fole Mekaniska Verkstad levereras år 1899 två tvåaxliga lanterninvagnar. Den ena vagnen, C 43 är en ren tredjeklassvagn medan systervagnen C 44 sitt littera till trots redan vid leveransen är en kombinerad tredjeklass- och postvagn.

[image]
Något av lok 1-3 i Tingstäde med tåg mot Visby. Tåget består av 2 st G-finkor, F-vagn, CD 44, Co 5, en sommarvagn och som sista personvagn eventuellt B 1. Om bilden verkligen föreställer vagn 1 är det i så fall så vitt vi vet den enda hittills kända bilden på vagnen.

Vagnarna blir under åren ombyggda. Det finns uppgifter om att C 43 år 1910 byggs om till BC-vagn, men det går inte att se i VoV-rapporteringen. Å andra sidan är bolaget inte alltid särskilt noggrant i sina rapporter till VoV…

Personvagnsinredningen i vagnarna börjar på 1920-talet bli omodern varför C 43 år 1927 blir degraderad till post- och resgodsvagn littera DF och används med tiden främst som reservpostvagn. Vid förstatligandet är vagnen masoniteklädd utvändigt.

[image]
Nästan hela personvagnsparken vid GJ i samma tåg. Efter loket går DF 43, de närmsta vagnarna efter finkorna är Co 2 eller 3, BCo 4, Co 8 (3) och Co 2 eller 3.

C(D) 44 blir år 1925 ombyggd, men det är okänt vad ombyggnaden innebär. År 1934 övergår vagnen till att vara reservpostvagn och enligt postverket används tredjeklassavdelningen då sedan flera år tillbaka främst för pakettransporter och som konduktörskupé. Någon gång därefter blir vagnen formellt omlittererad till DF.

[image]
En skamfilad DF 44 i Visby några år efter förstatligandet. Vagnen får aldrig något SJ-nummer utan är liksom fler vagnar på ön privatbanemärkt ända till slutet.

Boggivagnar från Fole
År 1900 levereras två för tiden helt moderna BCo-vagnar från Fole. Vagnarna får nummer i nummerserien för rena andraklassvagnar trots att man har en egen nummerserie för BC-vagnar.

[image]
En av de äldsta kända järnvägsbilderna från hela ön är denna bild tagen i Barlingbo i samband med leveransen av GJ BCo 2. Foto från Föreningen Gotlandstågets arkiv.

Fole får åter förnyat förtroende när man år 1905 beställer ytterligare två boggivagnar. BCo 4 och Co 5 är banans första vagnar med högvälvda tak, och dessutom bland de första i landet. Vagnarnas olika inredning gör att exteriören skiljer sig. BCo 4 har vid leveransen tre mindre andraklasskupéer och en större tredjeklassalong, medan Co 5 har två stora tredjeklassalonger.

[image]
Leveransbilden på BCo 4 är faktiskt tagen redan innan vagnen hunnit färdigställas, bland annat saknas märkningen. Notera skylten "Damkupé" längst till vänster på vagnssidan! Foto från Föreningen Gotlandstågets arkiv.

[image]
Under första världskriget går det tyska stridsfartyget Albatross på grund på svenskt vatten. Besättningen interneras i Tofta, och i samband med detta förevigas BCo 4 tillsammans med BCo 2 eller 3 och längst till höger sannolikt C 6 eller 7. BCo 4 har hunnit få fotogenlamporna ersatta med AGA-belysning vid denna tidpunkt.

BCo 2 och 3 går i trafik som lanterninvagnar fram till år 1924, då bägge vagnarna förses med nya teakklädda korgar med högvälvda tak på GJs egen verkstad i Visby. När de lämnar verkstaden är vagn 2 förvandlad till ren tredjeklassvagn littera Co, medan systervagnen fortsätter att vara BCo.

[image]
Co 2 efter omkorgningen, här fångad längs med ringmuren i Visby. Foto från Föreningen Gotlandstågets arkiv.

De bägge modernare vagnarna, BCo 4 och Co5 är länge oförändrade, men år 1928 rustas Co 5 upp i samband med en större revision. Året efter slopas kupéerna och andraklassavdelningen byggs om till en större salong i systervagnen BCo 4.

