Smalspåriga sommarvagnar - 2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

I samband med ett modellbygge av en smalspårig sommarboggievagn (heter det så?) uppstår några funderingar som jag kanske kan få hjälp med.

Kalmar verkstad tillverkade 1922-23 fem vagnar till KBJ, KTsJ och VGJ. De två första var i princip identiska medan de tre VGJ vagnarna var en "modul" /fönster) längre. Alla fem vagnarna förstatligades och fanns med i princip fram till 1960. Tre funderingar uppstår;

Eftersom vagnarna tydligen ursprungligen var att anse som förstärkningsvagnar eller reservvagnar, var vagnarna påkostade teakklädsel eller var det enkel och billig furuklädse? Även om man valt furuklädsel kan denna ju målats för att imitera teak, har någon tillgång till kontraktshandlingar eller bolagshandlingar som klargör detta?

Vidare undrar jag varför bolagen satsade på så pass enkla men ändå troligen relativt dyra boggivagnar och inte "riktiga" vagnar?

Hur använde SJ vagnarna efter förstatligandet, i alla fall tycks VGJ vagnarna kostats på viss kvalitetshöjning?

Ola Ahlström
Malmö

Såvitt jag vet var det målat furu. Inte ådrat eller andra finesser. Åtminstone på Roslagsbanan. En sån finns på ULJ om du vill se en. SRJ täcker för de öppna sidorna med skärmar så de kunde användas som extra vagnar vid behov. Då det blev kallare ställdes de upp på ett stickspår i Östberga på Näsbyparksgrenen.

Njae, historien om SRJ sommarvagnar var lite mer komplicerad än så. Vissa byggdes utan fönster och fick aldrig några, andra byggdes med fönster.
Gemensamt för SRJ sommarvagnar (utom nr 85 som var byggt på ett motorvagnsunderrede, och tror jag ett par tre vagnar tilldelade Djursholmslinjen), var att korgarna var lösa skrov på No-vagnar, så i teorin gick de som godsvagnar på vintern.
I verkligheten verkar det som om korgarna i många fall aldrig lyftes av, varmed vagnarna i var praktiken permanenta personvagnar.

Såvitt jag vet byggdes ingen av sommarvagnarna i teak, och jag tvivlar på att de målades för att likna teak.

När det gäller de vagnar frågeställaren tar upp låter det på mig som om de inte var lösa skrov, och därför knappast användes som godsvagnar på vintern. De var nog fortfarande billiga (enkelt byggda) vagnar, så jag tvivlar på teak där heller. Jämför med SJ C4.

När det gäller de vagnar frågeställaren tar upp låter det på mig som om de inte var lösa skrov, och därför knappast användes som godsvagnar på vintern. De var nog fortfarande billiga (enkelt byggda) vagnar, så jag tvivlar på teak där heller. Jämför med SJ C4.

Rätt, dessa två vagnar, liksom de tre storasystrar som levererades till VGJ, var alla ganska ombonade vagnar. Till exempel hade de alla toalett och fönster. Flera kostades senare på nya säten, gardiner, och när det gäller i alla fall VGJ vagnarna, gasbelysning. Detta borde innebära att de tre bolagen anskaffade vagnar med en "bättre" klass än rena sommarvagnar. Under perioden när dessa 2 + 3 vagnar levererades var uppenbarligen åter teak en vanlig ytterklädsel varför frågan om vad dessa vagnar fått uppstår. Jag har tidigare framfört/ifrågasatt om små (?)järnvägbolag hade ekonomi att kosta på sig vagnsklädsel av sådant exklusivt slag, samtidigt som jag förstått att det inte var ovanligt att måla furuklädsel så att det såg ut som teak. Kanske är enda sättet att få klarhet att hoppas att det finns kontraktshandlingar från 1922/23 bevarade.

Tacksam för gjorda kommentarer.

Ola Ahlström
Malmö

Teakklädsel infördes inte för att den var exklusiv, utan för att trädslaget teak har en naturlig motståndskraft mot röta och mögel. Teak är helt enkelt den mest hållbara lösningen i krävande miljöer, framför allt till sjöss, men även i järnvägsmiljö.

Valet av teakklädsel var alltså i första hand ett ekonomiskt beslut, det förväntades ge lägre underhållskostnader på lång sikt.

Sedan kan kortsiktiga ekonomiska överväganden (t ex kort förväntad användningstid, eller bolagets svaga ekonomi vid tiden för investeringen) göra att teak valdes bort.

Teakklädsel infördes inte för att den var exklusiv, utan för att trädslaget teak har en naturlig motståndskraft mot röta och mögel. Teak är helt enkelt den mest hållbara lösningen i krävande miljöer, framför allt till sjöss, men även i järnvägsmiljö.

Valet av teakklädsel var alltså i första hand ett ekonomiskt beslut, det förväntades ge lägre underhållskostnader på lång sikt.

Sedan kan kortsiktiga ekonomiska överväganden (t ex kort förväntad användningstid, eller bolagets svaga ekonomi vid tiden för investeringen) göra att teak valdes bort.

SI

Utryckte mig slarvigt med min formulering "exklusivt" väl medveten om just teakens förträfflighet mot röta och mögel. Rent historiskt är det ett intressant faktum att Royal Navy på tidigt 1800-tal lät bygga flera seglande örlogsfartyg just i teak. Örlogsvarvet i Bombay levererade till exempel tre 84-kanoners tvådäckade linjeskepp mellan 1819 och 1826. Svenska flottan fick under beredskapsåren 24 motorminsvepare, M3 - M26, som delvis var byggda i mahogny, en skröna (?) säger att det rådde myteristämning när fartygen skulle gråmålas. Alltså visar detta att "feta" träslag hade en erkänd fördel underhållsmässigt men samtidigt att det var en bristvara vid orostider.

Delar fullständigt din tolkning.

Ola Ahlström
MAlmö

Då det blev kallare ställdes de upp på ett stickspår i Östberga på Näsbyparksgrenen.

Det var de tre Djursholmssommarvagnarna, 36-38, som ställdes upp i Östberga.
/tell

Eftersom vagnarna tydligen ursprungligen var att anse som förstärkningsvagnar eller reservvagnar, var vagnarna påkostade teakklädsel eller var det enkel och billig furuklädse? Även om man valt furuklädsel kan denna ju målats för att imitera teak, har någon tillgång till kontraktshandlingar eller bolagshandlingar som klargör detta?

Kan nu bekräfta att 773 och 774 har "målad träpanel" enligt SJs protokoll i samband med övertagandet. Detta till skillnad från andra vagnar som har "teakpanel".

Kulören bör väl rimligtvis varit vagnsröd, vilken ju likt bofinken kan se ut hur som helst i rödtoning, allt från röd till nästan rosa efter att ha solblekts (typiskt kritad linoljefärg?)