Om mitt minne tjänar mig rätt (vilket jag inte är helt övertygad om) så försökte man entusiasmera bönderna på Vadstenaslätten för betodling i samband med sockerbrukets byggande, men tiden tycks inte ha varit mogen än, så man fick föga gehör. Det var väl troligen därför detta företag blev så kortvarigt.

I slutänden blev det inte förrän i början av 1900-talet som betodlingen fick ett uppsving, och det var ju då, när detta intresse ökade, som sockerbruket i Linköping byggdes.

I vilken må järnvägen byggdes i tron att det fanns en framtid för sockerbetsodlingen känns väl också tveksamt. En eventuell odling av sockerbetor på vadstenaslätten skulle ju innebär transport med lastforor till Vadstena – här fanns ju ingen järnväg.

Det finns säkert människor som är djupare engagerade i just WFJ ( och FWJ) som kan svara mera i detalj på detta.

Det var Vadstena stad som lät bygga järnvägen Vadstena-Fågelsta och finansierade bygget med ett obligationslån. Det primära syftet var att skaffa Vadstena förbindelse med det nationella järnvägsnätet så att staden och omgivande trakter inte skulle hamna på efterkälken i den ekonomiska utvecklingen. Staden drev järnvägen i egen regi fram till att Fogelsta Wadstena-Ödeshögs Järnvägs AB bildades och järnvägen förlängdes till Ödeshög 1888, då kom flera ägare in i bilden.

Även om järnvägen från Vadstena till Fågelsta skulle kunna vara till nytta för sockerbruket i Vadstena kan man nog inte säga att just sockerbrukets tillkomst var någon drivande faktor bakom järnvägssatsningen.Motivet var att skaffa goda förutsättningar för utveckling överhuvud taget av industri, jordbruk och handel i området.

Innan den "riktiga" järnvägen kom till Vadstena anlades f.ö. 1871-73 en liten, 8 km lång, hästbana mellan Vadstena och Hovgården söder om staden för bettransporter in till sockerbruket. Det var alltså Vadstenas första järnväg. Den lades ned då sockerbruket gick omkull, så den blev inte så gammal, men spåren ska ha legat kvar ett bra tag.