[image]
Co 5 är betydligt mer bildskygg än systervagnen. Denna bild är tillsammans med bilden från Tingstäde högre upp i inlägget de enda två bilderna vi hittat där vagnen med säkerhet går att identifiera, och som synes är det inte mycket av vagnen man egentligen ser på den här bilden heller… I bakgrunden syns CD 44.

Behovet av andraklassplatser minskar med tiden och i mitten av 1930-talet byggs både BCo 3 och BCo 4 om till rena trejdeklassvagnar. Co 4 får nya (stålrörs?-)soffor i hela vagnen för att försöka konkurrera med landsvägsbussarnas modernare inredning.

Smalspåriga personvagnar: GJ

av Johan O @, onsdag, november 06, 2019, 22:46 (11 dagar sedan) @ Johan O

"Sommarvagnar"
År 1906 respektive 1902 tillkommer två personvagnar, C 45 och 46, genom att man låter bygga mer permanenta korgar på två sommarvagnar. Vagnarna får med tiden bland annat riktiga fönster och uppvärmning.

Vagnarna har olika tillverkare. C 45 är tillverkad av Landskrona Gjuteri, medan C 46 är tillverkad av gotländska Graham Brothers i Visby.

[image]
På denna fantastiska vardagsbild från Visby ca år 1910 syns på spåret närmast stationshuset från vänster G 208, någon av C 40-42, C 45, BCo 2 eller 3, C 43 och sist ytterligare en finka. På mittenspåret står ett helt tågsätt med I-vagnar med bänkar för lusttåg och närmast kameran syns sommarvagnen NC 44.

C 45 är fortfarande på 30-talet en "riktig" sommarvagn på somrarna, med stora fönsteröppningar utan fönster men under vintertid något mer vinterbonad med fönstren isatta. Vagnarna används under många år främst på linjen Visby-Västerhejde och bägge finns kvar ända fram till förstatligandet.

[image]
C 45 i sitt sista trafikvagnsskick år 1946. Bilden är klippt ur den film som spelas in inför förstatligandet och sekvensen visar vagnen i ett blandat tåg tillsammans med bland annat C 46 och DF 44. Notera att vagnens ursprungliga dörr mitt på långsidan är igensatt och att ingång därför endast sker genom gaveldörrarna.

[image]
GJ C 46 avställd i Klintehamn år 1946. Vagnens mittdörr tycks inte ha använts de sista åren då både dörrhandtag och fotsteg saknas, liksom på C 45. Foto: Martin Lindström (Föreningen Gotlandstågets arkiv).

Moderna tvåaxliga vagnar
År 1909 köps två tredjeklassvagnar med länkaxlar från Södertälje verkstäder. C 6 och 7 är av samma typ som levererats till HWJ några år tidigare.

[image]
Leveransbild på GJ C 6. Notera vagnens märkning, en stor siffra högst upp på vagnssidan och en mindre längst ned på gaveln.

År 1926 byggs C 6 om med postkupé och numreras om till DF 41. Vagnen ersätter därmed de båda äldre postvagnarna BD 20 och CD 21 som slopas året efter.

Åtminstone DF 41 får med tiden masoniteklädsel, vilket knappast förbättrar vagnens utseende. Även C 7 får ny beklädnad, men vi har inte lyckats få fram vilket material som används. Bägge vagnarna får i samband med omklädningarna annan plåtindelning än tidigare, vilket knappast kan sägas förbättra vagnarnas utseende.

[image]
Ett blandat tåg bestående av G-finka, DF 41, F-vagn och Co 3, troligen i Västkinde. Med hjälp av vagnarnas littera kan vi sluta oss till att bilden är tagen tidigast i mitten av 1930-talet.

Teakklädda vagnar
Banans kanske mest påkostade vagnar levereras år 1913 då BCo 8 och Co 9 ankommer med båt från ASJ i Linköping. Vagnarna är teakklädda och framförallt BCo-vagnen har en även med tidens mått mätt mycket påkostad inredning, samma vagnstyp levereras senare till både NVHJ, NÖJ, BLJ och DHJ.

