Lite om färger på SJ-fordon och moderna sätt att beskriva kulörer.
Anknyter till Färgkoder för Rc...

Såvitt jag känner till har SJ använt två egendefinierade och entydiga sätt att beskriva vilka kulörer som ska användas exteriört och interiört på järnvägsfordon. Först en uppsättning bokstavsbetecknade och målade plåtar ”Färglikare för standardkulörer” som troligen togs fram 1947. Denna kom 1970 att ersättas av ”SJ standard Färglikare” där kulörerna istället benämns efter de fyra grundfärgerna samt grå i fem serier med nummer i respektive serie. De ingående kulörerna är 1970 tryckta på pappersark.

En anledning att ta fram dessa system är att kulörer inte på ett precist sätt kan beskrivas i text och att färglikare kan användas som underlag för beställningar och för jämförelse av levererade eller åstadkomna resultat. En gissning kan också vara att med nyare målningsmaterial och -metoder uppstod ett behov av att kunna styra det färdiga utseendet oberoende av materialet.
I denna tråd skapad av Thomas Tell framgår att kulörerna i vissa fall var kopplade till färgnummer hos tillverkaren Ripolin (brun och teak) men att övriga färger beskrevs så enkelt som benvit, grå, mörkbrun o s v. Målning av vagnar enligt str 164 111:1K 1937 del 1. Man kan anta att detta ledde till större variationer än önskvärt. Som jämförelse finns i 1970 års färglikare inte mindre än sju grå nyanser.

SJ:s färglikare kan också ses, och kanske är inspirerade av, som en variant av det tyska RAL-systemet. Detta skapades för att säkerställa att kulörer använda för olika industriprodukter och inom statlig förvaltning blev enhetliga. Liksom SJ:s färglikare var RAL inte ett system för att beskriva färger i allmänhet utan för att entydigt definiera specifika kulörer. Fortfarande lever kollektionen RAL Classic med rötter i den första utgåvan från 1927 fortfarande kvar som en industristandard.

NCS – Natural Colour System lanserades 1979 och är ett system för att kunna definiera i princip alla kulörer. På NCS hemsida NCS finns beskrivet hur systemet är uppbyggt. Det togs 1979 fram en färgatlas med 1412, senare 1530, färgprover.
1995 lanserades en ny upplaga av NCS-systemet med en tillhörande färgatlas, nu med 1750 färgprover (utökat 2004 till 1950). På t ex arkitektkontor ersatte den nya upplagan ”Second Edition” den tidigare och många av färgproverna var nu justerade jämfört med tidigare. De ursprungliga färgprovsamlingarna kom i viss utsträckning att spridas på en ”andrahandsmarknad”, bl a har jag förstått att AGJ har tagit fram en översättningsnyckel för SJ-kulörer enligt det ursprungliga NCS. För att skilja färger i det tidigare systemet från det nyare infördes ett ”S” efter NCS i beteckningen, t ex NCS 0502-Y (äldre) respektive NCS S 0502-Y (nyare), dessa är då inte nödvändigtvis helt lika. Beteckningen ”S” har sedermera fått betydelsen att kulören är en av NCS 1950 standardfärger för vilken det finns tryckta kulörprover.

Det finns förstås ett oändligt antal kulörer som i princip skulle kunna beskrivas med NCS-systemet. Men, man har av praktiska skäl valt att begänsa systemet till 1950 kulörer. Metalliserande färger som silver eller guld kan inte beskrivas i systemet och inte heller transparenta färger som t ex färgat glas. Proverna i systemet är halvmatta, helt matta eller mycket blanka ytor ger ett annat intryck även om kulören är densamma.

Fortsätter i del 2