Som Gunnar Ekeving skriver på sidan om Malmbanans fjb hade man redan från fjärrblockeringens början en fjbc i Kiruna för den svenska delen av banan och en i Norge för den norska.

Men var låg denna norska central? Nere i Narvik?

Det är svårt att tänka sig någon annanstans än just i Narvik. Det är ju det ena verkliga samhället längs Ofotbanen där man kunde rekrytera personal.

Så här såg den i varje fall ut för fem år sedan.

Som Gunnar Ekeving skriver på sidan om Malmbanans fjb hade man redan från fjärrblockeringens början en fjbc i Kiruna för den svenska delen av banan och en i Norge för den norska.

Men var låg denna norska central? Nere i Narvik?

Den ligger fortfarande i Narviks stationshus. Men dess saga är snart all. Fjärrstyrningen för (Narvik) - Bjørnfjell ska flyttas till Trondheim. Men Narvik fortsätter att vara betjent stasjon (=lokalbevakad) tills ERTMS/ETCS gör sitt intåg på Ofotbanen.

Centralen var utförd enligt system LME JZA 11 (med svart panel) och var belägen i stationshuset i Narvik. Relärummet fanns i källaren i anslutning till lokalställverkets relärum.

Den norska anläggningen sträckte sig till Abisko 32 längst i öster på svensk sida, sedan Björkliden 33, Kopparåsen 34, Vassijaure 35, Björnfjell 41, Katterat 42, Rombak 43, Straumsnes 44 och längst i väster Narvik (anslutningen mot lokalställverket) 45.

På motsvarande sätt var den svenska anläggningen utsträckt till Nk på norsk sida.

Efter att den gamla svenska anläggningen togs ur drift på svenska sidan försvann även den gamla norska anläggningen på svenska sidan. Jag vet inte om detta skedde samtidigt men under senare tider var i varje fall enbart de norska stationerna kvar i den norska anläggningen.

Det var frågan om två separata anläggningar med parallellkopplade understationsstativ för manövrering av ställverken. När jag frågade fjtkl Nk huruvida man utnyttjade möjligheten att manövrera det andra landets ställverk fick jag om jag minns rätt ett svar som tydde på att detta inte normalt tillämpades men att det var till stor nytta för fjtkl att kunna se vad som hände och höll på att hända på andra sidan gränsen. Hur det ser ut i dag vet jag inte. Andra vet bättre hur man gjorde i praktiken och hur set det ut i dag.

Fjbc-reläutrustningen från Nk är bevarad i Sverige. Jag var nämligen med om att montera ner den i Nk. Panelen torde ännu vara kvar i Norge. I samband med demontaget, som med behörigt tillstånd, gjordes en mörk natt i Nk, stod vi inför den intressanta situationen, som i många liknande fall, att anläggningen inte var helt spänningslös, trots att så borde ha varit fallet. Då får man försöka förstå vad i hela världen ännu är inkopplat och hur det eventuellt hänger ihop med något som kanske ännu är i drift. Man vill ju exempelvis ogärna förorsaka spänningslös kontaktledning på halva malmbanan som en konsekvens av järnvägshistoriska projekt. Situationen löste sig efter en tids funderingar, ritningsläsning, ryckande i kablar och framletning och urtagning av säkringar och lossande av trådar ur plintar samt självfallet koll med fjtkl. Det är alltid en intressant utmaning att mitt i natten ställas inför en plåtlåda innehållande diverse utrustning med spänningen inkopplad och försöka förstå vad i fridens namn detta är för något.