[image]
[image]
[image]
BCo 8 och Co 9 vid leveransen från ASJ respektive på båten på väg till ön.
Två år senare köps ytterligare en tredjeklassvagn från ASJ, Co 10, som är av samma typ som Co 9.

BCo 8 blir inte särskild långlivad, den förstörs helt vid en brand i Havdhem år 1918. För försäkringspengarna får man dock en helt nytillverkad vagn som övertar den uppbrända vagnens nummer.

[image]
BCo 8(2) vid leveransen från ASJ år 1919. Förutom att siffrorna på den nya vagnen är i emalj istället för polerad mässing är det inte mycket som avslöjar att det är två olika vagnar på leveransbilderna år 1913 respektive 1919.

I början av 1930-talet för bolaget diskussioner med postverket för att få ekonomiskt stöd för att ersätta de äldsta postvagnarna. Lösningen blir till slut att BCo 8 år 1934 byggs om till kombinerad post- och resgodsvagn och numreras om till DFo 42(2). Vagnen ersätter i samband med detta CD 44 som klassas ned till reservpostvagn.

[image]
[image]
DFo 42 är tyvärr en doldis när det kommer till bilder. Den syns på den översta bilden tagen i Visby hamn samt på den nedre bilden, som är tagen ur filmen som spelas in inför förstatligandet. Trots att den är i trafik ända fram till nedläggningen verkar det inte ha tagits några närbilder på vagnen.

Smalspåriga personvagnar: GJ

av Johan O @, onsdag, november 06, 2019, 22:46 (11 dagar sedan) @ Johan O

Hembyggda vagnar
Några fler personvagnar beställs inte från någon extern leverantör, men den egna verkstaden är i början av 1920-talet så pass välutrustad att man kan tillverka helt nya vagnar.

År 1926 levereras den första helt egentillverkade vagnen, Co 1(2). Den följs två år senare av Co 6(2). Vagnarna är av samma modell som ASJ-vagnarna från Linköping men skiljer i vissa detaljer.

En tredje vagn färdigställs år 1935, Co 8(3).

[image]
Co 8(3) i Burgsvik år 1946.

Den sista vagnen, Co 11, är under tillverkning när andra världskriget bryter ut och eftersom teak blir svårt att få tag på under krigsåren förses vagnen med masoniteklädsel när den färdigställs år 1942.

[image]
Co 11 i Visby år 1953. Trots att SJ bedrivit trafiken i flera år är vagnen fortfarande inte ommärkt.

Mimi
GJ köper år 1932 en teakklädd bensinmotorvagn från Kalmar Verkstad som snabbt får smeknamnet ”Mimi” (troligen en kombination av märkningen M1 och den då alldeles nya Disney-karaktären med samma namn).

Liksom många andra tidiga motorvagnar är även Mimi behäftad med vissa barnsjukdomar, dessutom gör krigets bränsleransonering att användningen avtar i början av 1940-talet. Istället börjar man använda vagnen som personvagn, men med sin tunga drivlina är vagnen opraktisk. År 1944 avlägsnas därför hela maskineriet från Mimi som i samband med detta litteras om till C 47.

[image]
Mimi, i sitt SJ-skick som Cp 348.

Även om vagnen med sina inbyggda plattformar är en rätt udda fågel vid GJ överlever den ända fram till nedläggningen.

Sommarvagnar
GJ har åtminstone åtta sommarvagnar. Sju av vagnarna, NC 13 och NC 43-48 byggs på N-vagnar och en vagn, GC(?) 202 byggs av en G-finka.

NC-vagnarna byggs om till sommarvagnar år 1893-94 och får en enklare träöverbyggnad av klassisk sommarvagnsmodell. Vagnarna saknar fönster men har gardiner som går att fälla ned. Det är till största delen okänt när vagnarna byggs tillbaka, troligen är överbyggnaderna dessutom lösa varför det kan ha varierat från år till år vilka vagnar som används som sommarvagnar.

