Kvarnsveden

Besökte Stora Enso Kvarnsvedens Bruk idag. Inne på bruket har man bevarat 2 fordon från den gamla elektifierade smalspårsperioden. Kanske behövs det lite omvårdnad?

Utanför bruket löper spåren ner mot Borlänge station som trafikeras frekvent dagligen med tunga godståg till och från bruket samt vedgården Tägten som ligger strax norr om bruket invid Forsnackebron som tidgare ledde Björbobanan (FVJ) över Dalälven. Endast kontaktledningsstolparna minner fortfarande om den gamla tiden. Bör vara ganska unika nu för tiden. Har sett dem på banan till Rockhammars bruk men tror att elektrifieringen är borta där.

[image]

Endast kontaktledningsstolparna minner fortfarande om den gamla tiden. Bör vara ganska unika nu för tiden. Har sett dem på banan till Rockhammars bruk men tror att elektrifieringen är borta där.

Kontaktledningsstolpar i trä med direktupphängd kontaktledning är ju överlag väldigt sällsynt!

Fanns också på det upprivna spåret från Gamla Uppsala till Röbo tegelbruk och flygflottiljens bränsleupplag.

Det speciella med denna kontaktledning är dels trästolparna, dels avsaknaden av bärlina. Stolparna står ganska tätt, och kontakttråden hänger ner något mellan utliggarna, beroende på att bärlina saknas. Sådana konstruktioner har varit ganska vanliga på spår som flyttats efterhand, t ex i grustäkter. Där lät man fästa stolparna i spåret med förlängda sliprar. Dessutom minns jag från början av 50-talet att en kilometerlång sträcka utmed Öresjö (Öreberget) mellan Borås och Fristad hade denna konstruktion. Anledningen var att man vid banans elektrifiering 1949 valde att räta ut de skarpa kurvorna (R = ca 230 m) till 300 m kurvradie och lägga in övergångskurvor för att kunna höja hastigheten något. Det fordrade utfyllnader i sjön. Dessa visade sig inte vara stabila, så banan måste med kort varsel flyttas tillbaka till den gamla linjen, där tåghastigheten var max 30 km/h. Då satte man upp denna enkla kontaktledning, som fick vara kvar till dess man bestämde sig för att låta linjen ligga kvar ungefär i det ursprungliga läget.
Trästolpar har också använts i annat sammanhang, t ex vid elektrifieringen Borlänge - Mora på 1970-talet. Där valde man naturligt nog vanlig kontaktledningskonstruktion med bärlina. Det kan vara en anledning till valet av trästolpar på bildens spår.
Sven B

Jag tror att den smalspåriga elektrifierade banan gick från Kvarnsveden ner till omlastningsmagasin vid BJ nere vid Domnarvet. Här den lades ner i mitten på 50-talet så anlades den normalspåriga banan som anslöt till Siljansbanan. Början av den gamla sträckningen är nog den vi ser på bilden. Kan det t.o.m. vara så att stolparna ör kvar sedan den tiden?

Jag har en drös s/v bilder från denna bana på smalspårstiden, dock ännu inte skannade...! Går ju att åtgärda!

Jag tror att den smalspåriga elektrifierade banan gick från Kvarnsveden ner till omlastningsmagasin vid BJ nere vid Domnarvet. Här den lades ner i mitten på 50-talet så anlades den normalspåriga banan som anslöt till Siljansbanan. Början av den gamla sträckningen är nog den vi ser på bilden. Kan det t.o.m. vara så att stolparna ör kvar sedan den tiden?

Nä, den här biten nybyggdes när banan breddades till normalspår. Det ursprungliga smalspåret vek av i nordlig riktning ungefär vid träden längst till vänster i bilden och anslöt till bruket där nuvarande gatan går mot portvakten/infarten till fabriksområdet.

Då är det väl troligt att kontaktledningen byggdes i samband med Morabanans elektrifiering, och att trästolparna är från 70-talet. Man noterar dessutom att spåret är byggt med betonglsiprar och Hambobefästningar, som tillverkades under 70- och början av 80-talet. Lite förvånande med så hög huvudspårsstandard på ett sidospår vid den här tiden.
Sven B

Då är det väl troligt att kontaktledningen byggdes i samband med Morabanans elektrifiering, och att trästolparna är från 70-talet. Man noterar dessutom att spåret är byggt med betonglsiprar och Hambobefästningar, som tillverkades under 70- och början av 80-talet. Lite förvånande med så hög huvudspårsstandard på ett sidospår vid den här tiden.
Sven B

Elektrifieringen i Kvarnsveden var mycket äldre än så:
https://digitaltmuseum.se/021018055058/stora-kopparbergs-bergslags-ab-kvarnsvedens-papp...

