Semaforvingar (Signaler/säkerhet)

av Peter Johansson, tisdag, november 12, 2019, 22:57 (24 dagar sedan)

På Gunnar Ekevings eminenta hemsida kan man få reda på mycket om bl.a. semaforer och hur de har utvecklats genom åren. Det står beskrivet i de äldsta handlingarna att semaforvingarna ska vara
placerade "synligt från tåget till vänster om masten". Detta kommer igen i all skrivning om semaforer. När det gäller T-semafor är det den vänstra vingen om masten som gäller för tåget.
Min fråga är: Har det varit så på alla järnvägsbolag, oavsett om man har haft t.ex. högerkörda lok? Eller om semafor varit placerad till höger om spåret (Tysk förebild?) har det funnits
semaforer i Sverige med vingarna till höger?
Peter Johansson

Semaforvingar

av Sven Bårström @, Järfälla, onsdag, november 13, 2019, 10:39 (23 dagar sedan) @ Peter Johansson

Jag har ingen komplett bild av detta, men jag tittade i BJ minnesskrift från 1922. BJ principer torde ha varit viktiga för de banor som hade högerkörda lok, vilket ju gällde BJ med flera GDG-banor och GBJ.
BJ försignaler och semaforer stod dock enligt boken på vänster sida i den färdriktning som signalen var avsedd för. Semaforerna hade också vingarna åt vänster. Principen torde ha varit att lokbiträdet (som arbetade på hyttens vänstra sida) i första hand skulle läsa signalerna. Lite diskutabelt, kan man tycka, men det fanns kanske någon för oss svårfunnen anledning till det.
Sven B

--
Sven B

Semaforvingar

av Ulf Pålsson @, Stockholm, onsdag, november 13, 2019, 10:51 (23 dagar sedan) @ Peter Johansson
Redigerad av Ulf Pålsson, onsdag, november 13, 2019, 11:03

Min fråga är: Har det varit så på alla järnvägsbolag, oavsett om man har haft t.ex. högerkörda lok? Eller om semafor varit placerad till höger om spåret (Tysk förebild?) har det funnits emaforer i Sverige med vingarna till höger?

Mitt svar blir: I Sverige har semaforvingen(-vingar) till vänster om masten alltid varit den/de gällande.

Det grundar jag på att jag, trots intensivt studerande av trafikregler hos SJ från 1858 och hos EJ från 1880 inte har funnit något som tyder på motsatsen. Även Köping – Hults järnväg hade vingen åt vänster som den gällande från 1856. (Teoretiskt kan det naturligtvis inte fullständigt uteslutas att någon annan EJ från tiden före 1880 kan ha haft semaforer med den högra vingen gällande, men jag anser att det är väldigt osannolikt.)

Att det blev den vänstra vingen som gällde beror på att det brittiska inflytande var totalt när järnvägen kom till Sverige. Det var också brittiskt inflytande som gjorde att vingen ursprungligen pekade nedåt när signalen inte visade ”stopp”. Visserligen ökade det tyska inflytande väsentligt senare under 1800-talet, men det ändrade inte på principen med semaforvingen. Det tyska inflytande ledde dock under 1890-talet att det sattes upp tvåvingade (och så småningom även trevingade) enkelsidiga semaforer för att möjliggöra olika signalering till huvudtågväg och sidotågväg. I början fortsatte vingen/vingarna att peka nedåt även på dessa, men 1907 bestämde man sig för att ändra vingarna så att det skulle peka uppåt i stället, enligt tysk modell (men fortfarande åt vänster).

Trots att vänsterplacering av signaler har varit och är huvudnormen i Sverige har det varit ganska vanligt att även enkelsidiga semaforer har placerats till höger om spåret, alltså med vingen pekande in över det spår som signalen gäller för. Orsaken till det kan ha varit siktskäl (kurva, ….) eller helt enkelt för att förenkla lindragningen från stationens ställverk. Det är väl inte uteslutet att en del högerplacering kan ha tillkommit för att underlätta för föraren på högerkörda lok, men det vet jag inget närmare om.

Kuriosa 1: Även i Norge var det semaforvingen åt vänster som ursprungligen gällde, också där p.g.a. brittiskt inflytande. Senare bestämde man sig för att ändra till att ha den/de gällande vingen/vingarna åt höger. Under en övergångsperiod i början av 1900-talet förekom båda lösningarna, något som torde ha vållat en del problem. Det gällde då att ha god linjekännedom och lokalkunskap!

