Diskussionen är intressant, men eftersom jag inte vet något säkert om den finska banvaktstugans interiör, väljer jag att inte göra några större jämförelser mellan deras planlösningar. Det jag däremot redan vet om den svenska banvaktstugan i exemplet via mitt examensarbete om banvaktstugor är att den svenska banvaktstugan på sidan 50 är av typen från 1910-talet och inte har en traditionell enkelstugas planlösning, utan motsvaras av ett så kallat fyrdelat plan.

De övriga tidigare svenska statliga banvaktstugorna utvecklas inte alltid heller efter en klar traditionell planlösning, där de första SJ-banvaktstugorna omkring 1856-1862 har något för Sverige så ovanligt som ingången placerad vid gaveln och inte som brukligt är på långsidan! Nästa steg var 1872 års modell som snarast påminner om en sidokammarstuga, för att i och med 1892 års modell, här representerad av banvaktstuga 262 Rälstippen, övergå till ett tredelat plan, en planlösning som sedan fortsatte användas fram till den fyrdelade planen introducerades på 1910-talet.

Banvaktstugor och övriga järnvägsbyggnader byggdes nog sällan efter någon slump utan efter mer eller mindre medveten arkitektonisk gestaltning. Dessa arkitekter var också mycket riktigt inte några isolerade människor, utan levde i sin samtid och förhöll sig till historien på olika sätt.

Både den svenska och den finska banvaktstugan i ursprungsinlägget skiljer sig med rätt stor sannolikhet från de äldre, traditionella bostadshusen genom sin proportioner och relativt högresta och närmast stolta form, som i mitt tycke båda banvaktstugorna har gemensamma! Skulle man ställa en traditionell torpstuga bredvid dessa banvaktstugor skulle skillnaden bli uppenbar.

Åtminstone den svenska, men kanske även den finska, banvaktstugan verkar vara byggda under nationalromantiken, som av vissa kallades för nationalrealism. I detta blickade man bakåt i historien och man använde gärna genuina material och tekniker vilket kunde leda till att man bland annat byggde rejäla hus av liggtimmer eller handslaget tegel. Dessa banvaktstugor är dock inga fattigmansbyggen utan medvetet formgivna och rätt bastanta skapelser.

Foto från www.rautu.fi

Foto JvmKDAE00179 från Järnvägsmuseet

Det som däremot förvånar mig är detaljer i banvaktstugornas gemensamma yttre drag, som jag inte kan förklara säkert. Båda husen har ingången på den del av ena långsidan som ligger längst från banan och dörren skyddas av en separat, frihängande, liksom utdragen del av taket som inte stöttas av några stolpar från förstukvisten. Motsvarande skyddstak finns bland annat på byggnader som jag har förstått varit byggda som statliga skogvaktarbostäder vid ungefär samma tid! Förstukvistarna omges vidare av ett rätt bastant träräcke.

Runt ytterdörrarna finns sidofönster - den finska banvaktstugan har såväl sido- som överljusfönster medan den svenska banvaktstugans dörr bara har ett sidofönster. Lustigt nog har SJs banvaktstugor av trä av 1897 och 1902 års typritning samma sorts fönstersättning runt dörren som den finska banvaktstugan på bilden har, men inte alltså 1910-talets modell.

Båda banvaktstugornas fönster är modernt tättspröjsade och har ett litet fönster upp i gavelröstet, vilket kan tyda på att vinden var inredd eller tänkt att kunna inredas. I det svenska fallet fanns även trappa direkt upp på vinden innanför dörren.

Sen finns det självklart även olikheter mellan husen, såsom papptak på den finska och ett mer påkostat tegeltak på den svenska banvaktstugan; panel på den finska men (ännu inte?) på den svenska samt ett mer utvecklat listverk på den finska banvaktstugans fasad.