Jo, det tror jag säkert, men museibilden tycks visa på en anläggning för lägre spänning än den som gäller på bilden på betongslipersspåret. Så det är nog inte samma kontaktledning. Men visst, stolparna kan möjligen vara de samma. Jag ska också ärligen säga att jag inte känner till anläggningen utan bara drar slutsatser av det som bilderna visar.
Sven B

Jo, det tror jag säkert, men museibilden tycks visa på en anläggning för lägre spänning än den som gäller på bilden på betongslipersspåret.

ja, det var väl ungefär 600 volt likström på smalspårsbanan. Spårvägssällskapet tog hand om en del fordon därifrån ett tag.

Jag skulle påstå att de flesta elektrifierade spår till industrier, grusgropar mm hade denna typ av enkel kontaktledning utan bärlina, och att det ofta var trästolpar. Denna dåliga bild tog jag 1973 vid banan Kil - Fryksta, elektrifierad 1937;
[image]

Ett annat exempel var spåret som förband Ulriksdal med diverse militära anläggningar, inklusive sidolinje var det väl 2 - 3 km spårlängd.

Denna typ av kontaktledning och stolpar fanns också kvar för 15-20 år sedan på stickspåret till "dynamiförrådet" som låg norr om huvudlinjen mellan Falun-Ryggen.(ganska nära Ryggen) Jag har läst ett inlägg för länge sedan i Postvagnen som beskrev hur man hämtade dynamit från detta förrås till gruvan i Falun med en Ub och ett antal vagnar som passade för ändamålet.

Industrispåret till Svartvik från OKB söder om Sundsvall hade också denna typ av kontaktledning

Denna typ av kontaktledning och stolpar fanns också kvar för 15-20 år sedan på stickspåret till "dynamiförrådet" som låg norr om huvudlinjen mellan Falun-Ryggen.(ganska nära Ryggen) Jag har läst ett inlägg för länge sedan i Postvagnen som beskrev hur man hämtade dynamit från detta förrås till gruvan i Falun med en Ub och ett antal vagnar som passade för ändamålet.

Industrispåret till Svartvik från OKB söder om Sundsvall hade också denna typ av kontaktledning

Ännu ett exempel är spåret från Iggesunds station ner till pappersbruket.

Misstänker starkt att betongsliprarna inte inlades nya på denna anläggning, utan är återanvända från ett spårbyte.
Banverket/Trafikverket är relativt restriktiva att återanvända begagnad spårmateriel, men för privata spårägare som vill använda sina pengar effektiv är detta en lösning.
Materialkostnaden uppgår till ca 60-70% av summan om man använder nytt material, men det vet du sedan tidigare... ;-)

Lite mer bild åt vänster på denna bild

[image]

Så här der det ut åt andra hållet men det vet du redan.:-)

[image]

Det speciella med denna kontaktledning är dels trästolparna, dels avsaknaden av bärlina. Stolparna står ganska tätt, och kontakttråden hänger ner något mellan utliggarna, beroende på att bärlina saknas. Sådana konstruktioner har varit ganska vanliga på spår som flyttats efterhand, t ex i grustäkter. Där lät man fästa stolparna i spåret med förlängda sliprar. Dessutom minns jag från början av 50-talet att en kilometerlång sträcka utmed Öresjö (Öreberget) mellan Borås och Fristad hade denna konstruktion. Anledningen var att man vid banans elektrifiering 1949 valde att räta ut de skarpa kurvorna (R = ca 230 m) till 300 m kurvradie och lägga in övergångskurvor för att kunna höja hastigheten något. Det fordrade utfyllnader i sjön. Dessa visade sig inte vara stabila, så banan måste med kort varsel flyttas tillbaka till den gamla linjen, där tåghastigheten var max 30 km/h. Då satte man upp denna enkla kontaktledning, som fick vara kvar till dess man bestämde sig för att låta linjen ligga kvar ungefär i det ursprungliga läget.
Trästolpar har också använts i annat sammanhang, t ex vid elektrifieringen Borlänge - Mora på 1970-talet. Där valde man naturligt nog vanlig kontaktledningskonstruktion med bärlina. Det kan vara en anledning till valet av trästolpar på bildens spår.
Sven B