Kuriosa 2: I länder med vänsterplacering av signaler som huvudnorm är det i princip vinge/vingar åt vänster som är den/de gällande, och tvärtom för länder med högerplacering av signaler. Men två länder avviker: 1) I Schweiz har man haft vänsterplacering som huvudnorm men vinge/vingar åt höger som den/de gällande. 2) I Finland har man haft högerplacering som huvudnorm men vinge/vingar åt vänster som den/de gällande. Mitt antagande är att detta beror på att signalinrättningar i princip inskaffades från Tyskland resp. från Sverige.

Kuriosa 3: I Frankrike har en vanlig semafortyp varit en med en vinge som vrids kring vingens mittpunkt. Där går det alltså inte att tala om ”vinge åt vänster” eller ”vinge åt höger”, och inte heller om att "vinge nedåt" eller "vinge uppåt" (fast det är den vänstra delen som pekar nedåt). I större delen av landet är det vänsterplacering av signaler som gäller, och det finns också ”vänsterpekande” semaforvingar. Undantag dock för Alsace och delar av Lorraine, där signaler är högerplacerade och det är semaforvinge åt höger som gäller; detta beroende på att dubbelspår och ställverk i den landsdelen byggdes upp av tyska bolag under den tid då den kallades Elsass och Lothringen.
/up

Semaforvingar

av Stefan Isaksson @, Uppsala, onsdag, november 13, 2019, 11:52 (23 dagar sedan) @ Ulf Pålsson

Om jag kommer ihåg min SJ 50-årshistorik rätt, så var ett av SJ åligganden att utfärda reglemente även för de enskilda järnvägarna. En naturlig följd av det torde varit att semaforvingar till vänster blev norm även i EJ reglemente.
Till saken hör att en järnväg med udda riktning på semaforvingarna skulle ha problem vid föreningsstationer med järnvägar med semaforvingarna i normalriktningen, om några semaforer till äventyrs skulle finnas där (istället för skivsignaler).

Sedan är det knappast något större problem med semaforer med vingar stickandes ut över spåret som står på så att säga fel sida av spåret; majoriteten av semaforerna torde varit T-semaforer, och där har man i alla händelser sådana problem i den ena körriktningen, det enda man kan välja är i vilken körriktning det är problem.

Och när det gäller T-semaforer är det verkligen viktigt att det inte är någon tvekan vilken av vingarna som gäller för tåget. (För envingade signaler kan ju signalens själva placering göra klart vilken riktning semaforen gäller för, så där kan man ju tänka sig en blandning av vingriktningar även om alla säkerhetsmedvetna personer säkert är överens om att det vore en dum idé.)

Det är väl inte strikt omöjligt att järnvägar med högerstyrda lok KUNDE fått högervingar om de verkligen ansträngt sig, men ärligt talat varför skulle de?

SI

Semaforvingar

av Christer Brimalm @, onsdag, november 13, 2019, 16:54 (23 dagar sedan) @ Stefan Isaksson

Ytterligare kuriosa:
Great Western Railway, som var ett av de största järnvägsbolagen i Storbritannien (mycket större än SJ) hade högerkörda lok men semaforerna på vänster sida om spåret!

Semaforvingar

av Richard Loe @, onsdag, november 13, 2019, 19:43 (23 dagar sedan) @ Peter Johansson

På Gunnar Ekevings eminenta hemsida kan man få reda på mycket om bl.a. semaforer och hur de har utvecklats genom åren. Det står beskrivet i de äldsta handlingarna att semaforvingarna ska vara
placerade "synligt från tåget till vänster om masten". Detta kommer igen i all skrivning om semaforer. När det gäller T-semafor är det den vänstra vingen om masten som gäller för tåget.
Min fråga är: Har det varit så på alla järnvägsbolag, oavsett om man har haft t.ex. högerkörda lok? Eller om semafor varit placerad till höger om spåret (Tysk förebild?) har det funnits
semaforer i Sverige med vingarna till höger?
Peter Johansson

Semaforsignaler på järnvägar har sitt ursprung i de olika semaforsystem som utvecklades för militära bruk. I Storbritannien var det Generalen Pasley som år 1841 föreslog att den semaforbaserade fälttelegrafen kunde modifieras för användning på järnvägarna. Förslaget mottiogs posotovt och man började installera semaforer. Eftersom britterna av historiska skäl körde på vänster sidan på både väg och järnväg blev det naturligt att semaforvingen som gällde för tågets färdriktning skulle vara den som pekade till vänster om masten/stolpen, och signalerna placerades på vänster sida om spåret. (Som parentes, det var av samma historiska skäl som föraren av de första loken satt på höger sida, precis som kusken gjorde på en vagn.) På liknande sätt så placerades signaler på höger sida i Tyskland och Nederländerna, med semaforvingar som pekade till höger om spåret.