Två av vagnarna, GC 202 och NC 43 byggs i början av 1900-talet om med ordentligare korgar, fönster och dörrar. Vagnarna numreras in i personvagnsserien och blir C 45 och 46. Se personvagnsavsnittet ovan.

NC 13 är bara sommarvagn en kort period år 1913, det är okänt varför man hade behov av ytterligare(?) en sommarvagn detta år. Kan vagnen möjligen fått låna överbyggnaden från någon av de andra vagnarna?

[image]
NC 47 finns på bild år 1923 med sommarvagnskorgen intakt. Hur länge vagnen används som sommarvagn är okänt, men korgen ställs någon gång under 1940-talet upp som stuga utanför Burgsvik. Foto från Föreningen Gotlandstågets arkiv.

Smalspåriga personvagnar: GJ

av Johan O @, onsdag, november 06, 2019, 22:47 (11 dagar sedan) @ Johan O

Resgodsvagnar
Vid invigningen år 1878 har banan sex täckta godsvagnar med broms, vilka samtliga används som resgodsvagnar (men förmodligen även för andra typer av gods, som smågrisar m.m.). Vagnarna saknar öppna plattformar men är försedda med en mindre bromskupé. De har fram till år 1895 nummer 100-105, men flyttas detta år hundra nummer uppåt i serien.

G 202 blir som vi nämnt ovan år 1898 ombyggd till sommarvagn och med tiden till personvagnen C 45.

Flera av G-vagnarna från den första serien byggs senare om till vanliga godsfinkor genom att fönstren och konduktörskupéerna tas bort. G 105 blir år 1943 bangårdsvagn i Grötlingbo.

Eftersom banan inte skiljer på F-vagnar och övriga finkor är det lite svårt att säga vilka vagnar som använts som resgodsvagnar. På bilden från Visby högre upp i inlägget går G 208 och ytterligare en liknande finka med i tåget, så förmodligen används dessa vagnar som F-vagnar vid behov. Ett tag används littera GF för bromsade finkor, åtminstone har de båda finkorna inblandade i kollisionen på hamnspåret i Visby år 1907 det litterat.

[image]
GJ F 206 blir liksom flera andra vagnar aldrig ommärkt med sitt SJ-nummer, utan rullar privatbanemärkt ända fram till skrotningen, som tycks ha påbörjats på bilden då plattformsräcket saknas. Notera att vagnen inte har skjutdörrar. Foto: Olof Sjöholm (Föreningen Gotlandstågets arkiv).

[image]
GJ F 213, som synes ganska lik F 206 ovan. Vagnen har normala skjutdörrar men i gengäld med ett typiskt gotländskt stort fönster i konduktörskupén. Foto: Olof Sjöholm (Föreningen Gotlandstågets arkiv).

År 1911 levereras två moderna F-vagnar från Ljunggrens, F 222-223. Senare får även systervagnen G 226 littera F.

[image]
En gavel tillhörande någon av F 222 eller 223 i Hemse strax före förstatligandet.

Vid förstatligandet är följande sex vagnar resgodsvagnar:
F 206, levererad av Landskrona Gjuteri år 1896. Vagnen blir F-vagn år 1911.
F 212, levererad av P A Otter i Visby år 1899. Okänt när vagnen blir F-vagn.
F 213(2), levererad av Fole år 1902. Vagnen blir F-vagn år 1911.
F 222-223 & 226, se ovan. Okänt när G 226 blir F-vagn.

[image]
[image]
Fd GJ F 223 respektive 226 avställd tillsammans med flera andra vagnar år 1956. Foto: Olof Sjöholm respektive Erik Sundström (Föreningen Gotlandstågets arkiv).

SJ-tiden
Vid förstatligandet slopas de äldsta personvagnarna, däribland DF 43 och DF 44. Efter några år som tjänstevagnar säljs korgarna och underredena skrotas. Samma öde drabbar även C 7, som säljs som sommarstuga i början av 1950-talet.

[image]
DF 43 utanför verkstaden i Visby, korgen är lossad från underredet och kommer inom kort att bli sommarstuga.