Över varje övergång som finns på sträckan ner till Kvarnsveden så finns det bärlina vilket kan ses på en av Alex bilder längre ned, allt mellan dessa övergångar (fordon som gångbanor är enkellina)

Det speciella med denna kontaktledning är dels trästolparna, dels avsaknaden av bärlina. Stolparna står ganska tätt, och kontakttråden hänger ner något mellan utliggarna, beroende på att bärlina saknas. Sådana konstruktioner har varit ganska vanliga på spår som flyttats efterhand, t ex i grustäkter. Där lät man fästa stolparna i spåret med förlängda sliprar. Dessutom minns jag från början av 50-talet att en kilometerlång sträcka utmed Öresjö (Öreberget) mellan Borås och Fristad hade denna konstruktion. Anledningen var att man vid banans elektrifiering 1949 valde att räta ut de skarpa kurvorna (R = ca 230 m) till 300 m kurvradie och lägga in övergångskurvor för att kunna höja hastigheten något. Det fordrade utfyllnader i sjön. Dessa visade sig inte vara stabila, så banan måste med kort varsel flyttas tillbaka till den gamla linjen, där tåghastigheten var max 30 km/h. Då satte man upp denna enkla kontaktledning, som fick vara kvar till dess man bestämde sig för att låta linjen ligga kvar ungefär i det ursprungliga läget.
Trästolpar har också använts i annat sammanhang, t ex vid elektrifieringen Borlänge - Mora på 1970-talet. Där valde man naturligt nog vanlig kontaktledningskonstruktion med bärlina. Det kan vara en anledning till valet av trästolpar på bildens spår.
Sven B

Över varje övergång som finns på sträckan ner till Kvarnsveden så finns det bärlina vilket kan ses på en av Alex bilder längre ned, allt mellan dessa övergångar (fordon som gångbanor är enkellina)

Är det för att minska risken för nedfallande ledning vid övergångarna?

/TKO

Det speciella med denna kontaktledning är dels trästolparna, dels avsaknaden av bärlina. Stolparna står ganska tätt, och kontakttråden hänger ner något mellan utliggarna, beroende på att bärlina saknas. Sådana konstruktioner har varit ganska vanliga på spår som flyttats efterhand, t ex i grustäkter. Där lät man fästa stolparna i spåret med förlängda sliprar. Dessutom minns jag från början av 50-talet att en kilometerlång sträcka utmed Öresjö (Öreberget) mellan Borås och Fristad hade denna konstruktion. Anledningen var att man vid banans elektrifiering 1949 valde att räta ut de skarpa kurvorna (R = ca 230 m) till 300 m kurvradie och lägga in övergångskurvor för att kunna höja hastigheten något. Det fordrade utfyllnader i sjön. Dessa visade sig inte vara stabila, så banan måste med kort varsel flyttas tillbaka till den gamla linjen, där tåghastigheten var max 30 km/h. Då satte man upp denna enkla kontaktledning, som fick vara kvar till dess man bestämde sig för att låta linjen ligga kvar ungefär i det ursprungliga läget.
Trästolpar har också använts i annat sammanhang, t ex vid elektrifieringen Borlänge - Mora på 1970-talet. Där valde man naturligt nog vanlig kontaktledningskonstruktion med bärlina. Det kan vara en anledning till valet av trästolpar på bildens spår.
Sven B

Över varje övergång som finns på sträckan ner till Kvarnsveden så finns det bärlina vilket kan ses på en av Alex bilder längre ned, allt mellan dessa övergångar (fordon som gångbanor är enkellina)

Är det för att minska risken för nedfallande ledning vid övergångarna?

/TKO

Tja det är det enda jag kan komma på som skulle kunna vara anledningen!!

2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Kvarnsveden (Järnväg allmänt)

Kvarnsveden

Kvarnsveden

Kvarnsveden

Kvarnsveden

Kvarnsveden

Kvarnsveden

Kvarnsveden

Kvarnsveden

Direkt upphängd kontaktledning

Direkt upphängd kontaktledning

Direkt upphängd kontaktledning. Iggesund

Kvarnsveden

Kvarnsveden

Kvarnsveden

Kvarnsveden

Kvarnsveden