Semaforvingar

av Överkörmästaren, onsdag, november 13, 2019, 22:10 (23 dagar sedan) @ Richard Loe

Eftersom britterna av historiska skäl körde på vänster sidan på både väg och järnväg blev det naturligt att semaforvingen som gällde för tågets färdriktning skulle vara den som pekade till vänster om masten/stolpen,

Det där förstår jag inte. Det förklarar att man ställde stolpen till vänster om banan (annars skulle de hamna mellan spåren vid dubbelspår) men jag förstår inte hur det förklarar vingarnas placering på utsidan om masten, pekande BORT från det spår de gäller för.

Just ving-riktningen borde väl snarare förklaras av något praktiskt övervägande, t ex att man skulle behöva en längre mast för att kunna ställa signalen hinderfritt med vingarna mot spåret, eller nåt sånt.

Semaforvingar

av Stefan Isaksson @, Uppsala, onsdag, november 13, 2019, 22:19 (23 dagar sedan) @ Överkörmästaren

Just ving-riktningen borde väl snarare förklaras av något praktiskt övervägande, t ex att man skulle behöva en längre mast för att kunna ställa signalen hinderfritt med vingarna mot spåret, eller nåt sånt.

Jag har haft samma fundering, och visst är det så att om semaforen pekar bort från spåret så är det enklare att placera den: det går att ha den i jämnhöjd med vagnarna om det skulle vara lämpligt av siktskäl.
Sedan kan det ju vara så enkelt som att läsriktningen som bekant är från vänster till höger i Europa, och då är vi ju faktiskt tränade att börja titta på den sidan av semaforen (fast det förklarar ju inte den tyska ordningen, men de tidiga tyska semaforerna var ganska annorlunda mot dagens, och de signalerade tydligen inte ens till tågen utan användes för signalering mellan stationerna).

SI

Semaforvingar

av Richard Loe @, torsdag, november 14, 2019, 11:57 (22 dagar sedan) @ Stefan Isaksson

Just ving-riktningen borde väl snarare förklaras av något praktiskt övervägande, t ex att man skulle behöva en längre mast för att kunna ställa signalen hinderfritt med vingarna mot spåret, eller nåt sånt.


Jag har haft samma fundering, och visst är det så att om semaforen pekar bort från spåret så är det enklare att placera den: det går att ha den i jämnhöjd med vagnarna om det skulle vara lämpligt av siktskäl.
Sedan kan det ju vara så enkelt som att läsriktningen som bekant är från vänster till höger i Europa, och då är vi ju faktiskt tränade att börja titta på den sidan av semaforen (fast det förklarar ju inte den tyska ordningen, men de tidiga tyska semaforerna var ganska annorlunda mot dagens, och de signalerade tydligen inte ens till tågen utan användes för signalering mellan stationerna).

SI

Åtminstone i Storbritannien så har vingriktningen att göra med den orienteringsvinge som fanns i det militära semaforsystemet. Eftersom det militära systemet behövde visa 26 bokstäver och 10 siffror så behövde man använda två vingar, en eller båda av vilka kunde användas på var sida stolpen. Systemet skickade också signaler i båda riktningar, och då blev det nödvändigt med en extra orienteringsvinge som visade åt vilket håll man skulle läsa signalen från. Denna orienteringsvinge pekade alltid vänster i det brittiska systemet när man läste från avsett håll, så det blev naturligt att när man införde en mycket förenklad variant av systemet på järnvägarna så pekade vingen/vingarna på järnvägssignalerna åt vänster när man läste dom från den avsedda körriktningen.

Semaforvingar

av Överkörmästaren, fredag, november 15, 2019, 22:31 (21 dagar sedan) @ Richard Loe

Intressant!

Semaforvingar

av BM @, Borlänge, torsdag, november 14, 2019, 08:51 (22 dagar sedan) @ Richard Loe

Hej, kan det då inte vara så att de militära landbaserade semafors systemen i sin tur övertagit idén och signalerna från de den rent fysiskt kroppsliga sjömilitära semaforeringen.

För övrigt läste vi om semaforer på lokförarskolan i Mjölby 1980. Det fanns då bara en semafor i bruk där jag körde och det var semaforen i Fågelsjö. Fågelsjö var alltid obevakad.
När sedemera Fågelsjö skulle användas i tågföringen och började bevakas ersattes semaforerna av en huvudljussignal.

Vänliga Hälsningar Bengt Mårtensson

Semaforvingar

av Peter Johansson, fredag, november 15, 2019, 00:00 (22 dagar sedan) @ BM

Tack alla för de uttömmande svar ni gett.
Det har för mig alltid varit en fundering
Varför semaforvingarna inte symboliskt spärrat av banan i stoppställning, d.v.s. varit riktade in över spåret.
Peter Johansson

RSS-feed av trådar
powered by my little forum