Finns det planer på att i vart fall kosmetiskt rusta loken?

Det var som bara den... Jag hade bara läst om 7:an skulle dit. Tack för besked.

Mvh Fredrik

Utan att bli allt för tjatig… Nturligtvis är det bättre att järnvägsfordon ställs upp på detta sätt, åtminstone om de får bättre skydd för väder och vind och någorlunda ”kosmetisk upprustning” än om de står uppställda, till synes bortglömda på nån bangård. I bästa fall.

Men visst är det ett svaghetstecken när dylika fordon återigen börjar ställas upp som ”monument” på och kring statiska muséer. Fordon som dessutom en gång i tiden togs om hand av museiföreningar i avsikt att driftsättas, rimligen. Förvisso var det genom sådan uppställning en hel del fordon en gång i tiden kunde komma till museiföreningar, och i många fall kom de dessutom att just renoveras och driftsättas. Men…

”Branschen” som helhet har numera fullt upp med att klara av det de redan har, underhåll av drftsfordon. Och så själva driften, trafiken alltså. Det är många tillstånd som måste sökas, såväl för de som kör på egna (typ) banor som de som kör på TrV spår. De sistnämnda har också moderniseringen av järnvägarna att kämpa med; nya avancerade signalsystem och en allt tätare trafik t ex.

Då blir det lätt att satsa på fordon som ”mer passar in där”, ”halvmoderna” el- och diesellok, och mer lättskötta stålvagnar med högre kapacitet och med korgar som klarar uppställning utomhus bättre än trävagnar. Lägg på det tilltagande personalproblem, inte minst med sådana som kan ånglok (såväl ”mekning” som körning). Då förstår man varför det blir B- och E2-lok man får se hos dessa föreningar -om de klarar ånglok ö h t. Och varför man inte får se lok av de nu aktuella typerna och årgångarna, kanske.

På museibanorna är väl läget lite bättre. Man har inga ”externa krav” från nån modern infrastrukturförvaltare att ta hänsyn till, men förvisso en hel del myndighetsd:o vilka kan vara nog så tuffa, har många banor/ föreningar fått erfara. Och ”gamla udda ånglok” (mer eller mindre) är vad man fått hålla tillgodo med hela tiden (åtminstone på smalspårsbanorna), så fördelen med det är väl att man kunnat/ varit tvungna att bygga upp på det hela en hyfsat och bred kompetens på dessa fordon. Såväl genom personal som genom utrustning och lokaler då.

Men pusta ut går inte (där heller). Även på museibanorna tar underhållet av befintliga driftsfordon mycket tid och stora resurser, tid och resurser som då påverkar möjligheterna att ägna sig åt ”godsakerna” bland det som i många fall aldrig varit i drift på museibanan. Och som inte blir direkt bättre för varje år, trots att mycket av det står under tak eller under presenningar. Men inte allt… :-|

Hur som helst hoppas jag att ångloket SkLJ ordnade för uppställning i Hjos hamn (som ersättning för VGJ 4 som då slapp sådan och nu är i drift) blir det sista 891-lok i varje fall som hanterades på det sättet.

/ L G