Co 4 och 5 är tänkta att få nya korgar hos KVAB i Kalmar. De gamla korgarna slopas därför och säljs som stugor medan underredena skeppas över till fastlandet. Efter några år hos KVAB väljer man dock att slopa planerna och underredena skrotas. Eventuellt används två boggier till en samtidigt ombyggd hjälpvagn.

De moderna personvagnarna används i trafiken fram till nedläggningen, dock i allt mer begränsad omfattning eftersom rälsbussarna utgör grunden i persontrafiken. Några vagnar används bland annat vid betkampanjerna. Två vagnar flyttas till fastlandet och används på fd VGJ.

Efter nedläggningen ställs de kvarvarande vagnarna upp i Visby, där de sedermera skrotas. SJ är måna om att vagnarna verkligen ska skrotas, man skickar till och med ut skrivelser att ”Skrotningsfirmorna skall förbinda sig att inte sälja vagnkorgarna för uppställning”.

Finkorna slopas också runt nedläggningen, men här är man uppenbart inte lika känslig för att korgarna ska säljas. Tvärt om verkar större delen av banans ca 50 godsfinkor hamna som uthus, garage, fårhus och liknande spridda över större delen av ön.

[image]
En F-vagn och en G-finka avställda utanför verkstaden i Visby. Det är inte helt otroligt att även dessa bägge vagnar senare får nya liv som uthus. I bakgrunden skymtar KlRJ C 302(2).

Smalspåriga personvagnar: GJ

av Johan O @, onsdag, november 06, 2019, 22:47 (11 dagar sedan) @ Johan O

Bevarade fordon
Samtliga bevarade personvagnar och resgodsvagnar från de Gotländska järnvägarna finns hos Föreningen Gotlandståget (GHJ).

Tack vare att många av personvagnarna slopas innan den strama skrotningspolicy som vi citerar ovan införs överlever ovanligt många vagnskorgar från banan som sommarstugor.

Från ursprungsuppsättningen från år 1878 finns två personvagnar bevarade, AC 23 och C 42. Bägge vagnarna slopas redan under privatbanetiden och korgarna säljs som stugor. C 42 kan tas över år 1976 och renoveras till nära leveransskicket inför 100-årsjubileumet år 1978. Den placeras på ett fd personvagnsunderrede som använts vid Roma sockerbruk. Underredet härstammar från AC 23.

Korgen till just denna vagn ställs upp som stuga i Burgsvik någon gång runt år 1930. Föreningen tror länge att det rör sig om den sent slopade fd GJ C 40, men i samband med att den hämtas av GHJ år 2014 visar sig vagnen i själva verket vara AC 23, vilken man därför både har ramverk och korg till. Korgen avvaktar renovering, och ska vagnen återfå sitt originalunderrede behöver ett nytt ramverk tillverkas till C 42.

[image]
Korgen från AC 23 i Hässelby.

De båda Folebyggda lanterninvagnarna C 43 och CD 44 blir sommarstugor i början av 1950-talet. 43:an är i ett mycket dåligt skick när den tas över av GHJ tjugo år senare men efter en mycket omfattande renovering är vagnen klar år 1998. Systervagnen tas över år 1985, och renoveras till leveransskick 2005-2011. Ödets ironi är dock att vagnarna egentligen borde byta identitet med varandra, då 43 aldrig varit CD men däremot C och 44 vice versa.

Även de båda likaledes Folebyggda boggivagnarna GJ BCo 4 och Co 5 finns båda bevarade som korgar hos GHJ. Co 5 kan hämtas i Högklint redan år 1980, medan BCo 4 som delats i två halvor i Bungenäs kommer ”hem” 25 år senare. Bägge vagnarna avvaktar renovering och är i behov av nya underreden.

GJ Co 8(3), byggd på GJs verkstad i Visby, ingår i museitåget som ställs upp i Roma efter nedläggningen. Vagnen är den enda av de ”moderna” personvagnarna på ön som överlever skrotningarna efter nedläggningen.

Tillsammans med några få andra museibanor kan GHJ stoltsera med en original sommarvagn. N 47 ställs efter nedläggningen upp i museitåget i Roma. Korgen hamnar som vi nämnt ovan utanför Burgsvik och vad vi förstått tillhör korgen sedan några år tillbaka föreningen.

[image]
Korgen från NC 47 år 2006. Foto: Stefan Olsson

Resgodsvagnarna är det inte mycket sämre med. Av 1878 år uppsättning finns korgarna till både G 103/203 och 104/204 bevarade. Vagnarna tas över av föreningen år 1985 och avvaktar renovering. Tillsammans med AC 23, C 42 och N(C) 47 har man därför hela 5 vagnar och dessutom ett av loken från banans invigningsår, inte illa!

Ytterligare två F-vagnar från GJ finns bevarade som korgar i lite sämre skick hos GHJ. F 206 används efter nedläggningen som garage i Roma och tas omhand av föreningen år 1996. Vagnen saknar bland annat ena gavelväggen.

F 213 räddas år 1985 och avvaktar renovering. Vagnen är enligt uppgift i bättre skick än F 206 men saknar bland annat ramverket under plattformstaket.

Dessutom är det inte helt omöjligt att ytterligare någon vagn finns kvar som stuga, uthus, garage eller liknande på ön…

Fordonslista
[image]

Källor till uppgifterna härstammar till stor del från Föreningen Gotlandståget mångåriga forskning kompletterat med uppgifter från Riksarkivet, dels från Väg & Vattenbyggnads¬styrelsens årliga rapporter från de enskilda järnvägarna, men även Postarkivet, SJ maskinbyrås slopningsskrivelser m.m. Några uppgifter är även tagna från Landsarkivet i Vadstena, där KVABs arkiv och vissa delar av Postarkivet finns bevarat.

En liten förklaring till tabellen:

De grå fälten markerar att fordonen har bytt nummer, är inköpta eller har sålts vidare till andra banor.

Kolumnen med SJ-id är något förenklad, endast första SJ-littera är angivet. Det kommer en mer komplett lista över SJ-vagnarnas öden senare, inklusive ombyggnader under SJ-tiden m.m.

Nästa gång fortsätter vi med de Gotländska järnvägarna och tar en titt på KlRJ.

/Johan & Stefan
Bilder från Digitalt museum, Föreningen Gotlandstågets arkiv samt egen samling.

Smalspåriga personvagnar: GJ

av Ante Svensson II, torsdag, november 07, 2019, 10:39 (10 dagar sedan) @ Johan O
Redigerad av Ante Svensson II, torsdag, november 07, 2019, 10:46

Bra sammanställning! Lite tillägg:

Från 1878 är nummerserien som nämnts 1- för A-vagnen, 20-serien för AC-vagnarna och 40-serien för de rena C-vagnarna. C 43 och 44 utgör ju en fortsättning på denna serie, precis som C 45 och 46. Redan när C 6 och 7 kommer överges dock serien och de två nya vagnarna numreras i serien 1 - där alla moderna vagnar placeras. 40-serien blir därefter en nummerserie för post- och resgodsvagnar från ombyggda personvagnar. Uddavagnarna 45 och 46 flyttas dock inte till 1-serien. Dessa vagnar användes ju mestadels som förstärkningsvagnar och hyrdes ofta ut till Västerhejdebanan. Nummer ett hålls reserverat för B 1 (f d A 1) men till sist får en GJ-byggd boggivagn detta nummer.

Är man intresserad av märkning så hade GJ ursprungligen gul märkning på röd botten. A 1 var f ö den enda vagn som var blå, inte rödbrun, AC-vagnarna hade alltså inga klassfärger, ens 1878. När teakvagnarna kom med ASJ-vagnarna hade dessa märkning i polerad mässing. Först med de egenbyggda vagnarna införde GJ vita emaljerade bokstäver på dessa vagnar. DF-vagnarna i 40-serien, samt C 45 och 46 fick på 40-talet vit märkning med ett centrerat GJ på långsidorna. Klassmärkningen försvann i skiftet 30 - 40-tal då 2 klass försvann. Co 4 och 5 verkar dock ha haft gul märkning till slutet. Sedan så beslöt SJ att märka om Gotlandsvagnar mestadels vid revisioner. Det ger att GJ-märkta vagnar rullade länge. GJ Co 11 var fortfarande EJ-märkt 1952.

Leveransbilden av BCo 4 förefaller visa en omärkt vagn, men jag skulle hävda att den var märkt men att den ortokromatiska filmen inte visar detta. Upplättade bilder i Photoshop antyder nämligen detta... Vagnen hade tre små kupéer med sidogång samt en salong i 2 klass, samt en tredjeklasskupé. Senare (har inte papper här) byggdes den om med 2 klass salonger och en stor 3 klasskupé. Småkupéerna togs då bort. Slutligen slopades 2 klass och hela vagnen blev litt. Co med galonsoffor med tagelstoppning. Toaletten flyttades till mitten av vagnen. Redan på 1940-talet gick den mest som reservvagn.

Co 5 är mycket riktigt fotoskygg. Halva vagnen syns i Kvarnstedts bok där en GJ-vagn syns i Klintehamn som ett bevis på att materielen blandades under statliga GJ:s enda år. Man kan där se att vagnen troligen behöll GJ:s gula märkning till slutet. Korgen anger att olika varianter förekom. Vagnen behöll sitt ursprungsskick och erhöll "sedvanligt underhåll". Mitt i vagnen, vid de två enkelfönstren fanns en liten mellankupé utan soffor med enbart fällsitsar, Jag har sett en skiss över inredningens utformning från 1940-talet och där klassas vagnen som sjaskig och i avsaknad av gardiner. Anges som mestadels bromsvagn i bettåg.

Frågan ställs på vilket sätt C 44 byggdes om: På motsatt sida av vagnen sattes ett helt fönster samt en fönsterhalva igen då postinredningen byggdes om. Samtidigt flyttades mittväggen så att 1/4 av vagnen var F-avdelning med bibehållna säten och 3/4 var postkupé. Ingen genomgång fanns. Samma sak gjordes inne i BD 43 och 2 klassinredningen togs ur och ersattes med träsoffor.

GJ byggde korgen till Mimi. Namnet lär kommit från märkningen M1 från övergångsbryggorna på gavlarna.

Man kan skilja på F 206-207 och 212-213 på bilder genom att de förstnämnda hade dubbla bladdörrar medan de senare hade skjutdörrar av plåt. På bilden från Roma är det alltså 206 eller 207 man ser, medan båda typerna syns på paradbilden från Visby 1910. GJ blandar litterorna G och F på sina slutna vagnar i början och flera av de tidiga vagnarna figurerar både som litt. F och litt. G. Både F 206 och 207 finns kvar och GHJ erbjöds att köpa 207 kring millennieskiftet, men pengar saknades och korgen var mer ombyggd än 206 som redan finns bevarad. Den utgör idag övningslokal åt en flöjtist på mellersta ön.

GJ C 42 hade kvar postlanterninen 1977 när den räddades. Tyvärr revs den 1977-78 när vagnen renoverades till sitt 1878-skick utan dokumentation. Under åren 1998 - 2014 stod den avställd och i samband med att den åter togs i trafik justerades en del missar i märkningen och vagnen återfick bagagehyllor och korrekta ledstänger.

Den sista personvagn som skrotas är f d DF 41 som skrotas i Visby 1964 efter att ha gått som personalvagn i rivningståget. Även f d Co 8 (3) gjorde det, men den hamnade i museitåget i Roma. Korgar från GJ:s större F-vagnar ur 220-serien finns kvar in på 1970-talet då de skrotas. Korgen från GJ C 7 står kvar på Sudret in på 1980-talet då den eldas upp. Ytterligare någon korg, troligen från BCo 2 eller 3:s Fole-korgar finns kvar på norra ön länge men försvinner. Korgen från C 45 påträffas i fallfärdigt skick på 70-talet, men rivs kort därpå. Men av de banor som försvann så pass tidigt som 1960 uppvisar GJ en otroligt hög grad av bevarade vagnar.

Ante

RSS-feed av trådar
powered by my little forum